Oj vad jag skrattade åt mig själv idag när jag gick ner på stan… Vilken jäkla pärs det var att ta sig hemifrån! Jag var bara tvungen att skratta åt det hela…
Till att börja med hade jag en tanke om att ta mig ner på stan till 10-tiden, för att gå på loppisar med Kattis som skulle leta prylar till bohaget på Öland. Men efter en natt med en jättepigg och glad och svårsövd Antonia så hamnade jag på soffan i vardagsrummet efter morgonamningen och sov till tio. Därmed var en förmiddagstur utesluten.
Efter sovstunden ammade jag igen och sen satte jag Antonia i bärsjal på magen där hon fortsatte sova sött. Det var första gången jag hade henne så, och det kändes underbart! En fri kvinna igen, fri att röra mig i lägenheten med båda händerna fria samtidigt som Antonia får närhet även när hon sover. Stärkt av framgången såg jag positivt på nästa äventyr. Projekt två idag var att träffa Anki, Ally, David, Adam och Hugo på Claras café vid ett.
Vid tolv hade jag ätit klart min frukost, och började förbereda mig för avfärd. Kattis hade just kommit förbi för att dricka en kaffe innan hemfärden till Öland, och henne hade jag en del hjälp av…
Eftersom Antonia fortfarande sov gott i sjalen så tänkte jag att jag kunde ha henne där tills jag kom till caféet, och amma henne där. Jag börjar göra mig i ordning och möter det första hindret när jag har borstat tänderna.. jag når inte vattenkranen med munnen med Antonia på magen, så jag får gå ut i köket för att ta ett glas… Sen frågar jag mig: Vad har jag på mig? Hm, jag hade ju bara ett tunt linne under bärsjalen, och skulle gärna haft en t-shirt över det, men var ju omöjligt nu, så det fick bli bara en kofta och en chansning på att linnet inte var allt för genomskinligt. Sen skulle jag få på mig strumpor, men det var stört omöjligt att nå fötterna. Kattis fick rycka in. Lika så fick hon lirka på mig stövlarna.
Sen frågar Kattis: Vad ska Antonia ha på sig?
Ehm, Antonia? Jag vad HAR hon på sig till att börja med… Bara body och byxor. Så vi lirkar på en mössa och stoppar hennes jacka i skötväskan. Sen hjälper Kattis mig ner med barnvagnen, vilket var en himla tur, för det hade blivit lite väl meckigt med unge på magen. När jag gått en bit kommer jag på att Antonia inte har några strumpor på sig under sjalen, så med ena handen försöker jag hålla ihop jackan över hennes fötter, och med den andra styr jag barnvagnen som svänger fram och tillbaka. När jag gått ytterligare en bit så känner jag att bärsjalen är för löst knuten, och det blir värre ju mer jag går… Så jag får hålla upp Antonia med ena armen och fortsätta styra barnvagnen med den andra.
När vi kommit halvvägs så vaknar Antonia och börjar leta efter tutten – vilken hon gör genom att med öppen och slemmig mun ”picka” mig på bröstkorgen så jag blir alldeles blöt… När vi har en fjärdedel kvar till caféet har hon insett bristen på framgång i sitt pickande, och börjar gnälla och skrika lite och korva sig så sjalen sitter ännu sämre, och hennes huvud smiter ut så jag måste hålla det också, och jag börjar fundera på hur det blir att komma in på caféet med löst sittande sjal, skrikande bebis utan strumpor i slutet av oktober, jag själv osmidigt klädd för att amma och ja… Jag bara flinade hela vägen…
Helena ”Hej-kom-och-hjälp-mig” Ilke gick jag och tänkte för mig själv…
Som tur var var det rätt lugnt på caféet så jag blev inte utskrattad av någon barnvagnsmaffia när jag krånglade mig in där med barnvagn som fastnade i dörren och skrikande bebbe som försökte krypa ur sjalen… Jag lyckades sätta mig och amma och få koll på läget, mycket tack vare att Hugo kom dit strax efter mig och kunde hålla Antonia medan jag tog mig ur den 5 meter långa bärsjalen…
Lunch med två 8-månaders bebisar (Ally och Adam) och lilla 3,5-veckors Antonia var väl inte riktigt lika lyxigt och rofyllt som luncher brukar kunna vara… Hugo åt pizzabuffé medan Adam försökte sno hans sallad, och jag fick bara i mig ett glas vatten mellan amningarna. Ally åt köttfärssås med hela ansiktet och Adam åt banan, lika så med större delen av ansiktet. Sen gick de över till att suga på rån och slänga dem på golvet, slåss om en plastkork samt dra i varandras kläder.
Efter lunchen gick vi en promenad runt ån, och sen gick Hugo och jag till Clas Ohlsons och till Hemköp, och övade därmed på att åka hiss 3 gånger och att styra barnvagn i butik (man underskattar gärna vagnens bredd…)
Så – idag har nybörjarmamman lärt sig en massa saker.. det känns som att problemen ökar exponentiellt varje dag… Man lär sig en sak och får två nya utmaningar.. pust!
Livet är härligt!
Om man har humor.
Kram!
skriv mer, vi läser!
Ja, det var riktigt roligt att läsa nu i efterhand, och lustigt att vara en del av då.
Jag är imponerad av din vilja, din starka vilja och tro på att du KAN fixa allt ifrån att ta dig ner på stan och ”latte-mamma-fika” i värsta dam-bootsen, till att flytta Antonia mellan skötbord, olika rum, bärsjal på magen…för att hitta friheten att göra saker med händerna.
Den för löst knutna bärsjalen får jag ta på mig ansvaret för, förlåt! Jag är visst också en redig nybörjare, även om det känns som man haft barn hela livet när man lite smidigt med filtar och utrop räddar soffa och bordsduk när 3-åriga Mio far fram som han gjort idag här hemma på gården.
Fast det märktes ju när man skulle bära Antonia, att HUR tusan ska man hålla den här lilla krumeluren?
Tack för att vi fick komma och dela detta äventyr på riktigt med er. Ni är grymt coola, verkliga förebilder.
Minns Antonias doft varje dag.
KRAMMMM