Hej du som fortfarande tittar in här! Tack för att du inte glömt bort mig! Man skulle ju lätt kunna dra slutsatsen att jag slutat blogga, grundat på det faktum att här inte dyker upp så många uppdateringar. Men faktum är att jag i allra högsta grad bloggar – så mycket som jag vill och kan, vilket just nu råkar vara väldigt väldigt lite. Men jag tänker dagligen på bloggen och längtar efter att kunna och vilja skriva på den igen.
Vill och vill, kan och kan? Varför vill och kan jag inte? Därför att jag just nu, och sedan en tid tillbaka, ca 1 år, befinner mig i ett stort skutt. En resa som inte bara tar mig från A till B utan längre, med en logik där ett plus ett blir mer än två. Och att sätta allt för många ord på mina tankar under denna ”process” vore som att mellanlanda och sedan på nytt behöva ta sats, med risken för att inte orka det…
Så – varför skriver jag nu? Jag skriver för att molnen börjar skingra sig och jag ser en landningsbana på en plats där jag tror jag skulle kunna trivas. Jag är i alla fall beredd att testa och funkar det inte så sprider jag ut mina vingar igen…
Välkommen tillbaka! Du har varit efterlängtad!