…inte helt lätt att somna efter min 3-timmars tupplur idag. Hugo somnade dock snabbt, utmattad efter anspänning och lite sömnbrist…
Jag sitter och läser på om överburenhet, som det kallas när man gått över 42 veckor, och hittar en del lugnande information… Här är en länk för er som är intresserade av detaljerna: Handläggning av överburenhet, Socialstyrelsen (2000).
Flera undersökningar visar att det inte finns några fall där barnet dött i magen på grund av överburenhet. T ex har man tittat på 30 000 förlossningar i Lund mellan 1989 och 1998, och inte i något fall där bebben dött i magen hade graviditeten gått mer än 10 dagar över beräknad förlossningslängd. (Följdaktligen – av dem som gått över MER än 10 dagar hade INGEN dött i magen)
I en annan studie där man tittat på 230 ”dödsfall i magen” som inträffat på 5 svenska förlossningskliniker under sju år, kunde man inte heller hitta något som helst samband med överburenhet.
Ja ni förstår ju vad min oro rör sig kring… Naturligtvis vill jag inte utsätta bebben för några onödiga risker, men det verkar inte heller finnas belägg för att jag skulle göra det så… jag ska verkligen försöka att invänta en naturlig förlossningsstart, och vet att jag kommer göra det om inte något drastiskt intäffar. Jag vill bara må bra under tiden och inte stressa upp mig. Har i alla fall 200% stöd av Hugo som ju finns närmast under dagarna, och även av våra mammor, som ändå säkert är de som längtar mest av de anhöriga… : )
Så, nu har jag stillat oron, kanske kan jag sova… Vi ska vara på BB kl 08.00 imorgon igen för kontroll, och så lär det väl fortsätta resten av veckan…
kram till er som orkar läsa…!