Ja nu har jag börjat trixa och fixa med layouten på min blogg, och då är det väl inte mer än rätt att jag spottar ur mig några rader också…
Första veckan på studierna är förbi. Första veckan i en ny era. En ny era på grund av att jag ”byter bana mitt i livet” som en vän beskrev det, när hon rekommenderade min blogg på Facebook? Nja, det som är den största förändringen i denna era hitintills är att jag återuppväcker den Helena som fanns för 4 år sedan, Helena som inte var mamma, Helena som tänkte hela tankar, talade i hela meningar, kunde sitta på en stol mer en 5 sekunder utan att behöva hämta något, torka någon näsa, hindra någon från att trilla, vurpa, gråta, förstöra, spilla, Helena som inte behövde välja mellan att duscha, sminka sig eller sätta i linserna, Helena som inte levde med den eviga första punkten på att-göra-listan: ”Undvik framtida katastrofer!!!” Det finns alltid lite mer att göra, lite mer att fixa, lite mer att förbereda, för att resten av dagen, morgondagen, veckan, ska flyta på smidigt. Man kan alltid plocka i diskmaskinen, eller ur, alltid plocka grejer, alltid tvätta kläder, alltid städa lite, alltid förbereda en måltid, alltid skaffa nya kläder till de växande barnen, alltid handla lite mat, alltid alltid alltid göra lite till! Och hur mycket jag förberedde så var det alltid som att jag gjort fel grejer, för barnen hittar det där lilla kryphålet, den där lilla achilleshälen… Hade man kommit ihåg att packa blöjor så blev barnen hungriga, hade man packat matsäck så kissar de på sig, ständigt otillräcklig, och tröttare och tröttare och surare och surare…
”Modigt att byta bana mitt i livet”? En överlevnadsåtgärd skulle jag säga, och ett ansvar inför mina barn! Jag bara måste kunna se mina barn i ögonen och säga dem att livet är underbart, roligt, fantastiskt, att bara det bästa är gott nog för dem! Att de ska göra de de tycker är kul, vara med dem de älskar, njuta av allt jorden har att erbjuda, människor, natur, upplevelser som ger pirr i magen, musik som ger ryck i fötterna, möten som ger skratt! Men inga ord räcker till, barn gör som man gör, inte som man säger, eller hur?
Så, jag kastar mig lyckligt in i andra veckan av mina studier! Första veckan bjöd på skissteknik och akvarellintroduktion. Nästa vecka bjuder på dramaövning, sömnadsintro, trä- och karvsnittsintro, mera häng med klasskamraterna som är en härlig blandning av människor, mer eftermiddagshäng med barnen, och dessutom – mycket spännande – ska jag på onsdag träffa ett gäng mammor från ett forum som kallar sig ”Vilda familjer”, mammor som funderar kring vårt ursprungliga sätta att leva och vara, och hur vi bäst tar hand om våra barn ur det perspektivet! Och som vanligt kan jag inte låta bli att öppna upp dörrarna, så träffen är hos oss! 🙂 Och så ska jag klippa håret, gött! Det var ett halvår sen senast! Och till helgen far vi till Stockholm för att gå på barnvälkomnande i Bagarmossen! Lycka! Jag menar det! Saker börjar redan kännas så mycket roligare än jag orkat känna de senaste åren…
fint!