Modern

Jag har gått hårt ut denna vecka, med att sysselsätta mig! Jag närmar mig ännu en uppkörning och detta faktum skulle kunna försätta mig i skräck och handlingsförlamning. Men jag laddar med körlektioner titt som tätt för att skaffa mig både hängslen, livrem och gaffatejp inför denna uppkörning, då konceptet är ”goda marginaler” istället för ”gott självförtroende”. Marginalerna är dock inte jättejättegoda, eftersom jag har en tendens att slarva när jag blir nervös, vilket jag också har en tendens att bli… Så förutom körlektionerna så laddar jag med att göra saker, dels för att avleda negativa tankar, och dels för att lära mig att vara mer närvarande. Jag har ju som jag tidigare skrivit kommit igång med styrketräning igen, och det är ett bra sätt att fokusera på en uppgift och kroppen och vad jag gör i stunden. Idag var jag även på ett ”Yogaharmoni”-pass på lunchen, och det var riktigt skönt. Jag gick dit på initiativ av Anki, som skaffat kort på Studio Fitness hon med, och det är mycket roligare att gå dit med någon man känner.

Och när jag inte sysselsätter mig själv så blir jag ju sysselsatt av – Antonia! Tänderna fortsätter kämpa sig upp ur käken och jag har senaste veckan märkt att även håret har börjat växa. Partiet på hjässan är numera täckt av ett litet ”ludd” istället för fjun (säger er beskrivningen något?) men bakhuvudet är kalare än någonsin på grund av skav mot kudden. Mormor tjatar om att hon borde sova på magen, men hon bara vägrar lägga ner huvudet jue… Roligaste framsteget på sistonde är nog ändå att hon fattar när man leker tittut! Hon skrattar, på riktigt! Annars hostar hon fortfarande bara om något är kul.

Nu ska jag försöka måla klart städskåpet för imorgon ska jag och Antonia sätta oss på tåget mot Örebro och Johanna, och jag vill inte lämna Hugo i målarkaoset. Får se bara om Antonia ger mig ngt break…

Två små, mycket små, risgrynsliknande filurer har blottat sin vassa hjässa. Soon to come ur en rosa slemmig liten underkäke nära dig!

Jo, jag hakade på Antonia så gott jag kunde igår och lade mig vid nio. Men hon, hon somnade för natten vid 19… Har hon gått in i en 22-timmarsrytm? Det kan bli spännande! Nu ligger hon på skötbordet och vrålar och hojtar av lycka medan pappa byter blöja på henne. Hon är så ruskigt go nu! Hon har lagt på sig lite mer och har fått mjukare kinder och underbart gosiga Karl-Alfred-underarmar med korviga små handleder. Hon är nästan alltid glad, och är hon inte det så skriker hon förargat åt oss för att få uppmärksamhet och hjälp att stå upp eller komma åt en leksak.

Ja, jag somnade redan vid 22 igår. Vet inte varför jag var så himla trött men har unnat mig att sova så mycket jag vill i samband med att jag börjat träna, så jag inte drar på mig någon förkylning. Det är annars en klassiker när jag börjar träna, eller ens tänker på att börja träna. Men nu har jag klarat mig *knack knack, ta i trä*

Vad pysslar Antonia med annars om dagarna då? Tja, senaste veckan har hon börjat att lite tydligare signalera om hon vill till mig när hon är i någon annans famn. Då sträcker hon ut händerna lite, faller lite framåt, mot mig, och gapar stort om hon är hungrig samtidigt. Sedan 2-3 veckor hjälper hon tydligt till när man ska lyfta henne ur sängen, genom lyfta överkroppen. Vi försöker ha henne liggandes på mage oftare, så hon ska lära sig krypa, men än så länge kommer hon ingen vart. Hon har råkat ramla över från mage till rygg några gånger men det är nog inget hon gör med flit. Hon har dessutom lyckats snurra ett varv genom att dra sig runt med händerna, men fötterna kommer hon ingen vart med trots att de sparkar och sparkar och sparkar…

Hon väger 6,5 kg nu och är 65 cm lång. Så strax innan 3-månadersdagen växte hon ur sin första garderob definitivt, den i storlek 56. Nu har hon kläder i storlekar mellan 62 till 72.

Hon ler ofta och hostar till lite när hon är extra glad, men något riktigt skratt har hon inte fått igång ännu. Jag har fått henne att gurgla till 6-7 gånger, senast när jag pussade på hennes händer, och en gång när vi lekte tittut, men som sagt, det är bara några få gånger.

Amningen rullar på utan problem, och det är kul att se hur hon blir allt mer medveten om att tutten innebär mat. Hon låter som en liten blåsbälg när hon med liv och lust hugger in, ofta med ett ordentligt *aj* grepp om huden på bröstet. Hon har även blivit gosigare och somnar gärna med huvudet mot mitt bröst eller mot min panna. Sååå mysigt, och då måååste jag ju bara ligga kvar och ta en powernap varje gång jag ammar… Nu blir det dock inget av med det *ammar* för Hugo tänker släpa ut mig på en söndagspromenad så snart han kört igång tvättmaskinen, och det är väl en strålande idé, just eftersom det tar emot så mycket… Och just det, om Antonia inte vill sova efter amningen så signalerar hon väldigt tydligt att hon är klar genom att sätta sig upp, villket hon gjorde nu…

Ha en skön dag!

Pyret har fyllt tre månader! Stora starka vackra lilla flicka! Här är några bilder från hennes senaste tokerier:

Nyår har för mig, sedan 5-8 år tillbaka, varit en naturlig tidpunkt att fundera över mig själv och den jag är, och sätta upp nya målbilder och tankar kring detta. Nyårslöften har alltså inte varit något tomt snack jag klämt ur mig vid tolvslaget, och löftena har inte heller varit det viktiga, utan tankarna i kring. Och mer och mer för varje år funderar jag på mitt liv och mina prioriteringar.

Inför detta årsskifte handlar tankarna om:

1. Kropp, träning och hälsa (som jag skrivit lite om tidigare i veckan)

2. Vad jag vill göra med min tid (aktuellt nu, när jag och Hugo har en väldig massa tid åt att bara umgås med varandra och Antonia)

3. Hur jag ska få mer tid med de viktiga människorna i mitt liv, i ett samhälle och en livsstil som, tycker jag, inte inbjuder till spontana möten.

1. Vad gäller träning så är inspirationen på topp. Idag släpade jag ut Hugo på en superrask promenad på 8000 steg. Jätteskönt! Jag ska gå med i träningscommunityt Shapelink (gör det du också Johanna så peppar vi varandra!) och börja föra min träningsdagbok där, och framför allt låta mig inspireras av alla artiklar, bloggar och andra medlemmar som tränar, tränar, tränar.

2. Vad gäller min tid så tänker jag köra taktiken ”trial-and-error”. Nu känns det som att jag mycket ägnar mig åt tidsfördriv, att jag försöker fylla dagarna för att inte känna mig ensam, meningslös och uttråkad. Istället ska jag så mycket som möjligt försöka testa de aktiviteter jag fantiserar om att göra, och se om det verkligen är det jag vill – läsa, träna, pyssla med halsband, träffa folk… våga ta risken att misslyckas lite mer, våga testa att planera in för mycket, planera in för lite, träffa nya bekantskaper utan att vara säker på vart det ska leda, bjuda hem folk, testa hur olika rutiner funkar, testa och lyckas eller misslyckas, så att jag lär känna mig själv och hur jag funkar lite bättre.

3:an vet jag inte hur jag ska åstadkomma förutom att försöka åka till folk som bor i andra städer oftare och bjuda hem folk. Dessutom ska jag fortsätta restaurera farfars hus i Påskallavik, och hoppas kunna locka dit mina syskon för en gemensam sommarvecka så småningom. Jag tror planering är nyckeln i att hälsa på folk i andra städer, för det kommer gärna något litet emellan om man väntar till mitt i veckan med att bestämma sig om man ska åka till helgen. Och för att träffa folk i samma stad tror jag nyckeln är mindre planering – att våga höra av sig samma dag eller dagen innan. Det kanske inte är ett problem för de flesta, men jag har lite svårt att få ändan ur…

Ett annat projekt jag börjat med, som också har att göra med att lära känna mig själv på sätt och vis, är att jag testar matvaror som jag inbillar mig att jag inte gillar. Jag har gett mig på kalvdans, och har idag fortsatt med med bondbönor och morotsjuice. Friskt vågat, hälften vunnet – bondbönorna var görgoda (åt dem i en tomatsås med ris – glöm inte att skala dem innan!) men morotsjuicen fastnade jag inte för. Den är lite för sötkvalmig för min del. På menyn framöver står tomatjuice, messmör, grönmögelost, sill, hård getost, hm nu kommer jag inte inte på mer på rak arm, udda att sitta här och tänka ut äckliga saker, jag får ta det allt eftersom.

Well, jag har varit förkyld sedan den 23:e och känner av det lite än, så nu bär det snart av mot sängen. Ska lägga upp lite bilder från julen här först:

…Hugge är sjuk, jag är trött, och Antonia är glad och lycklig som vanligt. Det närmar sig julafton, Hugge fick sin dos av julshoppinghysterih-vete ute i Tornby idag, och jag gick in till centrum och fick min… Imorgon bitti åker vi till farfar i Påskallavik. Där hänger vi med farfar, faster Maggan, Torsten, kusin Katarina samt pappa Lennart och syster Stina fram til julaftonsmorgon. Då far vi upp till Hugos föräldrar på Borg och firar julafton där med Hugos föräldrar, bror och farmor. Sen till nyår bär det av till Uppsala för att fira minijul med mina resterande syskon, samt mamma… Jag gissar att vi inte är de enda som känner sig splittrade i juletid, och tillbringar en del tid i bilen och i gästsängar.. men men, så är det om man har många man tycker om och vill träffa… Jag bjuder på några Antonia bilder tills nästa gång jag får tid att blogga.

Lilla skruttan är världens snällaste när vi åker bil, mamma får till och med övningsköra i lugn och ro.

Antonia busar med sin moster Stina

En otålig Antonia fick vara med när mamma hackade morötter, och det var poppis. Och skallran i högsta hugg, den är bra att ha om man blir sugen på att stoppa något i munnen…

Det här är en av Antonias nya utsiktspunkter ut över världen – sitta upp! Roligt.. Men det går inte så bra utan hjälp…

Och så klart – stå upp! Alltid alltid roligt! Det går inte heller så bra på egen hand, men tjatar man så får man hjälp av snälla föräldrar…