Hugo ringde för en halvtimme sedan och berättade att han nu för första gången lämnat Antonia ensam hos dagmamman. Hon var otroligt trött i morse stackarn, då vi inte lyckas vara konsekventa med hennes dygnsrytm, men glad som vanligt, lilla tappra människa. Så lite orolig var jag. Men hon ägnade tydligen inte Hugo någon uppmärksamhet alls när de väl kommit dit, utan han blev lämnad ensam när Antonia följde med Christina och de andra barnen in i köket och pysslade. Hugo föreslog själv att han skulle gå en timme, och Antonia noterade att han vinkade hejdå utan reaktion.
Vi har fått tipset att ha en väldigt lugn och tråkig vardag under inskolningen, så hon hinner bearbeta allt och komma in i rutinerna. Det har vi misslyckats helt med, då vi har gjort en massa kul och orutinerat istället… men kanske har det effekten att hon tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till dagmamman – samma barn, samma plats… Det känns i alla fall hoppfullt, då Hugos avsikt är att börja jobba heltid på måndag, och jag börjar upplärning på nytt jobb nästa onsdag.
Idag hade jag tänkt fixa i trädgården, men det duggar visst märkte jag när jag nyss var ute och lånade ut bilen till grannen som inte fick igång sin… Fast, jag behöver ju inte använda den elektriska häcksaxen, finns annat att göra… Gräva sandlåda, flytta perenner, gräva upp rabatter vi inte hinner ta hand om, gräva upp kantsten… Hm, ut och jobba!
ps. Jag känner bebben varje dag nu 🙂