Klockan är 10.12 och jag är tillbaka från BB. Liksom igår så registrerade man bebbens hjärtljud under en halvtimme, och vi fick även idag höra att den mår väldigt bra och är exeptionellt pigg : ) *sparkar alla sköterskor och läkare i händerna*
Vi fick träffa en mycket trevligare läkare idag, som tog sig tid att samtala lite mer med oss. Även om alla vi var i kontakt med där idag blev lite förvånade över att vi inte skulle bli igångsatta så fick vi egentligen inga negativa reaktioner, bara en lätt förvåning och kommentarer som ”Tja, vi brukar bara aldrig göra så…” Läkaren stöttar oss helt i att vänta, och erbjuder oss att göra alla kontroller som behövs för att vi inte ska ta några onödiga risker. Så imorgon kl 10.00 ska vi på ultraljud, då de kollar på navelsträngen att blodflödet är ok, samt att fostervattensmängden inte minskat för mycket. Och sen blir det samma kontroll som idag igen, på BB – hjärtljud och kontroll av livmodertappen.
Särskilt peppande var just den kontrollen idag, den av livmodertappen alltså. Läkaren igår sade ju bara att ”den är omogen och bakåtriktad” men idag läste barnmorskan i journalen att han skrivit att ”han inte kunde få tag på den”… Det låter ju inte som en så himla nogrann undersökning i mina öron, men så hade han ju också skrutit med att han hade längst fingrar på kliniken så han kunde väl inte erkänna att han inte nått in… Idag fick jag iaf lägga mig i gynstolen istället, och hon (läkaren) kollade inte bara hur tappen låg, utan gjorde dessutom två grejer för att ”reta” den lite… Dels drog hon lite i den, så att den ändrade läge från bakåtriktad till iaf halvt framåtriktad *AJ!* Sen konstaterade hon även att den är öppen drygt en cm, så hon kunde få in ett finger, men inte två, och därmed kunde hon göra lite hinnsvepning *AJ!* vilket innebär att man typ pillar på fosterhinnan och försöker lossa den lite från livmoderväggen. Dessa två ”retningar” kan sätta igång hormonerna och förlossningen.
Så, nu är jag hemma och väntar på smärta. Jag hade ju en del ont i ryggslutet igår och jag kanske ska våga tro att det faktiskt var förvärkar. Hoppas på mer av den varan idag.
Summa sumarum: Det går framåt. Ingen anledning att misströsta. Och i morgon ska vi få se bebben på ultraljudet! Aaaaooooiiii!
PS. Och vilken superbonus det är att vi får vänja oss vid BB och göra oss hemmastadda där! Vi har ju fått hänga i ”dagrummet” ett par dagar nu och kikat på nyfödda bebisar och nyfödda föräldrar som stapplar runt och tar frukost… Och vi har fått träffa 2 läkare och 4 barnmorskor och öva oss på att ta in information och ställa frågor utan att bli helt paralyserad av de vita rockarna (nja de har faktiskt gröna overaller) och den stela miljön… Så bara dessa faktorer gör att förlossningen kommer bli bättre när det är dags. Det är annars väldigt vanligt att mamman blir så stressad av miljöombytet att hela värkarbetet stannar av när hon kommer till BB.
Tänk att du måste ha världens härligaste mage att vara i eftersom han/hon inte vill komma ut än… Jag tror du gör rätt som avvaktar någon dag extra, som biologer vill man ju gärna hålla fast vid att kroppen kan sköta sig själv och att bebisen kommer ut när den är redo. Kommer säkert vara en stark och livskraftig bebis när den väl kommer 🙂
gud vilken dokusåpa detta blivit, jag kollar din blogg 17 gånger per dag nu, det går bara inte att slita sig.
Jag tycker dessutom att allt är helt normalt och precis i sin ordning, så ni kan vara lugna. PUSS!
Gå upp, kissa, kolla helenas blogg
hehe, det är första prioritet eller?
Ja , kissa alltså.Men sen måste bloggen kollas, sen kollas det en gång i halvtimmen så länge man är hemma.
Ja, nu får du snart skriva något igen, det pirrar i magen när jag läser! Kanske är du redan på BB, vem vet.. KOM UT NU lilla Groda, KOM UT!!!!
Måste bara tillägga att jag är MYCKET nöjd med din blogg. Mycket nöjd.