Modern

Det bidde ingen bio ikväll. Jag gick ut på balkongen och bäddade ner mig vid två, i brassestol, med fotpall och nedkrupen i min nya sovsäck. Sen minns jag inte mycket mer : ) Jag totaldäckade kan man väl säga. Sov där ute i 2 timmar och minns bara glimtar av att det ibland var soligt, ibland mulet, och konstant var bebben aktiv i magen. Sen gick jag in och sov en tredje timme på soffan, genom tre väckningsförsök av Britney Spears på mobilen, som jag ställt på väckning. Så när Hugo kom hem vid fem för att valla mig ner på stan så var jag galet nyvaken och hade ont i magen! Det spände och drog och tryckte åt olika håll…

Efter ett tag släppte det, och vi lullade iväg och åt middag på Pizzeria Butterfly, men på vägen hem så började det värka igen, i nedre delen av magen och ryggen… Hm, där värkar ska kännas… Men som vanligt så vet man inte vad det kan innebära… ”Allt är normalt och inget behöver betyda något och man kan inte säga något om hur något blir” är mödravårdens motto…

Nu sitter jag i soffan med riskudde på mage och rygg, en kanna citron- och ingefärsavkok och några bitar Fazer mjölkchoklad… Mumma… : )

… blir förvånad när ni i sms och så skriver att detta är ”spännande”… Trodde att man som närstående mest kände att ”ja, ja säg till när bebben är ute”… Men det är ju härligt om ni också känner att denna resa bjuder på lite spänning.

Själv har jag fått i mig lunch nu och Hugo har begett sig till jobbet för att fördriva några timmar. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för nu. Solen lockar, men jag orkar kanske inte gå ut på stan utan sätter mig på balkongen istället… Vi får se.

Det känns himla bra nu, när tankarna om situationen sjunkit in. Jag kommer ju få full bevakning och back-up från BB nu, fram tills bebisen är ute, så det känns lättare att slappna av och inte leta tecken på att förlossningen satt igång. T ex så vet jag ju att det med stor sannolikhet inte kommer hända ngt idag. Jag frågade läkaren om detta efter att han gjort sin bedömning. Så nu kan jag njuta av nuet och vara glad att jag närmare mig min förlossning. Förhoppningsvis så blir ju kroppen klar för detta under veckan och jag får träffa lilla grodan framåt helgen.

Ikväll blir det bio för Hugge och mig – Maria Larssons eviga ögonblick. Den handlar om en kvinna som lever vid sekelskiftet och börjar fotografera.

Nu har vi varit på BB och jag har blivit undersökt. För dem som är insatta i förlossningsdetaljer så kan jag säga att livmodertappen visserligen var mjuk och hade blivit kortare (för er som ej är insatta – den är annars hård och ett par cm lång, ska nu bli mjuk och helt dra ihop sig/försvinna och det är sedan den som ska vidgas 10 cm under förlossningen), men den ska även gå från att vara bakåtriktad till att vara framåtriktad, så diagnosen är att jag inte alls är ”mogen”.

Läkarens förslag, och det man vanligtvis gör i detta läge, är att vi skulle sätta igång det imorgon bitti. Det gör man genom att sätta en hormongele på livmodertappen som får den att mogna. En del reagerar direkt på detta och börjar känna av värkar, men det kan även ta upp till 2-3 dagar innan det gett önskat resultat. Man kollar läget var 6:e timme och får mera gele om det behövs. När man väl börjat med igångsättningen får man dock inte åka hem, så detta skulle kunna innebära 2-3 dagars väntan instängda på BB. När gelebehandlingen sedan gett effekt så är meningen att man skulle spräcka hinnan och hoppas att värkarbetet sätter igång. Vanligtvis måste man dock stimulera värkarna med dropp, vilket kan ge väldigt starka värkar och allt detta sammanslaget – en väldigt lång och smärtsam förlossning…

Vi tackade först ja till detta förslag men vi behövde bara komma ut till bilen för att känna att detta är helt fel för oss!

Jag har mått så otroligt bra under hela graviditeten, och bebben mår prima och sparkar och lever runt, så det känns helt fel att inte få låta kroppen avsluta detta på sitt eget sätt. Jag tvivlar inte en sekund på att den har en bra plan 🙂 Dessutom har det ju börjat hända lite, eftersom livmodertappen ändå är mjuk och bebben enligt läkaren är väldigt nersjunken i bäckenet. Så jag kan inte se någon anledning att utsätta sig för en massa medecinska ingrepp bara för att vi har uppnått siffran ” 42 veckor”…

Orsaken till att man ganska regelmässigt sätter igång förlossningen är främst att moderkakan har en begränsad livslängd, och kan minska sin näringstillförsel till fostret. Men att den blir gammal kan även vara det som sätter igång förlossningen, rimligtvis. Kroppen är ju inte dum!

En ganska stark orsak till igångsättning är nog också att många gravida är _ganska_ så trötta på sin mage och sina krämpor vid det här laget, och de flesta kommer till BB och ber om att få ungen utplockad med alla tillgängliga medel! Själv mår jag dock som sagt alldeles prima ballerina, och så himla otålig är jag inte heller till min natur. Ungen kommer ju ut så småningom, och jag får i längden mer tid för bebben ju smidigare förlossning jag får. Man vill ju inte vara helt uppfuckad av bristningar och trauman och sjukhustristess hela vintern sen…

Nej, ju mer jag skriver om detta ju mer övertygad blir jag. Jag ser verkligen fram mot min förlossning, så som min kropp vill göra den själv. Jag tror jag är alldeles utmärkt funtad för att föda, både i psyke och kropp och själ, så det kommer bli underbart när det väl sätter igång.

Jag har redan pratat med förlossningen, och istället för att bli igångsatta imorgon kommer jag bli undersökt igen. Sedan tar vi det dag för dag, ser om jag mognar och att bebben mår bra hela tiden. Så det blir att ta ett nytt beslut imorgon.

Nu ska jag och Hugo smälta detta beslut och försöka få tiden att gå och samla kraft. Vi måste varje dag orka vara redo för ett beslut som innebär förlossning, så det blir till att bära BB-väskan upp och ner från bilen varje dag.

Ha en fin måndag!

…då jag är född den 29:e, samt Hugos mamma, syster, bror, farmor och morfar… Så vi får se vad som händer idag.

Vi har sovit som små grisar inatt och ”inget har hänt” än… Jag känner mig vid lite bättre mod idag än igår. Det ska bli skönt att bli undersökt och att få bebben kollad, hjärtljud och så alltså, även om jag inte tvivlar på att den mår bra då den bullrar runt i magen som vanligt.. Men man vill ju veta att inte mängden fostervatten minskat eller nått sånt också…

Vill också skicka en cyberkram till alla som lämnar sina omtankar och lyckönskningar via sms, telefon, bloggar, Facebook, kommentarer i min blogg och i andras : ) De går rakt in i hjärtat och stärker mig! En kram också till er ”smygläsare” som inte lämnar spår, jag vet att ni finns!

Nu far vi!

Usch, kära vänner så nervös jag är.. Nu är nerverna på utsidan… BB kl 9.30 imorgon då de ska bedöma om förlossningen ska sättas igång (läs mer vad det innebär på Vårdguidens sida). Jag har verkligen hoppats slippa bli igångsatt, och jag kommer ju få vara med och ta det beslutet men… Läskigt är det ändå. Kan inte klämma ur mig så mycket mer om kvällens känslor än så… Håll tummarna för oss 9.30 imorgon… Eller snarare, för att det ska sätta igång innan…

Som ni ser på vårdguidens sida så kan det fortfarande ta några dagar även om man sätter igång förlossningen, och kanske väljer vi att vänta helt och hållet några dagar till, så ring inte och fråga vad det blev redan imorgon… Jag ska försöka meddela mig här, eller genom någon av syrrorna på julia.ilke.se eller kristina.ilke.se om vi blir kvar på BB direkt imorgon.

KRAM!!!!!!

Se ovan.

Nu har jag tjatat så mycket om mina sömnadsprojekt så det är väl dags att visa upp dem… Först ut är mitt ”babynest” som jag är mäkta stolt över.. : )

Genast undrar ni vad det egentligen är, så jag klämmer in ett par bilder som jag hämtat från tillverkaren KanMeds hemsida.

(For my polish readers/”lookers” – no the baby has not arrived yet, this is pictures of a thing i have sewed for the baby.. : ) Nie, to nie mój bobasek)

Fingerfärdig som jag är : ) så har jag ju knåpat ihop min egen, efter en beskrivning jag hittade på en blogg.

Så – här är den, tillverkad i grovt bomullstyg från gamla mjölsäckar, stoppad med fyllning från en gammal kudde och vadderad med skumgummi från vår kasserade bäddmadrass.. Prima!

Botten är som sagt vadderad med skumgummi, och genom de mjuka kanterna går ett snöre som gör att man kan dra ihop den mer eller mindre beroende på hur stor bebben blivit, och ja… Den ska tydligen vara underbart praktisk enligt dem som skaffat en. För det första ska vi ha den mellan oss i sängen, så bebben kan sova där utan att rulla iväg och bli klämd eller så. Dessutom lär bebisarna sova mycket tryggare när de ligger lite trångt så här, om man har den i vagnen, spjälsängen eller först och främst – i plastbaljan på BB. Och det ser man ju utan tvekan hur gosigt det ser ut. Bäddar man dessutom men mammas eller pappas använda t-shirt så måste det ju bli ett litet himmelrike : )

Dessutom (har jag läst) ger den fördelen att man kan låta bebisen somna lite var som helst, i soffan efter att ha blivit ammad t ex, utan att rulla iväg och med större chans att vara flyttbar sedan utan att den vaknar. Har jag frälst er? Lägg in en beställning hos mig när ni har bebis på gång : )

Igår var vi som sagt ute och hängde lite på stan när Hugo slutat jobba. Vi satte oss en stund på uteserveringen (den gravida kvinnan med inbyggd kamin insisterade) på Espresso House och åt varsin macka med varm choklad/latte, och sen strosade vi lite över Stora torget på vägen hem…

Väntande fader… var är bebisen?

Väntande moder.. Jag vet var bebben är, PÅ min urinblåsa…

Det är lite kul att svara ”för elva dagar sedan” när folk undrar om det inte är dags snart… Fick anledning att svara på den frågan när jag var på föreläsningen i onsdags också, och det skapar helt klart reaktioner… Men, jag är så himla pigg och rörlig så jag kan faktiskt ganska obehindrat ge mig ut på stan, även om det inte blir varken raska eller långa promenader… I tisdags blev det visserligen närmare 10 000 steg (som ni redan vet, ni som har ett öga på träningsdagboken) men då var jag på benen i åtta timmar, och 10 000 steg motsvarar annars två timmars promenerande… Jaja, inte kommer ungen ut för det, aktivitet ska ju annars vara bra för att sätta igång det hela…

Försökte ta några bilder på maggen.. Det blev suddigt, men jag bjuder på dem ändå för dem som undrar hur stor den blitt…