Modern

11:51
Hugo började jobba igen förra torsdagen, så denna vecka är den första då han jobbat som han kommer jobba ett bra tag framöver, mån-tors 8-13 eller 7-12. Så idag har vi börjat vår första långhelg. Hugo ställde klockan på sju för att komma och ta hand om Antonia så jag kunde få en timmes sömn till. För vid sju vill hon vara vaken en dryg timme, då går det inte att bara amma henne och somna om. Och när jag sovit en timme till så tog jag Antonia och Hugo sov en timme till… Pussel pussel…

Antonias dag började med ett litet bad, vilket hon älskar. Efter det ligger hon och gör en massa små glada ljud på skötbordet och sprattlar med armar och ben. Sen blev hon påklädd och fick sitta i babysittern uppe på vardagsrumsbordet och titta på snön som virvlade ute. Bredvid satt vi och läste morgontidningen och åt frukost. Sen har hon ätit lite och nu sover hon i mitt knä.

Vi har blivit tillfrågade att lunchdejta med Anki och Björn klockan ett men vi har inte bestämt oss för om vi orkar ta oss ut. Men det vore nog trevligt, och skönt att komma ut… Om vi inte föredrar att stanna i mysbyxorna ett tag till.. vi får se…

22.07
Det blev ingen lunch på stan, för jag hade en lätt huvudvärk och hela min kropp och mitt sinne ropade åt mig att stanna kvar i mysbyxorna i soffan. Det blir nog en helkväll med vännerna i Jägarvallen imorgon istället, vilket jag ser fram emot.

Så det blev en fortsatt lugn dag. Men vid halv fem tog vi oss dock ut på stan, och jag lyckades (tack vare tålamod och peppning från Hugo) skaffa mig en rejäl sportbh, stor nog att rymma mina mjölkstinna juver, hehe… För jag är ju sååå sugen på att börja träna, sitter och dreglar över gymmets passchema. Och eftersom jag dessutom hade finansiering från mamma som sagt åt mig att köpa mig något åt mig själv på hennes bekostnad, så gjorde jag slag i saken. Och mina gamla sportbhar passar _inte_. Slog till på en snygg träningstopp också, så nu är jag redo för en mjukstart med yogapass och träningscykel, najs!

Nu ligger Hugo och söver Antonia i dubbelsängen. Ibland hamnar hon i ett läge där jag inte kan lugna henne. Hon är nog egentligen trött och vill sova, men är hon hos mig så vill hon ha tutte hela tiden och när hon får den så blir hon arg över att det kommer mjölk och spottar ut den. Så nu ligger hon hos pappa (som inte luktar frestande bröstmjölk) och suger på hans lillfinger, och då sover hon nog snart (och han också). Bara för mig att krypa ner sedan och ta över inför nattpasset, medan Hugo smiter över till gästrummet. Och så ser jag fram emot att bli avlöst vid sju imorgon, precis som idag.

Antonia har nog haft en rätt bra dag. Fram till tvåtiden sov hon mest, och sen sov hon lite kortare pass med amning emellan tills vi gick ut på stan. När vi kom hem igen cyklade Hugo till Vidingsjö och sprang en halvmil med sina polare. Eftersom Antonia tycker mycket om att ligga på sitt skötbord, så flyttade jag in det till köket (det är ihopfällbart och mycket lätt och smidigt) och hon kunde ligga och jollra och titta på mig när jag skalade potatis. Mitt i matlagningen blev det dock paus för byte av bajsblöja, vilket bara gjorde lyckan ännu större för Antonia, efter som hon både fick duscha lite vilket hon gillar, och sedan ligga med rumpan bar och sprattla en stund. Sen har hon fortsatt att sova kortare pass med matpaus emellan, fram tills nu, då jag hoppas att hon börjar natten med ett längre sovpass.

Nätterna funkar ok. Mellan 23 och 07 vaknar hon i bästa fall bara en gång, men oftast två, och i värsta fall tre-fyra gånger för att äta. I bästa fall somnar hon om direkt när hon ätit, men ibland hinner hon bajsa också, och då måste jag byta blöja och sedan amma igen för att hon ska komma till ro. Hon är väldigt nöjd och glad när hon vaknar på natten, så om hon inte somnar på stört så ligger hon och tittar med stora ögon på nattlampan, och oftast somnar jag om innan henne… Sen jag började följa mammas råd att amma lite från båda brösten varje gång, så har jag inte haft lika många och stora ”läckageolyckor” heller, då jag vaknat av att täcket är genomblött av bröstmjölk.

Många små små steg mot en bättre nattsömn. Men det har verkligen funkat ok hittills. Första två veckorna sov jag lite på dagen ibland, men senaste två har jag blivit utvilad av nattsömnen. Det sägs att ammande kvinnor sover mer ”effektivt” och klarar sig på fem timmar istället för åtta, och jag märker att jag sover annorlunda. Jag tror jag somnar snabbare, och hamnar i djupsömn snabbare, för en knapp timmes sömn kan kännas som två timmar, och får jag bara ihop 7 timmars sömn på natten så spelar det ingen roll om de är uppstyckade. Fast skönast är det om jag får börja natten med att sova åtminstone 3-4 timmar, för vaknar hon första gången efter bara ett par timmar så är jag jättetrött då, och känner mig tröttare de andra gångerna hon vaknar sen också. Och jag har visserligen haft en lätt huvudvärk till och från senaste dygnet, så kanske att dessa sovvanor sliter i längden…

Ja, det var lite detaljer om hur spädbarnsfamiljelivet kan te sig… Dags att lägga sig nu kanske.. eller ta en kopp te, hm… Har köpt två nya teer idag, den gamla favoriten Mintchoklad och en ny blandning – Mammas mirakel, kanske ska prova den senare.

Imorgon ska vi, förutom att laga middag med vännerna, åka hem till Hugos föräldrar och hämta en sittbänk till köket, som Hugos mamma fått specialtillverkad åt oss av en snickare. Dessutom har hon hittat en gammal barnvagnsåkpåse i gömmorna, och har fått klart en yllefilt som hon vävt själv och erbjudit oss, så snart är Antonia helt redo för att möta vintern i sin barnvagn. Fattas bara de kläder jag beställde från www.ekotextil.se idag – en overall, en huva och sockar i ull. Hon fick ett par så fina ullsparkbyxor i present häromdagen, så jag blev inspirerad och fick ändan ur att beställa lite mer ullkläder som jag spanat på.

Beställde body och overall som på bilderna och huva och sockar i naturvitt. En liten varm och go ullbebis ska hon bli!

Nattinatt!

Inatt vaknade Antonia bara en gång för att äta!! Vi lade oss vid elva och vid fyra var det dags. Sen vaknade hon inte igen förrän vid sju. Gött! Och bra att jag är utvilad just idag, för vid tio får jag besök av Camilla och Gisela, vänner från Domkyrkans kammarorkester. De ska komma och klämma på mitt lilla underverk och bjuda på hembakad kaka. Kan man fira på ett bättre sätt att den första rejäla frosten lagt sig? I eftermiddag blir det definitivt en promenad, hoppas det är fortsatt kallt ute så jag får avnjuta en aptitretare av den goda friska svenska vinterluften!

Nu är det en timme tills de kommer, och Antonia ligger nybajsad, nybadad, påklädd, nyammad och sover på en kudde på soffan… Bra jobbat av mig, nu har jag tid att duscha och äta frukost!

Jag har lagt till bilder längst ner i inlägget Bajs på byxorna.

Jag vill bara hjälpa till att sprida en länk från ett par som har en historia de vill sprida. Det är ett gaypar som har skaffat barn med hjälp av en surrogatmamma. De har en dotter som är ett par år, och väntar nu sitt andra barn, med samma mamma. Häftigt!

http://gaypappor.blogg.se/

Jag vill, jag vill, jag vill vara en sån där supersnajsig mamma som kan sitta och amma på café och hänga runt på sköna babyaktiviteter, jag vill kunna hälsa på på mina gamla arbetsplatser, jag skulle vilja till och med kunna åka bort över en natt eller två… men! Det är så svårt!

Vad som helst kan hända. När som helst. Jag har ingen koll!

Idag lyckades jag ta mig ner på stan med mamma, syster Julia och bror Konrad (på besök från igår till idag) och det gick finemang och var härligt! Vi gick till Myrorna och till Sportif Unlimited, och sen köpte vi med oss fika från Linds och gick in på Claras café och käkade lunch på vägen hem. Antonia sov sött hela tiden, och jag kunde plocka upp en utsövd och nöjd liten tjej och amma henne på caféet innan jag åt lunch.

Så händer det. Hon bajsar. Det läcker. På mina byxor. Och naturligtvis på alla hennes kläder. Oki, nästa utmaning har ställts inför mig som en blixt från klar himmel – att byta blöja på offentlig toalett. Hur svårt kan det va, tänker ni. Ja kanske inte så himla svårt, men precis som jag trodde så tror ni kanske att man är fullfjädrad morsa så fort gravidmagen börjar puta? Jag kan meddela att jag inte fick några unika förmågor på köpet med den magen. De kom inte vid leveransen av bebisen heller…

Jaja jag sliter åt mig skötväskan och så fort jag kommit in på toa rycker någon i dörren. Strålande! Nu har jag tidspress också, någon väntar på att få gå på toa. Det känns som att jag är ,ed i Fångarna på fortet… Tack vare Hugo är skötväskan i alla fall väl packad med ombyte *gör en mental notering om att lägga i nytt ombyte innan jag går ut igen* och jag lyckas utan fler missöden (t ex att Antonia hade skitit en gång till – på skötbordet!) få av henne alla kläder, byta blöja och få på de nya. Bajsblöjan och alla bajsiga servetter slänger jag i den vanliga papperskorgen, vilket nog inte var meningen eftersom det stod en särskild tunna under skötbordet såg jag när jag gick… Så, jag lämnar en bajsdoftande toalett efter mig, med en väldoftande bebis på armen. Och med en bajsfläck på mina byxor. Supersnajsigt…

Tänk om jag just då varit på väg någonstans? Ska man ha med sig ombyte till sig själv också? Nästa unge ska definitivt planeras att födas på sommaren, så kan man tillbringa första månaderna med läckande bröst och läckande bebis, iklädd endast bikini… Fasar för hur det blir i vinter, när både hon och jag har på oss ytterligare flera lager kläder att kladda ner…

Mammas besök här var lärorikt. Man får ju suga i sig när en fembarnsmor delar med sig av sin kunskap. Antonias rumpa fick underkänt, den var alldeles för röd. Så vi fick lära oss hur vi ska skölja av henne i handfatet istället för att torka med servetter. Antonia gillade det dessutom, att bli avsköljd alltså, och det var ju bara en bonus. Behandlingen mot den röda rumpan kompletterades dessutom med pudring med potatismjöl och en rekommendation att smörja rumpan med kräm eller olja, vilket ytterligare kommer underlätta avtorkningen samt isolera huden från kiss och bajs. Jag bara lyssnar andäktigt och lär.

Dessutom tyckte hon jag hade alldeles för ont när jag ammade, så idag gjorde jag slag i saken och skaffade salva mot svampinfektionen i brösten, något en omtänksam tvåbarnsmor i Vikingstad tipsade om redan förra veckan. Så snart kan jag kanske amma i alla fall lite halvsnajsigt på cafe. Om än med bajs på brallan.

Oj vad jag skrattade åt mig själv idag när jag gick ner på stan… Vilken jäkla pärs det var att ta sig hemifrån! Jag var bara tvungen att skratta åt det hela…

Till att börja med hade jag en tanke om att ta mig ner på stan till 10-tiden, för att gå på loppisar med Kattis som skulle leta prylar till bohaget på Öland. Men efter en natt med en jättepigg och glad och svårsövd Antonia så hamnade jag på soffan i vardagsrummet efter morgonamningen och sov till tio. Därmed var en förmiddagstur utesluten.

Efter sovstunden ammade jag igen och sen satte jag Antonia i bärsjal på magen där hon fortsatte sova sött. Det var första gången jag hade henne så, och det kändes underbart! En fri kvinna igen, fri att röra mig i lägenheten med båda händerna fria samtidigt som Antonia får närhet även när hon sover. Stärkt av framgången såg jag positivt på nästa äventyr. Projekt två idag var att träffa Anki, Ally, David, Adam och Hugo på Claras café vid ett.

Vid tolv hade jag ätit klart min frukost, och började förbereda mig för avfärd. Kattis hade just kommit förbi för att dricka en kaffe innan hemfärden till Öland, och henne hade jag en del hjälp av…

Eftersom Antonia fortfarande sov gott i sjalen så tänkte jag att jag kunde ha henne där tills jag kom till caféet, och amma henne där. Jag börjar göra mig i ordning och möter det första hindret när jag har borstat tänderna.. jag når inte vattenkranen med munnen med Antonia på magen, så jag får gå ut i köket för att ta ett glas… Sen frågar jag mig: Vad har jag på mig? Hm, jag hade ju bara ett tunt linne under bärsjalen, och skulle gärna haft en t-shirt över det, men var ju omöjligt nu, så det fick bli bara en kofta och en chansning på att linnet inte var allt för genomskinligt. Sen skulle jag få på mig strumpor, men det var stört omöjligt att nå fötterna. Kattis fick rycka in. Lika så fick hon lirka på mig stövlarna.

Sen frågar Kattis: Vad ska Antonia ha på sig?

Ehm, Antonia? Jag vad HAR hon på sig till att börja med… Bara body och byxor. Så vi lirkar på en mössa och stoppar hennes jacka i skötväskan. Sen hjälper Kattis mig ner med barnvagnen, vilket var en himla tur, för det hade blivit lite väl meckigt med unge på magen. När jag gått en bit kommer jag på att Antonia inte har några strumpor på sig under sjalen, så med ena handen försöker jag hålla ihop jackan över hennes fötter, och med den andra styr jag barnvagnen som svänger fram och tillbaka. När jag gått ytterligare en bit så känner jag att bärsjalen är för löst knuten, och det blir värre ju mer jag går… Så jag får hålla upp Antonia med ena armen och fortsätta styra barnvagnen med den andra.

När vi kommit halvvägs så vaknar Antonia och börjar leta efter tutten – vilken hon gör genom att med öppen och slemmig mun ”picka” mig på bröstkorgen så jag blir alldeles blöt… När vi har en fjärdedel kvar till caféet har hon insett bristen på framgång i sitt pickande, och börjar gnälla och skrika lite och korva sig så sjalen sitter ännu sämre, och hennes huvud smiter ut så jag måste hålla det också, och jag börjar fundera på hur det blir att komma in på caféet med löst sittande sjal, skrikande bebis utan strumpor i slutet av oktober, jag själv osmidigt klädd för att amma och ja… Jag bara flinade hela vägen…

Helena ”Hej-kom-och-hjälp-mig” Ilke gick jag och tänkte för mig själv…

Som tur var var det rätt lugnt på caféet så jag blev inte utskrattad av någon barnvagnsmaffia när jag krånglade mig in där med barnvagn som fastnade i dörren och skrikande bebbe som försökte krypa ur sjalen… Jag lyckades sätta mig och amma och få koll på läget, mycket tack vare att Hugo kom dit strax efter mig och kunde hålla Antonia medan jag tog mig ur den 5 meter långa bärsjalen…

Lunch med två 8-månaders bebisar (Ally och Adam) och lilla 3,5-veckors Antonia var väl inte riktigt lika lyxigt och rofyllt som luncher brukar kunna vara… Hugo åt pizzabuffé medan Adam försökte sno hans sallad, och jag fick bara i mig ett glas vatten mellan amningarna. Ally åt köttfärssås med hela ansiktet och Adam åt banan, lika så med större delen av ansiktet. Sen gick de över till att suga på rån och slänga dem på golvet, slåss om en plastkork samt dra i varandras kläder.

Efter lunchen gick vi en promenad runt ån, och sen gick Hugo och jag till Clas Ohlsons och till Hemköp, och övade därmed på att åka hiss 3 gånger och att styra barnvagn i butik (man underskattar gärna vagnens bredd…)

Så – idag har nybörjarmamman lärt sig en massa saker.. det känns som att problemen ökar exponentiellt varje dag… Man lär sig en sak och får två nya utmaningar.. pust!

I förmiddags var jag och Antonia på BVC för vägning av lilla Antonia. Hon har gått upp exakt 500 gram sedan hon föddes, inte illa! Vår sköterska Anna var nöjd, så nu behöver vi inte komma på kontroll förrän om två veckor.

Att komma iväg någonstans med lilla fröken A är en upplevelse där 120 km/h blandas med stunder av totalt lugn… varför? Jo, för när hon är nöjd och lugn och klarar sig själv en liten stund så får jag skynda mig utav bara tusan med att få mig själv i ordning. Jag som annars brukar vara myyycket slö på morgonen, får nu bara slita på mig kläderna, trycka ner frukosten, sätta upp håret och dra på skor och jacka. Och var kommer lugnet in i bilden? Jo – för plötsligt kommer Antonia på att hon är lite mer hungrig och då är det bara till att hala fram bröstet och låta det ta den tid det tar.. medan jag kalkylerar på hur jag ska hinna med det som ska göras innan vi ska vara på BVC tjugo minuter senare… Idag gick det i alla fall bra – vi var på BVC prick på utsatt tid 10:30. Igår när vi skulle ut blev sista amningen med ytterkläderna på – sittandes på hallmattan..

Efter BVC-besöket var Antonia hungrig igen, så då blev det till att amma en stund i väntrummet. Där hittade jag en tidning som verkade bra, Föräldrar och barn, men eftersom jag ammade så hann jag bara frestas av framsidan och de två första uppslagen. Så när vi var klara och skulle ut på promenad så gick jag först in på ICA och skaffade mig tidningen, samt min fredags-cola-light (har börjat dra ner på giftintaget, så t ex aspartam är begränsat till 33 cl på fredagar). Vi gick ner till ån (ner för en galet brant trappa – har inte lärt mig hur man är begränsad med barnvagn ännu..) och jag satte mig på en bänk med den sovande Antonia i vagnen bredvid. Jag öppnade min cola och tog en klunk, slet plasten av min tidning, slog upp första uppslaget och… Antonia vaknar. Bara att stoppa ner tidningen i väskan och stövla iväg för att få henne att somna igen. 30 sekunders vila… PT-Linda, du kan vara så säker på att Antonia tar hand om min konditionsträning tills det är din tur igen… Så, colan blev inte lika njutningsfullt intagen som jag hade tänkt mig, utan blev snabbt avslagen av skakandet när jag samtidigt höll i barnvagnshandtaget, och sedan till hälften uthälld när jag helt tappat lusten att göra mig besväret att hålla den bara för att tillfredställa mina Cocacola-reklamspåverkade lustar…

Det blev en lång och härlig promenad längst ån i alla fall, ändå bort till Johannelund. Är det någon av mina läsare som jobbar på SAAB och kan säga mig – är hela företaget ute och joggar på luncherna eller? Det var helt tjockt med ingenjörsaktiga män i löpartagen ute längst ån. Eller tja, jag såg nog en tjugo stycken i alla fall.

Jag blir så glad när jag ser folk motionera. Det mesta man hör om träning är annars att folk tycker de tränar för lite och gnäller över att det aldrig blir av, men så ser man en massa folk som faktiskt är ute och både springer och promenerar och lunkar och hasar sig fram längs Stångån. Härligt och inspirerande! Särskilt dessa hurtbullar som gör det på lunchen! Imponerande! Hugo ska springa Göteborgsvarvet i vår och jag är så sugen på att göra det jag med. Inte just i vår kanske (är nog för sent att anmäla sig också) men det vore kul att träna löpning och klara av en halvmara. Tyvärr tror jag mina knän blir väldigt ledsna på mig om jag inte går ner 10 kg innan jag börjar springa, men sen kanske… Hm… Är lite inne på att springa Tjejmilen i Stockholm i augusti i alla fall, det borde gå.

Nu ligger Hugo och Antonia och sover i soffan i vardagsrummet. Hugo är oförskämt trött med tanke på att han sovit i gästrummet senaste nätterna… Men det är i alla fall mysigt att han fick Antonia att somna på hans mage, för han har knappt fått hålla i henne denna vecka. Hon vill vara inom 50 cm från sin mjölkleverantör. Det spelar ingen roll hur mycket Hugo vaggar och pratar och sjunger och underhåller – hon blir inte nöjd förrän han lägger henne i mitt knä. Och då är det inte så att hon är jättejättehungrig och inte blir tyst förrän hon fått äta, nej hon blir knäpptyst så fort hon hamnat i mitt knä. Sen äter hon ett par klunkar, och sen släpper hon tutten och fortsätter vara nöjd med att veta var hon har varorna någonstans… Lite frustrerande för en pappa som så gärna vill vara nära och spela roll, och för en mamma som vill ha en liten liten stund med båda händerna fria… Men, det har jag ju nu… *blogga blogga blogga*

Lite bilder vill ni säkert ha också – jag ska se vad som finns i arkiven…

Här är ett gäng bilder från förra helgen, när morfar Lennart, moster Stina, moster Mimmi och hennes Anders var på besök:

…idag har Hugo börjat jobba igen. Så från och med nu har Antonia och jag förmiddagarna själva. Första halvan av den kommer väl gå åt till att sova, men andra halvan hoppas jag i alla fall idag går åt till en skön promenad i solen.