08.48
Idag har Hugo åkt på konferens med jobbet, och kommer tillbaka först imorgon eftermiddag. Och för att jag inte ska bli knäpp av att vara själv här hemma så tänker jag idag blogga om vad jag gör.
Klockan sju gick jag ut och promenerade i 20 minuter och joggade i 20 minuter. Under tiden var Antonia hemma med Hugo och var skicklig nog att bajsa inte mindre än TVÅ gånger, så då har vi det gjort för idag. Tack tjejen! Sen har vi ammat/sovit en stund, jag har duschat, klockan är kvart i tio och det är hög tid för mig att äta frukost, så upp och hoppa ur soffan!
10.58
Nu har jag ätit, sminkat mig (händer inte ofta…) och klätt på mig. Jag hade tänkt gå förbi Skatteverket samt min frisör Karro på förmiddagen (hon skulle fundera på ett bra företagsnamn samt en lämplig timpenning åt mig) men jag har inte riktigt fått Antonia i fas för en utflykt, och nu har hon somnat gott igen efter att jag ammat henne. Så, jag får spendera resten av förmiddagen på något annat sätt.
Det vore nedrans skönt att få lite bättre ordning på skrivbordet. Det vore en fin överraskning tills Hugo kommer hem också (vet inte om han läser bloggen under dagen, men det gör inget…) Jag började rensa en del i förra veckan. Förutom ytterligare några exjobbspapper som åkte direkt i soporna, så började jag rensa lite bland mina garner och tyger. Varför sparar jag på en massa små tyglappar bara för att de KANSKE kommer till någon användning en dag? Visst, de KANSKE matchar i färg och funktion till något jag ska sy, men många av tygerna är inte särskilt vackra i sig, utan skulle bara kunna få ett praktiskt värde. Och om det är det enda värdet så kan jag lika gärna gå till Myrorna och skaffa nya tyglappar för några tior när jag behöver dem. Om någon skulle fråga mig så här: Här, vill du ha den här lådan med fula garner och tyger och förvara den i 30 år, eller vill du betala ett par hundra och gå och hämta nya tyger på Myrorna när du väl behöver dem? så är svaret givet… Man kan inte spara på allt allt allt, särskilt inte om det stressar en. Och mina garner och tyger stressar mig, för jag tycker inte det är såååå kul att sy och sticka, särskilt inte av mina gamla tyglappar och loppisgarner. Jag är mer inspirerad att sy och sticka rejäla och fina och användbara saker, av nytt garn och tyg, som jag köpt i butik, särskilt för ändamålet. Så, jag ska fortsätta rensa undan sånt där småskräp. Jag är för ung för att ha samlat på mig ett museum av ofärdiga projekt. Jag har ju nya grejer på gång ju, och behöver luft, plats och ljus! Så – mot skrivbordet, och hoppas att Antonia sover en timme i alla fall… TING TAR TID!
12.53
Nu sitter jag med Antonia i knät vid datorn och scannar in saker som jag vill minnas men inte orkar förvara – intyg, julrim, brev, vykort, dikter, dödsannonser, teckningar. Antonia agerar dokumentförstörare. Om en timme ska vi vara hos Maria och Maja och fortsätta spåna företagsidéer. Hög tid att äta lunch nu alltså.
00.18
Dagen har förflutit väl. Vi kom en timme för sent till Maja och Maria, för Antonia blev vrålhungrig just när vi skulle gå och ville aldrig släppa tutten. Men iväg kom vi, och tre timmars intensivt brainstormande blev det. Vi har några fler namnförslag, men inget färdigt. Vid sex gick vi hem igen, i regnet… Hemma vid sju åt jag middag, tittade på Talang och gosade med Antonia tills hon somnade vid tio. Sedan dess har jag suttit vid datorn och fortsatt scanna in en massa saker. Kul, jag älskar ju att hålla på med bilder och så… Men nu börjar det väl bli hög tid att sova, Antonia vaknar väl och bjuder på sitt utvilade härliga jag vid sju imorgon. Och sitt trötta hungriga jag några gånger innan dess…