Modern

Antonia var hos dagmamman första gången idag. Hugo är den som sköter inskolningen. De var där i ett par timmar, tills Antonia deklarerade att hon ville åka hem (hon har fattat det där med att olika människor bor på olika ställen och man kan ”hälsa på” och ”åka hem”). Antonia lekte med de andra två barnen som var där, åt en massa äpple och verkade nöjd och lite stolt när hon kom hem. Hon ropade på mig direkt när hon kom hem (brukar hon inte göra) men ägnade mig inte en blick när jag kom ner för trappan, utan började intensivt leka med en lastbil, något hon just lärt sig hos dagmamman. Stolt och stärkt av erfarenheten alltså. Känns bra, det blir fint det här. Hon kommer älska det. Imorgon är de där två timmar igen, sen är det paus på onsdag och sen tre timmar torsdag och fredag. Det ska bli väldigt intressant att se hur hon reagerar på ”regelbundenheten”, hon älskar ju att leka med barn, få besök, gå på babycaféer, men hur kommer hon hantera lyxen att få träffa barn flera timmar varje dag, dessutom samma barn? Jag är så nyfiken på hennes berättelser, kommer hon lära sig vad de heter? Kommer hon be om att få åka dit? Spännande, spännande…

Hehe, humor har hon i alla fall i alla lägen. Härom kvällen, när vi kommit hem från Uppsala och jag skulle söva henne, så höll jag på och försökte i drygt en timme, men hon var helt speedad. Till slut kom Hugo upp till sovrummet och jag flydde ut på en av sängarna i tv-rummet och drog täcket över mig. När hon hittade mig tryckte hon upp ansiktet mot mitt ansikte och frågade med tillgjort ironisk röst ”Hur är det, lilla bebis? Hur är det, lilla bebis?”… tack för omtanken, lilla marodör…

Och nyss när jag skulle söva henne här efter lunch, så började vi busa en massa och jag gjorde ett tillgjort skrattljud. Då tyckte hon att jag var en ”Tokafia!”.. ska hon säga! 🙂

Ikväll har jag och gullungen egentid ihop. Hugo är i Göteborg och vi är hemma hos svärföräldrarna, som är borta på middag, så jag kan inte städa eller fixa, som jag hade gjort hemma. Nu har vi just badat och ska nu titta på tv, tv, tv…

Antonia fick i natt den brillianta idén att vara vaken från 03.39 och någon dryg timme framåt… så klockrent! Så mysigt att ligga där, i den knappt ankomna gryningen och prata om olika livsfrågor, som t ex: ”Äta mat!” och ”Byta blöja!”…man får ju så många bra nya infallsvinklar när man betraktar dessa företeelser i denna arla morgontimma. Annars när Antonia vill ha ny blöja så brukar jag tänka ”Ok” men nu tänkte jag plötsligt ”Adoptera bort?”… Spännande! Dessutom har jag ju varit så sannslöst pigg på sistonde, en biverkning av att det finns så himla mycket härligt energigivande pollen att inhalera dagarna i ända, så det var himla skönt att slippa ett par timmars sömn så jag slipper vara så himla speedad…

Mitt enda frågetecken är varför Hugo var vaken mellan 02 och 04? Har det börjat spöka hos oss mån tro?

Antonia har upptäckt Reisenkola! Hon älskar allt med en kakaohalt över 70%.

En annan språklig utveckling Antonia har gjort, är upptäckten av ordet ”den”. Hennes entusiasum över detta ord är lite förvånande, eftersom hon har ett väldigt brett ordförråd och vet vad det mesta heter. Men nu har allt bytt namn till ”den” istället, väldigt fiffigt eftersom det funkar på typ allt, och sammanfattar det mesta man kan vilja göra med ”den” också.  ”Den ” kan t ex betyda ”Titta, där är den!”, eller  ”Ta den mamma!”, eller ”Ge mig den!”. Eller som nyss, när Hugo ringde i telefonen och jag hörde Antonia i bakgrunden säga ”den, den, den, den, den, den, den”, då menade hon att de skulle köpa all den äppeljuice och den rapsolja hon plockade ner i korgen. Den den! Fiffigt!

De har varit på babysim på eftermiddagen, och jag kurerar mig. Kommer antagligen jobba imorgon, och Antonia och Hugo får besök av Valdemar, Vendela och Gisela, som kommer bli bjudna på Hugos eminenta fläskpannkaka. Och på kvällen har vi middagsgäster.

Livet rullar på i 120 km/h och vi har ett stort smile på läpparna! Och lite snor droppandes från näsan…

Antonia var verkligen nervös igår alltså. Vi lade oss kl 21 (och hon hade inte sovit på hela dagen) men hon bara vägrade somna! Hon väckte mig gång på gång med att småprata när jag trodde hon sov för länge sedan. Sen ville hon ligga PÅ mig för att verkligen veta var hon hade mig, och inte förrän kl 01.00 när Hugo lade sig rullade hon av mig och sov vidare på sin egen kudde…

Men, det har visat sig att det var en mycket bra idé att lämna henne hos farmor och farfar idag, medan vi städat i lägenheten. Visserligen har hon inte sovit något på dagen idag heller, men hon har haft en jättemysig dag med sina älskade farföräldrar, och det tog typ 5 minuter att söva henne. Glad och trygg!

Vi körde två lass till huset idag också, och jag har ställt in alla Antonias saker i ett rum, så hon ser att de är på plats direkt och kanske fattar att vi ska stanna där och bo där… Nu är det inte långt kvar! Vi längtar såååå!

Men imorgon är det totalfokus på konsert med Chorus Lin! kl 16 och kl 19 i Konsert och Kongress blir det jazzkonsert med jazztrio och allt. Kul!

Antonia älskar ju att man läser för henne, och har gjort sedan hon var dryga halvåret. Eller tja, hon KRÄVER att vi läser för henne… Hon hänger med väldigt bra i de böcker vi läst mycket, fyller i vad som ska hända, och vi kan till och med ligga och återberätta sagor utan bok ibland, efter att vi släckt lampan. Hon vet precis vad som ska hända!

– Mamma bilen! (Max bil)
– Dumma! Fy fy! (Max kaka, när hunden tagit kakan)

Hon har även hittat på en egen avslutning, som passar på de flesta sagor (förutom att hon säger ”slut” när vi slår ihop boken). När jag läser sista meningen i t ex en Maxbok: ”Max glad, Lisa glad” eller i boken Bebis lessen: ”Bebis glad igen” så lägger Antonia med eftertryck till ett ”Ha! Ha! Haaa!” .. för så säger man ju om man är glad..?!

Idag ska vi åka till Hugos föräldrar för att sova de sista nätterna innan flytten, och Antonia känner nog på sig att det händer något (tja, hel lägenheten är nerpackad, så det är väl obvious..) och hon bara vägrar att sova middag. Aldrig att jag somnar ifrån det här, ni kommer kanske packa ner mig i en låda när jag sover, det gör ni ju med aaaallt annat!

Så, med en övertrött Antonia packar vi det sista innan avfärd, och Antonia gör som vanligt sitt bästa för att hjälpa till.. (=packar upp igen…)