Modern

Igår hade jag en synnerligen trevlig kväll på kören, med 10 nya korister som resultat av helgens hårda uttagningar.  Kul kul kul är det att sjunga, och vi har en underbar höst framför oss, med en del individuell träning (jippie!), det fantastiska verket Brahms ”Ein Deutches Requiem” samt som vanligt – våra bejublade julkonserter. Jag kommer sakna kören under nästa år, när jag tar bebisledigt… I helgen åker vi på körläger, och om bara någon månad har vi en heldagsrepetition också – nu jäklar ska tonerna sättas!

Men – när man kommer hem med huvudet fullt av toner är det inte lätt att varva ner. Möts man dessutom av ett hus som är helt mörkt och tyst, då Hugo lyckats söva Antonia, så är det svårt att inte sno sig lite egentid. Så jag Googlade runt på lite kul distanskurser att läsa under våren när jag är mammaledig, typ inom ämnena bildbehandling, grafik och design. Och sen när jag kom i säng, alldeles för sent, så var jag så himla inspierad av studiedrömmar, inredningsplaner, körenergi och kärlek till min lilla sovande familj, så jag låg klarvaken till säkert klockan ett…

Och, vad passar väl bättre efter en natt med alldeles för lite sömn, än en jätteglad och jättepigg liten Antonia, som för första gången sedan hon började hos dagmamman vaknar av sig själv och är samarbetsvillig hela morgonen. Dessutom har vi äntligen fått bukt med hennes ögoninfektion, då vi fick droppar på vårdcentralen i tisdags. Hon verkade till och med lite glad när vi kom till dagmamman (av några höftvickningar att döma) även om hon gnydde till när jag smet ut genom dörren. Det var dock bara ett av hennes vanliga 3-sekunders gnäll. Hennes värsta separationsgnäll hitills har varat ca 25 sekunder, enligt dagmamman. Hon blir liksom inte ledsnare än så över saker och ting, hoppas det fortsätter genom livet…

Här har ni en morgonpigg Antonia, som kastade sig över böckerna bredvid sängen det första hon gjorde.

Och här har ni några timmar senare, en nysimmad, nybastad och harmonisk mamma, som gjort ett besök på simhallen då jag började jobba ett par timmar senare än vanligt idag.

…Hugo försöker verkligen att inte svära. Men det är alldeles för sent. Antonia vet precis i vilka situationer man ska säga vad.

Hugo tappade en kniv på golvet när han dukade av bordet. Sen tappade han den i golvet igen, varpå han sade:

– Men vaf…!

Antonia fyllde engagerat i:

– FAAN, pappan! Faan, pappan! Faan pappan! Faan pappan! Faan pappan! Faan pappan!…

Själv har jag idag fått höra:

– Mamma sitt! Mamma sitt här! Mamma sitt här, i lugn och ro! Sitt i lugn och ro!

Det fick jag höra när jag flängde runt i köket och lovade att snart snart snart sätta mig hos henne och titta på ”tv”. Alla former av broschyrer/reklam som är vikta på mitten och därmed går att vika upp och ställa framför sig som en laptop (ja nu måste ni ha fantasi) är en tv. Den kan man titta på. Då måste man också ha fantasi.

”Kan hon säga så? Hur säger hon?” undrar ni hela tiden…

Jag satt och skrev ner allt Antonia sade igår när hon satt och berättade för mig ur böcker. Börjar man filma kommer hon ofta av sig… Här har ni några minuters bubbel.

Pappa och mamma, här är en mamma och Tona. Pappa. Pappa och Tona. Pappa. En o. Här skriver jag o o o o o o . Här skrivit o o o . Här är Tona. Här är Tona. Kaninen är Tona. Här är råttan. Han äter ost. Titta de! Titta de! Äter ost råttan. Och då äter ost råttan. Då springde han iväg. Då springde han väg. Då springde han väg. Där var inte luli. Där var inte barn. Här var det luli barn.

Det kan du titta. Jag ska stänga det.
o o o o o o o
han drar
titta, där springer alla
där springer alla
där springer alla
alla springer nu
är är pippifågeln också
här drar de också
det är kråkan
det är krokodil
krokodil
ska vi titta på annan då?

Musik musik musik
*sjunger* miahua miahua miahua miahua
miahua miahua musik! miahua
bläddrar då här!
här sjunger jag
*sjunger* hoe!
Här, om valen!

Ha!
Hi hi! Titta! Jag sjunger om valen. Musik!
Det finns nån sång här
Mhm hm mhm hm

Sjunger en sång
*nynnar* Mhm hm mhm hm

Sjungit! Jopp!
jag kan sjunga den
*sjunger ordlöst* Hm hm hm, hm hm hm, mmmm…

Musik! Musik! *fortsätter nynna*
Sitter hon? Där sitter hon. Där sitter hon. Gammal

Jag vill ha en bok. En bok. En bok. Nej, det där är ingen bok. Nya boken. Här är nya boken som jag går det. Sjunga hos Karin. Japp!

Här sjunger jag. Jag vill sjunga den.

Ska jag sjunga nått då? Mamman?

Jag håller på att rensa i barnkläder igen, och trodde precis jag var klar, när jag hittade lika mycket till! Suck!!! Men det motiverar mig att rensa i dem… Antonia har aldrig haft brist på kläder, så nu åker det slitnaste och fläckigaste ut… Men, jag var tvungen att ta en paus för att återfå motivationen, och passar på att bjuda på en video, som moster Mimmi filmade för en vecka sedan.

Jag har ännu en morgon med stor förvåning och vånda bevittnat hur Antonia går från halvdöd till ”rätt så nöjd” under morgonrutinerna. Först är hon helt omöjlig att väcka, eftersom hon inte somnar när hon borde och därmed har sovit 2-3 timmar för lite när vi väcker henne. Efter 5-10 minuters gos i sängen då jag försöker varsamt prata och skaka liv i henne öppnar hon plötsligt ögonen och besvarar något jag eller Hugo sagt med ett fnitter. Sen är hon ur sängen på ett par minuter och leker med något. Det blir lite protester när leken ska avbrytas och kläder ska på, och frukosten går ner med varierande framgång, men sen packar vi ner någon leksak i hennes ryggsäck, på med ytterkläder (om hon har regnjacka på konstaterar hon glatt att hon ska ”åka båt”) och sen väl i cykelsadeln så lutar hon sig bakåt och ägnar mig inte särskilt mycket uppmärksamhet. ”Sticker vi!” sade hon uppmanande till Hugo idag mellan tuggorna på bananen hon fick som färdkost.

Idag ska hon äta lunch där för första gången, och sen ska jag hämta henne, för första gången. Jag tänkte åka direkt ner på stan med henne, shoppa lite mammakläder medan hon sover och sen ett par bra höstskor åt henne. Men innan dess ska jag pyssla lite hemma, och vid halv tio kommer en hantverkare och tittar på våra badrum inför kommande renovering.

En till liten morgonhistoria: igår fick hon äggröra till frukost, men var inte alls så intresserad. Hon hoppade ner från stolen och började leka, och för att göra ett nytt försök att fresta henne så radade jag upp några plockbitar av ägg på hennes stol. Hon tittar överlägset och irriterat på mig och utbrister:

– Men mamma, lägg inte äggbitar till mig där! Varför gööör du så?

Ja vad säger man, ursäkta ursäkta.

Ytterligare för några dagar sedan matade jag henne med korv medan jag själv åt stekt halloumi. Jag hade en gaffel åt mig själv men har för vana att ta halloumin med fingrarna. Men varje gång jag gjorde det blev jag tillsagd:

– Inte handen! Gaffel!

Och, så blev jag bjuden på låtsastårta av Antonia igår (träklossar). Jag skojade och ”tog en bit av hennes tårta” varpå jag återigen blev tillsagd:

– Nej mamma! Inte min! Spotta ut! Spotta ut!

Så här ser det ut i mitt knä idag ganska exakt 2 minuter efter att Antonia kommit ur bilen efter dagens förmiddagspass hos dagmamman. Det enda hon han säga innan hon somnade var ”…med barnen.”, som avslutning på min mening ”Har du lekt idag?…”

Själv vaknade jag med huvudvärk och har sovit hela förmiddagen.

Hugo ringde för en halvtimme sedan och berättade att han nu för första gången lämnat Antonia ensam hos dagmamman. Hon var otroligt trött i morse stackarn, då vi inte lyckas vara konsekventa med hennes dygnsrytm, men glad som vanligt, lilla tappra människa. Så lite orolig var jag. Men hon ägnade tydligen inte Hugo någon uppmärksamhet alls när de väl kommit dit, utan han blev lämnad ensam när Antonia följde med Christina och de andra barnen in i köket och pysslade. Hugo föreslog själv att han skulle gå en timme, och Antonia noterade att han vinkade hejdå utan reaktion.

Vi har fått tipset att ha en väldigt lugn och tråkig vardag under inskolningen, så hon hinner bearbeta allt och komma in i rutinerna. Det har vi misslyckats helt med, då vi har gjort en massa kul och orutinerat istället… men kanske har det effekten att hon tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till dagmamman – samma barn, samma plats… Det känns i alla fall hoppfullt, då Hugos avsikt är att börja jobba heltid på måndag, och jag börjar upplärning på nytt jobb nästa onsdag.

Idag hade jag tänkt fixa i trädgården, men det duggar visst märkte jag när jag nyss var ute och lånade ut bilen till grannen som inte fick igång sin… Fast, jag behöver ju inte använda den elektriska häcksaxen, finns annat att göra… Gräva sandlåda, flytta perenner, gräva upp rabatter vi inte hinner ta hand om, gräva upp kantsten… Hm, ut och jobba!

ps. Jag känner bebben varje dag nu 🙂

Idag kände Antonia igen sig hos dagmamman och fick snabbt av sig ytterkläderna och sprang in i lekrummet. När det var fruktstund kände hon glatt igen sin stol, och åt äpple med god aptit. Hon frågade ju efter äpple redan i morse, men jag sade att hon skulle få det hos Christina. Sen var de ute en stund. Barnen fick ta med sig en leksak till lekplatsen, och Antonia valde en spade. Precis som igår deklarerade hon tydligt när hon ville åka hem till mamma, denna gång efter 1 timme och 50 minuter. Hugo berättade även att hon ibland kom fram och kramade hans ben och sade ”Pappa!” och ville upp lite, så man undrar hur mycket hon listar ut av våra planer att lämna henne där så småningom. Hon verkar liksom lite extra kelen. Även idag ropade hon på mig det första hon gjorde när hon kom hem, kramades lite, åt lite yoghurt och förklarade sen att hon ville sova. Hon somnade på 5 minuter. Stora tjejen, det händer mycket nu i hennes tillvaro…