…Hugo försöker verkligen att inte svära. Men det är alldeles för sent. Antonia vet precis i vilka situationer man ska säga vad.
Hugo tappade en kniv på golvet när han dukade av bordet. Sen tappade han den i golvet igen, varpå han sade:
– Men vaf…!
Antonia fyllde engagerat i:
– FAAN, pappan! Faan, pappan! Faan pappan! Faan pappan! Faan pappan! Faan pappan!…
Själv har jag idag fått höra:
– Mamma sitt! Mamma sitt här! Mamma sitt här, i lugn och ro! Sitt i lugn och ro!
Det fick jag höra när jag flängde runt i köket och lovade att snart snart snart sätta mig hos henne och titta på ”tv”. Alla former av broschyrer/reklam som är vikta på mitten och därmed går att vika upp och ställa framför sig som en laptop (ja nu måste ni ha fantasi) är en tv. Den kan man titta på. Då måste man också ha fantasi.
Älskart!
Och jag vill också titta på sån tv!