Modern

Har haft konstant ont i mage och rygg under kvällen, det är väl vad som finns att säga. Och att bebben är MYCKET pigg ikväll… *OOOAAAJJ*

Ok, alltså – ingen gullighetsfaktor på dessa filmer! Man ser bara insidan av bebben..

Här kan man se det pulserande hjärtat i av bilden (tydligt från 30 sek). Andra ”svarta hål” man kan se är andra organ i kroppen, t ex urinblåsa, magsäck. Man ser även ryggraden. I slutet fryser hon bilden och mäter mängden fostervatten.

Här kollar de flödet i navelsträngen.

19:08 Eftermiddagen förflöt med 3 timmars sömn, inpaketerad i varma riskuddar på mage och rygg. Jag fick ganska rejält ont i ryggen efter hinnsvepningen, och det höll i sig. Mamma skrev i sms att hon också ”bara hade ont i ryggen” så det kanske inte blir så mycket värre för mig? Ska kolla detaljerna med henne… Läkaren Katri sade också det att det inte behöver göra så ont, när jag beklagade mig över att jag hade haft så himla lite ont i ryggen… Men det är enorma sömnbehovet säger ju på något sätt att något är på gång, för nu har jag sovit tre timmar på eftermiddagen i flera dagar.

Anki och Ally skulle ju komma över på eftermiddagen förresten, men Allys pappa Björn hade just fått vända hem från jobbet då han fått magsjuka och Anki hade vänligheten att hålla de bacilluskerna borta från mig, tack! : ) Men synd på en trevlig fika… Hoppas ni andra i familjen håller er friska!

Nu har faktiskt BB släppt oss i 48 timmar och vi har inte tid där förrän på fredag kl 14.15. Då blir det ultraljud som idag och sedan undersökning. Inte heller idag tog någon upp ämnet ”igångsättning” utan de verkar tycka att allt ser jättebra ut med mig och bebis och allt så… Nu är det bara att softa ett par dagar till och låta naturen ha sin gång.

Jag håller på att ladda upp dagens ultraljudsfilmer, så de kommer upp här senare ikväll. Det är inte så hög gullighetsfaktor på dem, för bebben är så stor nu så man får bara se olika stumpar av den, eller en ”kropps-sallad” som Annika Lantz kallar det i sin bok ”9 1/2 månader”.

I en film kan man se det vackra lilla hjärtat som pumpar och slår och ska fortsätta med det i minst 100 år (fatta hur länge en människokropp faktiskt håller! Vi hinner ju bli antika innan vi dör…). I den andra filmen ser man hur de kollar navelsträngen och i den tredje försöker hon visa oss ansiktet men det gick inte alls så bra.

Nu vankas det snart köttbullar och potatismos här! Två av mina punschrullar har redan gått åt, det borde väl vara ett tecken på att förlossningen startat, eller? : )

12:13 Idag lyckades jag visst starta ryktesspridning på BB : ) Vi var ju på ultraljud först, och barnmorskan som skulle undersöka mig där hade inte fått någon rapport om mitt tillstånd. Så jag fick förklara att vi gått över tiden och inte ville sättas igång och att vi därför var på ultraljud. Och jag lade till att ”…det har i alla fall börjat hända lite så vi är vid gott mod…”.

Ultraljudet visade att allt var ok, flödet i navelsträngen och mängden fostervatten. Ultraljudsbarnmorskan följde sedan med över till BB för att rapportera detta till vår BB-barnmorska Malin. När Malin sedan kommer in till oss så säger hon glatt att ”jag hörde att det har hänt lite!” Hm tänkte jag, vem har hon hört det av…

Sedan blev jag undersökt av en annan barnmorska, Madelene, som jag tyckte gav samma utlåtande som läkaren igår typ, att det gick att få in ett finger i livmodertappen.

Ändå fick vi höra av läkaren Katri sen att ”vad kul att det har hänt nått!”… Vilket alltså var mina egna ord, de jag sade till ultraljudsbarnmorskan för att förklara läget… whatever!

Jag ska inte göra er nedslagna – om det inte hade hänt så mycket till idag så fick jag mig i alla fall ytterligare en hinnsvepning *AAAJ!* idag och har haft himla ont i mage och rygg sen dess… Jag tror att barnmorskan grävde runt lite mer än läkaren kunde igår, så jag tror nog det ska rulla igång snart. Livmodertappen var dessutom inte helt bakåtlutad idag, vilket den var igår när hon drog fram den lite så, det gav väl resultat.

Dessutom tänkte jag, att kommer inte Moses till berget så får berget komma till Moses, och vi stannade till vid italienska bageriet på vägen hem och skaffade de punschrullar jag önskat mig få mumsa på när värkarbetet drar igång. Och nu har vi ju skaffat dem, så det är abra värkarna som saknas : ) Punschrullarna var så färska att hon tog dem från plåten, de var slut i disken… Jag skaffade ett par kanelbullar att komplettera mitt hembakta med i eftermiddag, så du är fortfarande välkommen på fika Anki!

07.33 Nej, det har inte hänt något i natt. Och jag har hela natten haft känslan att ”Nej, nu skiter jag i att vara gravid! Jag vägrar gå upp och kissa när jag vaknar med jämna mellanrum, jag tänker inte stöna mer av tyngden när jag vänder mig i sängen, jag orkar inte leta efter smärta i kroppen, jag orkar inte resa mig upp en gång till utan att vattnet går!”

Vi skulle ha en skön sovmorgon nu innan ultraljudet men Hugo gick just upp och jag hakade på. Han ska ut och springa för att han inte ”vet vad han ska göra av sig själv” och jag känner att det går helt i min linje med att ”sluta vara gravid” så jag ska ut och promenera lite i morgondimman. Träningskläderna är på och Britney Spears väntar i mp3-spelaren… så, om det är någon som vill ta över den här graviditeten nu så är den ledig, vi ska ut och göra något annat av oss själva ett tag…

Hoppas ni också har en skön onsdagmorgon!

09.10 Det där var den skönaste och längsta promenaden jag gått på ett par månader. Gjorde inte ont någonstans, så jag tror bebben flyttade ut inatt utan att jag märkte det. Skönt, så kan jag gå vidare med nästa projekt och börja träna inför Tjejmilen som jag ska springa nästa år…

Nu har jag duschat och lagt en ansiktsmask och ska väl få i mig lite frukost innan jag funderar på vad jag ska göra resten av dagen. Någon som har något förslag? Jag funderar på att måla om i städskåpet jag..

Oj oj oj, det känns som att den här bloggen är mer hjärtattacksframkallande än lugnande för er… Vare sig jag skriver eller inte… Men TACK för era supersköna kommentarer!

16:56 Nu har jag sovit 2,5 timmar och vaknar utan några särskilda smärtor…

17:28 Känns som bebben ligger himla långt ner i bäckenet… Det strålar ut smärta i hela bäckenet när den bökar runt. Börjar få en del tankar om det där med smärtan under förlossningen. Det gjorde VÄLDIGT ont när läkaren var inne och pillade och drog i morse, och jag antar att det var som att en fluga landar på huden jämfört med förlossningsvärkarna… Kommer verkligen behöva Hugo för att fokusera under förlossningen och ha en chans att komma ihåg hur det var jag hade tänkt hantera det hela…

19:11 Nu ska vi ut och promenera igång lite värkar…

20:08 Nothing yet, lugnt i maggen… Har yttepytte molvärk i ryggen och känner mig aningens öm där hon var inne och pillade i morse. Eller så är det bara fantomsmärtor när jag tänker på att de nog kommer pilla lite mer där imorgon. Då har vi redan planerat att Hugo kommer ställa sig vid huvudändan av stolen och agera smärlindrare. Läkaren frågade idag om Hugo skulle komma och hålla handen men jag visste ju inte att hon skulle göra något som gjorde ont, så jag sa att det inte behövdes. Men imorgon får han vara lite närmare…

Alltså – ultraljud 10.00 imorgon för att kolla flöde i navelsträngen och mängden fostervatten, och sedan registrerar de hjärtljud och undersöker livmodertappen igen.

Imorgon eftermiddag har dessutom Anki och Ally erbjudit sig att komma över och hjälpa mig att tömma lite i frysens fikaförråd, och det kan man ju inte säga nej till! Så jag se fram emot mycket trevligt sällskap efter lunch, förutsatt att jag inte föder… Ally är snart sju månader (om jag räknade rätt nu..) och har nyligen utvecklat en förmåga att med ett charmigt leende sakta sakta lägga huvudet på sne på ett sätt som är så gulligt att det får nyfödda kattungar att verka groteska… Dessutom gör hon helt underbara kommunikationsförsök ibland, då hon tar på sig en väldigt allvarlig min, spänner blicken i någon och rabblar en massa rappakalja i ”samtalstonfall” mer än i ”bebisjollertonfall”. Det är otroligt häftigt att se hur hon tar sats och verkligen försöker härma oss vuxna. Och när hon inte försöker lägga sig i samtalet så sitter hon med stora ögon och observerar oss, helst den som är nyast i sammanhanget, t ex jag. Så man känner sig väldigt uppskattad och intressant. Och så får man ett sånt där supercharmigt leende som bonus ibland…

Om ni har tur så kan det dyka upp en liten filmsnutt här imorgon på en viss liten efterlängtad individ. Vi kommer nämligen filma ultraljudet, och lägga upp det här om ”inget annat kommer emellan”…

Klockan är 10.12 och jag är tillbaka från BB. Liksom igår så registrerade man bebbens hjärtljud under en halvtimme, och vi fick även idag höra att den mår väldigt bra och är exeptionellt pigg : ) *sparkar alla sköterskor och läkare i händerna*

Vi fick träffa en mycket trevligare läkare idag, som tog sig tid att samtala lite mer med oss. Även om alla vi var i kontakt med där idag blev lite förvånade över att vi inte skulle bli igångsatta så fick vi egentligen inga negativa reaktioner, bara en lätt förvåning och kommentarer som ”Tja, vi brukar bara aldrig göra så…” Läkaren stöttar oss helt i att vänta, och erbjuder oss att göra alla kontroller som behövs för att vi inte ska ta några onödiga risker. Så imorgon kl 10.00 ska vi på ultraljud, då de kollar på navelsträngen att blodflödet är ok, samt att fostervattensmängden inte minskat för mycket.  Och sen blir det samma kontroll som idag igen, på BB – hjärtljud och kontroll av livmodertappen.

Särskilt peppande var just den kontrollen idag, den av livmodertappen alltså. Läkaren igår sade ju bara att ”den är omogen och bakåtriktad” men idag läste barnmorskan i journalen att han skrivit att ”han inte kunde få tag på den”… Det låter ju inte som en så himla nogrann undersökning i mina öron, men så hade han ju också skrutit med att han hade längst fingrar på kliniken så han kunde väl inte erkänna att han inte nått in… Idag fick jag iaf lägga mig i gynstolen istället, och hon (läkaren) kollade inte bara hur tappen låg, utan gjorde dessutom två grejer för att ”reta” den lite… Dels drog hon lite i den, så att den ändrade läge från bakåtriktad till iaf halvt framåtriktad *AJ!* Sen konstaterade hon även att den är öppen drygt en cm, så hon kunde få in ett finger, men inte två, och därmed kunde hon göra lite hinnsvepning *AJ!* vilket innebär att man typ pillar på fosterhinnan och försöker lossa den lite från livmoderväggen. Dessa två ”retningar” kan sätta igång hormonerna och förlossningen.

Så, nu är jag hemma och väntar på smärta. Jag hade ju en del ont i ryggslutet igår och jag kanske ska våga tro att det faktiskt var förvärkar. Hoppas på mer av den varan idag.

Summa sumarum: Det går framåt. Ingen anledning att misströsta. Och i morgon ska vi få se bebben på ultraljudet! Aaaaooooiiii!

PS. Och vilken superbonus det är att vi får vänja oss vid BB och göra oss hemmastadda där! Vi har ju fått hänga i ”dagrummet” ett par dagar nu och kikat på nyfödda bebisar och nyfödda föräldrar som stapplar runt och tar frukost… Och vi har fått träffa 2 läkare och 4 barnmorskor och öva oss på att ta in information och ställa frågor utan att bli helt paralyserad av de vita rockarna (nja de har faktiskt gröna overaller) och den stela miljön… Så bara dessa faktorer gör att förlossningen kommer bli bättre när det är dags. Det är annars väldigt vanligt att mamman blir så stressad av miljöombytet att hela värkarbetet stannar av när hon kommer till BB.

…inte helt lätt att somna efter min 3-timmars tupplur idag. Hugo somnade dock snabbt, utmattad efter anspänning och lite sömnbrist…

Jag sitter och läser på om överburenhet, som det kallas när man gått över 42 veckor, och hittar en del lugnande information… Här är en länk för er som är intresserade av detaljerna: Handläggning av överburenhet, Socialstyrelsen (2000).

Flera undersökningar visar att det inte finns några fall där barnet dött i magen på grund av överburenhet. T ex har man tittat på 30 000 förlossningar i Lund mellan 1989 och 1998, och inte i något fall där bebben dött i magen hade graviditeten gått mer än 10 dagar över beräknad förlossningslängd. (Följdaktligen – av dem som gått över MER än 10 dagar hade INGEN dött i magen)

I en annan studie där man tittat på 230 ”dödsfall i magen” som inträffat på 5 svenska förlossningskliniker under sju år, kunde man inte heller hitta något som helst samband med överburenhet.

Ja ni förstår ju vad min oro rör sig kring… Naturligtvis vill jag inte utsätta bebben för några onödiga risker, men det verkar inte heller finnas belägg för att jag skulle göra det så… jag ska verkligen försöka att invänta en naturlig förlossningsstart, och vet att jag kommer göra det om inte något drastiskt intäffar. Jag vill bara må bra under tiden och inte stressa upp mig. Har i alla fall 200% stöd av Hugo som ju finns närmast under dagarna, och även av våra mammor, som ändå säkert är de som längtar mest av de anhöriga… : )

Så, nu har jag stillat oron, kanske kan jag sova… Vi ska vara på BB kl 08.00 imorgon igen för kontroll, och så lär det väl fortsätta resten av veckan…

kram till er som orkar läsa…!