Modern

JAg har suttit och scannat in en massa bilder senaste dagarna, som jag skrivit om… bland annat skolkort. Titta vad söt man varit då! Här är jag 10 eller 11 år, som Rebecka och Julia…

Hugo har ganska mycket på jobbet på sistone, så ikväll är jag ensam igen medan han är på middag med en kund från Norge. Men det går ingen större nöd på mig, det är mer synd om honom och om Antonia, eftersom de går miste om varandras umgänge. Man märker absolut på Antonia att hon eftertraktar Hugos umgänge, eftersom hon alltid kastar sig över honom om han kommer och lägger sig hos oss när hon ska nattas, eller på morgonen när vi just vaknat. Eller om det möjligtvis är hans glasögon hon är ute efter…

Eftermiddagen har jag spenderat som en tvättäkta lattemamma. Maria och jag och småtjejerna träffades efter lunch och smuttade oss igenom varsin stor kaffe latte på Espresso House (det var mitt önskemål att vi inte skulle gå på ett ”babyvänligt café” utan ett med ”riktiga människor med smink och fina kläder” vilket låter inte så lite motsägelsefullt nu när jag skriver det, för jag sätter dem i motsats till avsminkade trötta slitna mammor, som nog är nog så riktiga i sitt 24-7-uppdrag att fostra nya individer…). Sen shoppade vi barnkläder så det stod härliga till på Lindex och HM. Jag shoppade 3 nya outfits till Antonia, medan hon hängde och slängde under armen på mig. För sitta i vagnen gick ju inte, hon vill bara stå i vagnen, och då menar jag inte att hon står och lutar sig mot ryggstödet, nej hon vill stå rakt upp och tugga på sufletten. Vilket hon ju inte kan egentligen, stå alltså. Men hon kan ta sig upp. Och ramla ner…

Nu ligger hon fortfarande i vagnen ute i hallen och sover sen två timmar tillbaka, helt utslagen…

Vi får se vad kvällen bjuder på. Hugo kom hem en sväng nu innan han ska iväg på kundmiddagen, så jag ska njuta lite av hans umgänge innan jag tar i tu med packningen, för imorgon ska vi till Göteborg och på lördag ska Hugo och polarna springa Göteborgsvarvet medan jag och syrran Julia och Anki och Ally gör Göteborg. Fika ska man göra, har jag fått tips om. Göteborg är tydligen en caféstad, vilket ju inte Linköping är, så det blir perfekt! Och så vill jag se vattnet! Har ni fler tips?

Igår hade jag en jätteskön kväll, idag hade jag en ehm.. mysig morgon… För det är ju mysigt att ha en liten Antonia i ansiktet. Även om klockan är 5. Eller 7. Och hon gör sitt bästa för att lugga en, öppna ens ögon, daska en i ansiktet, väcka en!!!! Men man är ju så trött. Men hon är glad ändå, och fortsätter lugga en, pilla i ögonen, pilla i munnen, slå, dra, riva… Jaja, nu är klockan halv tolv och vi har just slumrat/ammat en stund, så jag får väl betrakta natten som fullbordad nu.

Antonia är sitt bästa jag idag, peppad av att hennes rörelseförmåga förbättras varje dag och ger henne nya möjligheter till äventyr. Att krypa under fotpallen har nu blivit ett standardnummer. Hon fortsätter även att resa sig upp mot pallen, och mot mig eller andra som sitter på golvet. Igår reste hon sig mot soffan hos Maria och Maja, och den var ju högre än vår pall, så hon hamnade i helt upprätt läge. Hon älskar det! En annan ny grej är att hon flyttat med sig saker. Igår flyttade hon Hugos ryggsäck 5 meter och i morse flyttade hon en filt 2 meter. Krälandet går också märkbart snabbare och snabbare. Igår kväll lämnade jag henne på sovrumsgolvet och gick in i badrummet och duschen. Hon kom efter mig i en sån fart att hon sköt badrumsdörren framför sig och där med stängde den. När jag öppnat den åt henne igen tog hon sig utan problem över tröskeln och fram till duschen.

Alldeles nyss hände en unik grej… Jag har ibland funderat lite på det faktum, att hon sällan tar notis om mig eller Hugo när vi är här hemma. Hon pysslar med sitt, och när man tilltalar henne och försöker få kontakt så ignorerar hon oss oftast, eller visar i alla fall inte att hon lyssnar. Att jag hakat upp mig på det beror på att jag läste om en undersökning om anknytning, där man hade studerat hur barn reagerade när deras föräldrar lämnade och kom tillbaka in i ett rum. De barn som var tryggast och hade bäst anknytning till sina föräldrar, blev ändå lite oroliga när föräldrarna gick ut ur rummet (men lugnade sig snart) och blev glada när de kom tillbaka. Barn som hade dålig anknytning blev antingen helt hysteriska och ledsna när föräldern gick, eller så hade de lärt sig att det inte hjälpte att skrika, utan ignorerade föräldrarna både när de kom och gick, i hopp om att det skulle ”charma” föräldrarna mer än skrik och gnäll, och därmed ge dem mer uppmärksamhet och närhet. Nu tror jag ju egentligen inte att vi har mobbat Antonia så pass att hon skulle lagt sig till med det här ignoransbeteendet, men jag har funderat lite på det iaf, eftersom man som mamma alltid käner sig otillräcklig…. Men till saken, vad hände? Jo, vi hade ammat, jag lade ner Antonia på golvet i sovrummet och hon började leka. Jag kilade ut i hallen och öppnade ytterdörren lite snabbt för att kolla om stövlarna, som Maria ska komma förbi och hämta, stod kvar utanför dörren. De gjorde de, och jag stängde dörren snabbt igen, varpå Antonia börjar tokgrina! Hon måste ha trott att jag gått ut?! Jag rusade in i sovrummet och tog upp henne och hon verkade faktiskt lite ställd och lättad över att jag var kvar. Så – nu vet jag säkert att hon bryr sig om huruvida vi är här eller inte.

Fridans då? Jo, vi dansar Antonia och jag, och hon älskar det. Jag tar henne i famnen och tar stora skutt och gör vilda piruetter här i vardagsrummet, och hon bara njuter och ylar och sjunger med.

08.48
Idag har Hugo åkt på konferens med jobbet, och kommer tillbaka först imorgon eftermiddag. Och för att jag inte ska bli knäpp av att vara själv här hemma så tänker jag idag blogga om vad jag gör.

Klockan sju gick jag ut och promenerade i 20 minuter och joggade i 20 minuter. Under tiden var Antonia hemma med Hugo och var skicklig nog att bajsa inte mindre än TVÅ gånger, så då har vi det gjort för idag. Tack tjejen! Sen har vi ammat/sovit en stund, jag har duschat, klockan är kvart i tio och det är hög tid för mig att äta frukost, så upp och hoppa ur soffan!

10.58
Nu har jag ätit, sminkat mig (händer inte ofta…) och klätt på mig. Jag hade tänkt gå förbi Skatteverket samt min frisör Karro på förmiddagen (hon skulle fundera på ett bra företagsnamn samt en lämplig timpenning åt mig) men jag har inte riktigt fått Antonia i fas för en utflykt, och nu har hon somnat gott igen efter att jag ammat henne. Så, jag får spendera resten av förmiddagen på något annat sätt.

Det vore nedrans skönt att få lite bättre ordning på skrivbordet. Det vore en fin överraskning tills Hugo kommer hem också (vet inte om han läser bloggen under dagen, men det gör inget…) Jag började rensa en del i förra veckan. Förutom ytterligare några exjobbspapper som åkte direkt i soporna, så började jag rensa lite bland mina garner och tyger. Varför sparar jag på en massa små tyglappar bara för att de KANSKE kommer till någon användning en dag? Visst, de KANSKE matchar i färg och funktion till något jag ska sy, men många av tygerna är inte särskilt vackra i sig, utan skulle bara kunna få ett praktiskt värde. Och om det är det enda värdet så kan jag lika gärna gå till Myrorna och skaffa nya tyglappar för några tior när jag behöver dem. Om någon skulle fråga mig så här: Här, vill du ha den här lådan med fula garner och tyger och förvara den i 30 år, eller vill du betala ett par hundra och gå och hämta nya tyger på Myrorna när du väl behöver dem? så är svaret givet… Man kan inte spara på allt allt allt, särskilt inte om det stressar en. Och mina garner och tyger stressar mig, för jag tycker inte det är såååå kul att sy och sticka, särskilt inte av mina gamla tyglappar och loppisgarner. Jag är mer inspirerad att sy och sticka rejäla och fina och användbara saker, av nytt garn och tyg, som jag köpt i butik, särskilt för ändamålet. Så, jag ska fortsätta rensa undan sånt där småskräp. Jag är för ung för att ha samlat på mig ett museum av ofärdiga projekt. Jag har ju nya grejer på gång ju, och behöver luft, plats och ljus! Så – mot skrivbordet, och hoppas att Antonia sover en timme i alla fall… TING TAR TID!

12.53
Nu sitter jag med Antonia i knät vid datorn och scannar in saker som jag vill minnas men inte orkar förvara – intyg, julrim, brev, vykort, dikter, dödsannonser, teckningar. Antonia agerar dokumentförstörare. Om en timme ska vi vara hos Maria och Maja och fortsätta spåna företagsidéer. Hög tid att äta lunch nu alltså.

00.18
Dagen har förflutit väl. Vi kom en timme för sent till Maja och Maria, för Antonia blev vrålhungrig just när vi skulle gå och ville aldrig släppa tutten. Men iväg kom vi, och tre timmars intensivt brainstormande blev det. Vi har några fler namnförslag, men inget färdigt. Vid sex gick vi hem igen, i regnet… Hemma vid sju åt jag middag, tittade på Talang och gosade med Antonia tills hon somnade vid tio. Sedan dess har jag suttit vid datorn och fortsatt scanna in en massa saker. Kul, jag älskar ju att hålla på med bilder och så… Men nu börjar det väl bli hög tid att sova, Antonia vaknar väl och bjuder på sitt utvilade härliga jag vid sju imorgon. Och sitt trötta hungriga jag några gånger innan dess…

Klockan är kvart i nio och om 45 minuter kommer Hugo hem från jobbet igen. Då ska jag ta hans cykel och svischa iväg till 45 underbara minuter hos min frisör Karro på Studio Unique, där jag ska bli toppad och stylad och beundrad. Beundrad? Jo, hon tycker jag är världens coolaste mamma, och det frotterar man sig ju gärna i. Hugo däremot, ska ta vagnen och Antonia och rulla iväg till Tanneforskyrkan och månadens babykonsert. Lite avis är jag, de kommer få det jättemysigt, men jag kommer nog inte lida hos frisören heller…

Vid sju i morse stack jag ut och joggade en sväng. Jag motionerar verkligen bäst på morgonen, för då har inte hjärnan vaknat riktigt, och jag har inte hunnit dra igång alla mina mentala spärrar som försöker säga mig att jag är tung, tjock, trött… utan jag kan vara mitt sanna pigga starka jag, utan censur. Så det blev 10 minuters rask promenad som uppvärmning, och sen 23 minuters jogging (inklusive spurt upp för två trappor för att höja pulsen lite). Skön start på dagen! Men nu måste jag skynda mig in i duschen innan Antonia vaknar igen.

Jag bläddrade tillbaka lite i min blogg och insåg att det var fasligt länge sedan jag lade upp bilder! Så här kommer en kavalkad. Det är lite mer action hemma nu för tiden, bus mest hela dagarna, så bilderna blir även ett litet smakprov på vad vi pysslar med.

Antonia har lekt med en bläckpenna och ritat sig själv i ansiktet

Tjusigt…

Man ser att hon inte träffar munnen varje gång hon ska suga på något..

Antonia hjälpte mig att gå igenom lite papper när jag rensade bland gamla skolsaker

Spela lite granna…

Spexa lite granna…

Gosa lite granna…

Men, vad gör min tjej under fåtöljen?…

Aha, leta lite granna…

DÄR var leksaken..

Kladda lite granna…

Och bita lite…

Nu är vi tillbaka i Linköping och vardagen igen. Det är tisdag, klockan är åtta, Hugo har just gått till jobbet och jag sitter här i soffan och bloggar och lyssnar på barnvisor till Antonias välkomstfest medan Antonia tuggar på en ståltrådsspindel (en sån man kan klia sig i huvudet med, även kallad ”orgasmatron”…) på golvet bredvid. Det är soligt idag, fast lite svalare än igår än så länge, och om tre timmar ska vi på babysim. Jag funderar på att svänga förbi IKEA på vägen dit, och skaffa en bättre barnstol åt Antonia. Den vi har är lite låg, hon har bordet under hakan ungefär.

Jag tittar på Antonia där hon ligger och pysslar, och jag kan riktigt se hur hon är lite större, lite vackrare, lite livligare idag. Hennes ögon är lite större, lite mörkare och lite gladare och hon är lite goare och coolare och vackrare och starkare från topp till tå helt enkelt.

Igår hade vi en härlig dag med bebisfika på heltid. På förmiddagen träffade jag tre mammor ur kören med bebisarna Ingrid 3 månader, Isak 4 månader och Folke 5,5 månader. Vi maratonfikade i tre timmar och alla bebbarna var så goa och glada, och synkade! Först var alla glada och pigga i en timme, sen var det lite gnälligt en stund och alla ammades, och somnade sedan på olika håll – Ingrid sittandes i mamma Karins famn, Folke liggandes och diandes i mamma Tuas famn, Isak liggandes i mamma Jossans famn, och Antonia somnade i Ingrids vagga, gungad till sömns av mig och hummad till sömns av sig själv. Sen vaknade alla till igen, pigga, glada, mätta och vi radade upp dem i soffan för att fotografera den nya ChorusGlin-kvartetten (vår kör heter Chorus Lin). Det var så kul så vi höll på att kikna av skratt allihop (utom Ingrid då…) Längst till vänster satt Ingrid och bara såg likgiltig ut genom hela fotosessionen. Sen satt Isak som tyckte det hela var ganska kul, och omväxlande lutade sig mot Ingrid, omväxlande sträckte på kroppen av glädje så han hasade ner. Sen satt Folke som var jätteglad men hade lite svårt att hålla upp huvudet så han lutade hela tiden ner i Antonias knä, som i sin tur omväxlande höll i Folkes huvud eller daskade honom i bakhuvudet. Och mammorna skrattade. Och bebisarna skrattade. Hehe, jag ler fortfarande åt det…

Efter det åkte jag och Antonia direkt till garnisonen för ett besök hos Gisela, Vendela och Valdemar.  Jag tror jag skrivit om dem förut, men jag säger det igen, att det är så kul att se hur Vendela, som är 2 år och 4 månader, intresserar sig för Antonia, som är en lite större bebis än hennes egen lillebror, och att se hur Antonia tycker det är superspännande dels med Vendela, som springer runt och leker och ger Antonia grejer och cyklar runt på gården, och dels med Valdemar som ju är 4 månader och mindre än henne själv, och därmed måste undervisas av Antonia i livets alla stora frågor. Antonia böjer sig gärna över Valdemars babysitter och pladdrar och pillar på honom. Själv hade jag trevligt med Gisela och förhörde mig om antroposofernas syn på vaccination, mat, dagis, skola, livsuppgift, inredning, leksaker och tja… jag är lite sugen att sätt Antonia på ett Waldorfdagis. Jag har inte koll på hela filosofin, men vad gäller barn 1-3 år så försöker man skapa en så hem-lik miljö som möjligt med en tillvaro som liknar den hemma, med vardagsrutiner och en fröken på fyra barn. Lägg till ekologisk mat och en medveten inredning som ska vara varm och trygg, och jag vet inte varför man skulle tveka. Jag tycker det låter jätteskönt. Dessutom vet jag att det ingår i filosofin att använda vänster hjärnhalva mycket, genom målning och slöjd och pyssel.

Igår fick Antonia i sig säkert en rågad tesked med morotspuré! Hon har inte varit så jätteintresserad av puréerna, utan tycker det är mycket roligare att äta samma sak som mamma och pappa. T ex ville hon inte äta rivet äpple igår, men sög gärna på min avätna äppelskrutt i 20 minuter… Göra samma lika liksom, det går bra. Och det vill hon helst göra hela tiden, t ex kröp hon fram till torkställningen och började dra i ett örngott som hängde längst ner, när jag vek tvätt i förra veckan, och igår kröp hon in i garderoben och började pilla när jag var där och pysslade med lådor på översta hyllan. Och sen när jag skulle klistra adresser på kuvert, så skulle hon så klart vara med. Och igår när vi låg på en filt utanför huset, och jag skrev lite, då var min penna intressantast i världen. Sen ringde jag en kompis och pratade lite, och då hasade Antonia fram och lade sig precis under hakan på mig, och jag kom att tänka på mammas katter när hon var liten, som hon berättade alltid skulle ligga i hennes läxböcker. Så missar man liksom inget, och försäkrar sig om att ingen missar att man är där!

Nu ska jag se om Antonia vill äta lite och kanske somna, hon måste ju vara pigg när vi ska simma.

Ha en go tisdag!

Fredag morgon eller tja, snart lunch, och Antonia och jag hänger i Mimmis och Anders lägenhet i Uppsala. Anders är iväg och pluggar, Mimmi jobbar och jag sitter här vid datorn och väntar på att Antonia, som sitter i mitt knä och hånglar upp mitt äpple, ska bajsa, så vi kan gå ut på stan en sväng. Oj nu fick hon loss en bit, vad nöjd hon blev… men inget bajs än…

Vi kom hit med tåg igår, lagom tills Mimmi slutade jobba, och hade en lugn kväll. Antonia var vaken en stund innan Mimmi och Anders gav sig iväg i morse, och somnade sedan om medan jag diskade upp efter frukosten och gårdagens underbara veganska korvstroganoff.

Antonia är på bättringsvägen från en förkylning hon fick av Hugo i veckan, men nu har hon skickat den vidare till mig istället – blä! Halsont och snorig, matchar det underbara vårvädret dåligt…

Äh nu får vi ge upp bajsandet och gå ut ändå. Hoppas ni får en fin fredag, hör av er om ni vill ses, medan jag är i stan!