Idag är det fokus på babyaktiviteter och packning inför Uppsalavistelsen. På förmiddagen har vi varit på babycafé i Tannefors. Våra vänner Maria och lilla Maja dök också upp, och Antonia brast i förtvivlad gråt tre gånger när hon tittade på Maja… Men sen tog Maja av mössan och då var allt kul igen. Man kan inte låta bli att undra vad som rör sig i det lilla huvudet, något var uppenbarligen läskigt… Det späddes nog på att hon var nyvaken och lite hungrig. Sen vart det i alla fall lyckat, med rulltårta till mamman och en massa sång som gladde Antonia.
Nu är jag hemma och rejsar runt i lägenheten för att hinna packa och laga lunch innan vi ska på babymassage i eftermiddag. Det är visserligen inte förrän klockan tre, men jag skulle vilja hinna med en promenad innan eller efter också… Ska åka iväg en sväng ikväll och lämna av vårt babynest hos en liten 14-dagars Ingrid som envisas med att vilja sova i mammas och pappas säng. Får se om hon kan gilla det, Antonia trivdes ju väldigt bra där i början (kan inte minnas att hon varit så liten…) men har ju växt ur det nu.
Aj, nu fick jag lite ont i magen, för mycket grädde så här på förmiddagen kanske.. Ska packa lite till innan Antonia vaknar och vill äta.
Idag har jag varit hos frissan – första besöket på 5 månader. Det var oerhört välbehövligt, hade slitits en del och så har jag börjat amningstappa en massa också… Jag ser ut som en blöt katt när det är plattat, men himla långt har det hunnit bli! Då tog hon ändå 4-5 cm idag…
Igår borstade jag och Antonia tänderna tillsammans. Gullunge! Ikväll ska jag försöka få lite gjort – pappersvändning, sömnad och bildredigering – medan Hugge tar hand om Antonia, så det blir en kväll i arbetsrummet… Ha de!
Under helgen känner jag att jag börjat hitta tillbaka till min kraft och mitt fokus igen. Hugo och jag har släpat oss ut på några promenader som kickat igång systemet. Idag gick till gymmet för att komma igång med min styrketräning igen, men de hade inte öppnat ännu (nej jag var inte där i ottan, de öppnar 14.30 och jag var där en timme innan…) men det blev en promenad istället. Får se om jag går dit igen under eftermiddagen…
Nu håller Hugo och jag på att baka en tårta som vi ska bjuda Hugos kollegor på imorgon – han börjar ju på ett nytt jobb i nästa vecka! *spännande!!!!* Det blir en tårta med jordgubbar och banan inuti, och dumlefluff utanpå. För er som inte har upptäckt fluffets underbara värld, surfa in här på Familjeliv och kika.
Nu har jag styrt upp hur jag ska fördela min tid under mitt Uppsalabesök. Det är svårt att räcka till ibland, men jag måste prioritera att Antonia får så mycket lugn och ro som möjligt, det går inte att kompromissa med… Så nu ser jag fram emot det, det ska bli underbar att höra Julias berättelser och insikter efter hennes vistelse på Bali under januari. Och få träffa de andra syskonen, och Johannapanna och hennes mamma Margareta så klart!
Förresten Margareta och andra inredningsintresserade, så har jag blivit så inspirerad av bland annat ditt vackra hem under besöket i julas, så jag har fått helt ny inspiration för inredningen här hemma… Här är mitt första försök, vad tycks?
Vid ett fönster i vardagsrummet har jag fixat ett ”sideboard” för att ha glasunderlägg, kaffekopp och fjärrkontroller på. Bordet är en sockerlåda med en rosa sammetsduk på (ska fållas vid tillfälle och kanske få en spets…) och fjärrkontrollerna ligger i en ljuslila skål från Gabriel. I bordet/lådan får det även plats tidningar – perfekt! Den rosa duket matchas av den lilla rosa spetsduken som sitter i locket på den underbara glaslådan med snäckor från Thailand. Lådan hittade jag under shoppingrundan förra helgen och duken fick jag av Ing-Marie. Den lilla metallbägaren hittade jag på loppis förra helgen, och den har blivit bo åt en liten planta av ”hjärtan på tråd”. (inspirerad av liknande arrangemang hemma hos Johanna) Rosa och silver, snäckor och lite grönt – läckert tycker jag!
Några fler spetsdukar har flyttat in hos oss (Hugo muttrar om pensionärsstil…)
Här några gröna dukar under mina orkideér (inspirerad av en cerise virkad duk i Julias köksfönster)
En lila spetsduk under en lampfot, som jag inte kan bestämma mig för om den är för pensionär eller inte (Hugo kan bestämma sig – den ÄR för pensionär, och det blev inte bättre med duken…) jag tror den skulle bli läcker med en finare skärm, i lila, turkos eller grönt för att plocka upp ngn färg ur foten.
Well, det var lite om hemmapysslet… Här kommer en kavalkad av gosiga bilder tagna under dagen.
Antonia sitter i barnstolen vid köksbordet…
…och tittar på när mamma leker med klossar. Hon hamnade visst lite lågt…
februari 7th, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Bakfylla.. § permalink
…eller vad man ska kalla det. Lugnet efter stormen. Denna vecka har jag knappt lyft ett finger. Jag har varit så trött, innifrån och ut. Och Hugo och Antonia har varit trötta de med. Trött trött trött. Jag var så himla inställd på att bli kuggad i måndags, så jag kände mig jättedeppig första halvan av veckan. Sen har jag mest känt mig tom och orkeslös. Någonstans i bakgrunden finns en stor inspiration, att ta tag i nya projekt, nu när jag visat mig själv att jag faktiskt kan kämpa och lyckas. Men så har jag varit trött. Trött trött.
Träningen har jag inte tagit tag i ännu eftersom min näsa envisas med att vara snorig fortfarande. Fast det är inte riktigt sant. Hugo och jag promenerade en del både igår och i förrgår, och det är ett utmärkt sätt att komma tillbaka på banan, för vi har varit helt slut efter promenaderna. De har gjort nytta så att säga… Så imorgon tror jag det är dags igen tror jag. Usch, nu måste jag göra om de där första jättetråkiga gångerna när jag helt glömt hur skönt det är efteråt. Min enda motivation är att ger jag upp nu så kan jag lika gärna gå och gräva ner mig någonstans – jag måste träna om det ska bli fason på kropp och knopp helt enkelt.
Jag har anmält mig till en kurs för kvinnor som vill starta eget. Den hålls av cojn.se och är en liten seminarieserie för att inspirera sånna som mig – som har en massa idéer men inte alls törs… Vi får se vart det kan leda…
Nästa veckas projekt är att åka till Uppsala. Det blir najs, tror jag… är som sagt, trött…
Jo men visst, jag har ett liv också, inte bara ett körkort, så här kommer lite bilder och så från helgen…
I helgen var vi hos Hugos föräldrar för att fira att Ing-Marie fyllt år. Dessutom jagade Hugo (och sköt ett) vildsvin i lördags medan jag och Ing-Marie shoppade loss på Östgötaslätten… Vårt mål var Boxholm och butiken ”Vänner emellan” som säljer snygga linnekläder från Lettland och har en stor loppis, men de hade plötsligt ändrat sina öppettider och hade inte öppet på lördagar längre. Så vi styrde kosan mot Mjölby istället. På vägen dit stannade vi till vid en gårdsbutik, som hade jättefina inredningsprylar. Jag som mest shoppar på loppis blev tokförtjust i dels två glaslådor, och dels en tvålkopp, som alla åkte med hem. Väl i Mjölby gick vi grundligt igenom 3 klädbutiker, och jag köpte två tunikor och ett långt linne, varav den ena tunikan även köptes i storlek Antonia, så vi kan matcha varandra i sommar… Den var en present från Ing-Marie, liksom en till outfit vi hittade i en barnbutik – ett par byxor, en kofta och en tröja med en on/off-knapp på. Men knappen verkar inte funka riktigt, har försökt stänga av Antonia flera gånger…
Antonia spexar loss på bordet efter födelsedagsmiddagen…
…och bjuder på ett stort smile…
…riktat till födelsedagsbarnet! (Hm, hur länge är man födelsedags”barn” på sin födelsedag? Vad blir man sen?)
Antonia provar sig igenom en kasse barnkläder från 90-talet som donerats av vänlig bekant. Här en läcker basker i turkos bomull.
Här ser vi även en urläcker sommarbody i blått, rött, gult, grönt, vitt…
Jo men visst, tänderna växer med full fart och behöver regelbundet gnuggas mot något…
Många säger, att det är väl omöjligt att tänka sig hur det var innan Antonia kom? Och att det är omöjligt att tänka bort henne, att hon är så självklar!? Självklar jo visst, nu är hon ju här, men ofta när jag ser på henne så påminns jag om valet vi gjorde, valet att skapa henne. Det är både skrämmande och underbart. Skrämmande för att det är så oerhört avgörande för henne, för hennes existens och tillvaro, att vi gjorde valet just när vi gjorde det. Skrämmande att hennes chans så lätt hade kunnat passera, att det är en oerhörd tillfällighet att hon fick finnas till och att vi fick träffa och lära känna just henne. Skrämmande, att det är en slump att just hon ligger och sover på Hugos sida av dubbelsängen i detta nu, med en näpen och underbar liten min i ansiktet och med händerna pekandes ut i luften som om hon fastnat mitt i ett stycke hon dirigerar. En slump, att det var just henne jag fick ett leende av när jag gick in i sovrummet i morse efter att ha hört lite öffanden och knorranden ur dubbelsängen. Skrämmande också, för det hade kunnat bli en annan person vi fick träffa, en person som nu aldrig blev till. Visst är hon självklar, men jag fascineras ständigt av det enorma i att man kan välja att göra människor, att ge dem liv, en chans att vara på jorden, att bli till och uppleva sig själva. Det är ju inte så att man gör det för att få leka Gud, men det blir liksom så av bara farten…
Hej! Det blev ett lite hastigt ihopslängt inlägg igår, men det var för att jag ville dela med mig av den roliga filmen där Antonia upptäcker nya röstlägen. Jag tänker faktiskt redan bjuda på en till, där hon använder ett nytt favoritljud. Det är så lustigt, för ett par dagar sedan lät hon ingenting, och nu plötsligt håller hon låda konstant, sedan söndag eftermiddag ungefär… 🙂 Det måste vara häftigt att plötsligt få ett nytt kommunikationsmedel, och skapa ljud ur sin kropp som man inte hört förut… Här är en snutt jag filmade nyss innan hon somnade i gästsängen här i arbetsrummet:
Senaste dagarna har vi mest slappat och snorat. Idag hoppade vi över babycaféet i Tannefors kyrka, trots att vi gärna hade gått, och sov till elva istället. Urtråkigt att vara sjuk, jag hade ju kommit igång så fint med styrketräningen och är jättepeppad att fortsätta! Jag har kört 6 av 10 ggr på introduktionsprogrammet jag kör, och sen är det dags för 6 veckors styrketräning med fokus på förbränning. Och förhoppningsvis lite yogapass och annat kul med Anki som sällskap. Sen i slutet av mars drar jag igång med löpträning 3 ggr/vecka enligt ett schema från marathon.se. Det är upplagt för att man ska klara av att springa Tjejmilen i augusti i ett behagligt tempo. Vi får se hur det går, är oroad för knäsmärtor men det kanske ger sig med styrketräningen…
I slutet av förra veckan (tors-fre) gjorde jag och Antonia vårt första äventyr på egen hand. Vi tog tåget till Örebro för att hälsa på Johanna! Det var ett riktigt trevligt besök, men jag kan säga att det var nyttigt att börja med en lite kortare sträcka och ett bekvämt resmål, för Antonia fick för sig att inte äta under fredagen, så jag var ganska uppstressad när vi skulle hemåt. Och då lyckades vi dessutom missa tåget och fick vänta ett par timmar på stationen, och Antonia passade på att bajsa och jag lyckades tjata in oss på personaltoaletten eftersom den andra inte funkade… Svettigt! Men sen sov hon som en gris hela vägen, och jag lyckades promenera ihop 5000 steg på perrongerna vid tågbyten.
Antonia tuggar på sin tuggfjäril på Johannas köksbord.
Antonia har lärt sig att hon kan använda sin röst för att påverka omgivningen. Igår hojtade hon och stod i hela kvällen, och hon fortsätter idag… Själv är jag sjuk, ont i halsen och så, men har uträttat en del ärenden idag ändå, bl a körlektion.. Nu ska jag sova lite och ikväll ska jag på körrep.
