Jag känner mig så sjukt otillräcklig nu. Att såsa runt hemma i sju veckor i väntan på Antonia var ju mest skönt, men nu har jag ju lilla underbara henne att ta hand om också, och hon pratar hela dagarna om sina kompisar!
”Jag dukar till Vendela och Valdemar”
”Ska vi åka till David nu?”
…och jag är bara tjock och trött och orkar inte något och känner mig hur tråkig som helst… Jag gjorde inte mycket för att störa henne när hon tog en femtimmars middagslur igår, tänkte att hon har det väl bättre sovandes. Oki, främst för att hon är förkyld sedan i fredags. Därmed har hon ju inte heller fått träffa dagmammepolarna senaste dagarna, men frågan är hur jag ens ska orka ta henne dit när hon tillfrisknar? Idag ska vi i alla fall ta oss till babycaféet i Skrukeby, imorgon till babycaféet i Linghem, och sen får hon gå till dagmamman igen på torsdag… pust! Så, jag har väl en plan, men den tar livet av mig… Det vore grymt bekvämt att föda lite barn nu, och ha Hugo hemma i tio dagar 🙂
Drömmer storskaliga dagdrömmar om att kunna…. gå? På promenad? Kunna vara ute lite, kunna pyssla i trädgården? Kunna åka till stan och ta en fika utan att behöva fundera på om jag ska överleva att ta mig till bilen och hem igen…
Och hur vi då ska klara av årets planer på slalomresa i mars samt två bröllop i sommar varav ett utomlands, det är en gåta…
Helst skulle jag ju vilja åka till Nolaskogs kursgård och träna stenåldersträning i augusti, det vore något det… 🙂
januari 24th, 2011 § Kommentarer inaktiverade för ”Jag älskar dig, gubben” § permalink
Jag har fått ett alter-ego: Gubben! Jag skojpratade lite med grov brytning i tisdags, när jag lekte med Antonia, och hon föll genast för karaktären gubben. Hon återupplivar honom självmant genom att kalla mig gubben. Ibland ser hon lite skräckslagen ut, när gubben bestämt hävdar att mat stoppar man i öronen och inte i munnen, men hon visade honom tålmodigt hur man äter med munnen och tuggar med tänderna. 🙂 Hehe…
Senast han dök upp var igår vid middagen. Sen hade vi läggningsrutiner, med skrik-och-gråt-tandborstning som vanligt 🙁 och Antonia var mycket trött, så hon skickade ut pappa ur sovrummet så fort vi lagt oss till rätta i sängen (20.30). Sen sade hon åt mig att släcka lampan, utan saga eller nått.
”- Jag älskar dig, älskling” sade jag.
Efter en liten paus svarade hon:
”- Jag älskar dig, gubben.”
Det är humor! Jag älskar den där lilla människan..
Den där lilla människan har förresten tidernas identitetskris nu. Jag lider med henne… Hon verkar ha bestämt sig för versionen att det är hon som är bebisen, som ska komma ut ur min mage. Och det scenariot skulle skapa viss förvirring och prestationsångest hos mig i alla fall… När vi plockade fram bebisblöjor och lade i en låda i badrummet igår konstaterar hon att: ”De där ska jag ha när jag blir bebis, när jag blir kissnödig.” Och säger jag att bebisen sparkar i magen så sprattlar hon med benen för att leva upp till min beskrivning… Helsnurrigt! Så nu har jag börjat rita teckningar där de är två, hon och bebisen, där de åker i vagnen tillsammans eller där de äter på varsin tutte… Hon kommer nog uppleva ganska stor förvirring när vi blir en till, och förhoppningsvis också en lättnad… I alla fall längtar jag efter att kunna presentera ”verkligheten” för henne, och hantera den, istället för att som nu försöka förklara dessa sagor och fabler som det är för henne…
En del av nyårslöftet angående informationsflöde var att börja läsa bättre bloggar. Därför testar jag nu dels en del bloggar om ekologi och del några om hantverk och konst. Det här var ett roligt inlägg på Karins Konstgrepp om vad svenskar egentligen allra helst vill ha. Så det är detta du egentligen drömmer om när du tjatar om din IPad, Hugo?
I övrigt har jag en sån där konstig dag igen, då Antonia får frottera sig med sina dagmammekompisar, och jag får vara bara hemma… Mysko. Det kommer väl kännas mer logiskt när jag har en bebbe att ta hand om, men nu är det bara märkligt och skönt på samma gång. Jag är inte van vid att ha så här mycket tid att styra över, så det är lite svårt att få till det, men idag har jag hittills lämnat tillbaka bibblaböcker, handlat grädde, äpplen och nya krukväxter, läst 70 sidor i boken YCDBRALAI (You Can´t Do Business Running Around Like An Idiot, om att komma till saken…) av Klas Hellberg (rekommenderar den, samt hans första ”Hångla mer!”, gärna som ljudbok, då hans värmländska är ljuvlig att lyssna till…), surfat lite, fikat lite, pratat lite med svärmor i telefon och fuktlagt några kuddfodral som ska strykas.
För Antonias skull håller jag tummar och tår för att bebben kommer snart. Hon är helt sönderstressad. Hur trött hon än varit har hon inte somnat i vettig tid någon kväll senaste veckan. Häromkvällen behövde hon tre timmar för att varva ner, och då var hon ändå bara lugn och gosig. Andra kvällar blir det dramatiska bakslag då hon ligger och river mig i ansiktet och sparkar Hugo i ryggen tills jag får ett psykbryt… Ena dagen pratar hon bara om bebis, nästa dag vägrar hon prata om det. Hon testar olika tankar och teorier om hur det går till: är det hon som är bebisen i bebisboken, eller är det nya bebisen? Har dockan kommit ur Antonias mage? Har Antonia varit i pappas mage? Borde inte bebisen komma ut nu och sluta sparka mamma? Kan inte mamma sluta vara så trött och dansa lite mer…? Väntan är olidlig för henne, det blir nog lättare när hon har något verkligt att förhålla sig till. Men förutom att hon är svårsövd, och ägnar ca 3-5 timmar per dygn, spritt över dagen, till att amma eller gosa, så är hon oerhört rolig och charmig. För charmig? Rädd att bli utbytt? Ja vem vet, det är inte lätt att gissa vad hon tänker. Jag tänkte jag skulle låna en massa böcker som verkligen INTE handlar om familjer eller syskon, men bibblan var stängd när jag var där i morse. Har ni några boktips? Pippi Långstrump? Den finns kanske inte som bilderbok riktigt.. Något äventyrligt, som hon kan bygga lekar kring sedan tänker jag mig…
Två dagar hann Tona gå hos dagmamman efter förra veckans magåkomma, innan hon i onsdags vaknade med feber och halsont. Hon var rätt pigg igår fm, men sen varken åt eller drack hon från lunch och resten av dagen. Dessutom kräktes hon inatt. Idag har hon dock bättre energi, aptit och temperatur. Och humöret är bra, som alltid. Hon suckar medlidsamt och säger ”Lilla Antonia, mamma ta hand om lilla Antonia”. Så det blev ingen begravning för min del idag. Utan en förmiddag med pyssel. Idag har vi klätt tändsticksaskar i fina papper – jag i tapetprover och Antonia med bilder ur hennes tidning från bokklubben Barnposten. Så lägg märke till våra fina askar när ni hälsar på, de lär vara med ett tag…
På måndag ska jag ut till Skrukeby och binda kransar i enris att ha på dörren. Mys! Det börjar med gröt, skinkmacka och glögg och sen pyssel med folk från bygden.
Helgen blir lugn och välgörande. Kanske att vi kör iväg trädgårdsavfallet, men annars blir det småpyssel hemma och kanske en sväng till Magasinet, det var länge sedan.
Nu har jag just ätit lunch och sövt Antonia i min famn, så jag ska lägga ifrån mig henne och göra lite nytta. Vi håller på att flytta om lite i förvaringen – bebiskläder ska ner en våning, kontorsmaterial ska upp en våning, handdukar ska upp två våningar, så det blir till att springa i trappor.
Antonia vill att jag ska ha rosett i håret.
Antonia vill också ha rosett i håret, och runt örat, och vara med på bild.
Man måste koncentrera sig om man ska fastna på bild…
Jag gjorde nyss ett sövningsförsök av Antonia, men hon var lite för pigg och varvade inte ner riktigt. Då satte jag på en cd-skiva med vaggvisor, varpå Antonia säger: ”Mamma, va inte här! Gå till pappa. Krama honom. Du älskar honom.”
Jag går ner, och följer så klart hennes order.
Lite senare sitter hon med oss vid middagsbordet, och kommer på igen:
– Mamma krama honom!
…vilket jag åter gör.
Då fortsätter hon glatt:
”Pappa, du kan sova på golvet! Du kan ta något i frysen, ha som kudde. Du kan ha vatten på hela kroppen!”
Här kommer en liten stund ur, vad man med ett litet slitet uttryck kan kalla för, livet. I detta fall Antonias liv, och mitt, och ert, fast ni var någon annanstans just då.
