Hud- och hälsotips

oktober 27th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Hud- och hälsotips § permalink

Jag har precis upptäckt den magiska produkten Lanolin!

Lanolin är rent ullfett och om du har något på din kropp som är torrt så kan Lanolin åtgärda det på ett par dagar. Det är hysteriskt klibbigt och måste värmas mellan fingrarna innan man har en chans att kunna smörja ut det. Själv har jag testat det på torra såriga bröstvårtor (oki ni som inte ammar ser ut som äcklade frågetecken nu) och jag kan tänka mig att det är särskilt bra just för sår som uppkommit pga torr hud, då det är helt animaliskt och därför inte svider eller innehåller konstiga ämnen som man inte vill ha i/på sin kropp, och särskilt inte i sår.

Min tub är av märket PureLan och fanns på Babyproffsen (ja, den marknadsförs särskilt för bröstvårtor). Kanske finns på hälsokost också, det vet jag inte, men jag kan inte stå för att produkter som bara innehåller en mindre del ullfett har samma effekt.

Så, plåga er inte med eksem, torra läppar eller ömma förkylningsnäsor i vinter, jag har gett er lösningen.

Hur svårt kan det va?

oktober 26th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Hur svårt kan det va? § permalink

Hur svårt kan det vara att få en liten fia att sova som hon ska? Vi har fått väcka henne varje morgon sen hon började hos dagmamman, och hon låter sig oftast ganska tappert väckas. Imorse verkade hon helt otroligt trött, ändå vänder hon sig plötsligt, slår armarna om min hals och säger ”Gå då mamma!” varpå jag reser mig och bär mer henne till köket. Men sen var det fram och tillbaka med humöret, och fortsatte så ända till dagmamman. Där fick hon en extra chans att få i sig frukost, av vår dagmamma som är underbart flexibel (hon får egentligen inte servera frukost efter 7.30 och man måste ha med den själv, vilket vi inte hade eftersom Antonia börjar 7.30…) Och sen blev humöret bättre fick jag veta.

Men det kändes pinsamt inför dagmamman, och himla elakt mot Antonia, så nu är det högsta prioritet att få till rutiner och dygnsrytm. Och det tro tusan att jag faktiskt lyckades söva henne tidigare idag. Och dessutom för andra natten i rad i egen säng! Hon vägrar redan sova i min (som står bredvid).

Det är så oerhört tillfredsställande för mammanerverna att höra henne snusa i timme tre när jag lägger mig, och inte somna samtidigt som mig, vilket händer…

Idag har vi varit på 2-årskontroll också. Antonia är 88 cm lång och väger 12.3 kg. Hon pratade konstant under hela besöket, och avslutade med att lägga sig i babyvågen och vägra gå upp. ”Då lämnar jag dig” sade jag. ”Lämna mig, mamma!” sade Antonia.

Vurpa

oktober 25th, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Vurpa § permalink

Det har blivit mycket om Antonias lämning hos dagmamman på sistone, men det är betydelsefulla minuter, eftersom de ger mig en ledtråd till hur hon har det resten av dagarna,

Idag tog hon på sig förkläde innan vi gick hemifrån och när vi kom fram pilade hon själv fram till trappen medan jag tog hennes väska ur bilen. När vi kom in hade hon bråttom in i lekrummet, för hon skulle laga mat åt Isak. Hon rusar genom korridoren, skrikandes ”Hej då mamma, hej då mamma, hej då mamma” men innan hon är framme i lekrummet gör hon en jättevurpa och börjar storgråta. Jag såg inte vurpan utan det var dagmamman som sade vad som hände och kom till undsättning. Det var ju bortom mitt ansvar nu, på dagmammans mark, så jag kunde inte göra annat än att gå. Men det kändes bra ändå, jag visste att hon snart skulle vara tröstad. Men jag ska köpa ett par tofflor åt henne så hon inte halkar igen…

Hallon

oktober 23rd, 2010 § 1 comment § permalink

– Du får ta hur många du vill, sade jag.

– Flytta skeden, sade Antonia och tömde hela lådan i sin tallrik.

– Plocka mer!

Hoppas ni får en skön lördag.

Förlåt

oktober 22nd, 2010 § 1 comment § permalink

Om man säger åt Antonia att säga förlåt, ofta efter att hon slängt sin tallrik i golvet, så säger hon:

– Förlåt. Det var mitt fel. Fan.

Det första har vi lärt henne. Det andra måste vara från dagmamman. Det sista är ett eget tillägg i sammanhanget.

VVV

oktober 22nd, 2010 § Kommentarer inaktiverade för VVV § permalink

Jag måste bara tillägga, att gårdagens VVV funkade, jag höll mig alert till läggdags. Haka på vet jag, vad funkar för er? Livet måste inte slut kl 17 på vinterhalvåret, ni har solen inom er!

Dagens projekt är lek och fika hos oss, med Rebecka och Milton. Jag börjar bli övertygad om att typ allt funkar, bara man tror på det så. Jag hade inte med ipoden till jobbet igår men skakade ändå loss kroppen ett par minuter på toa innan jag gick ut till bilen, vilket jag tror bidrog till att vi kom iväg på utflykt. Om jag dessutom investerar i en ylletröja i helgen, och letar fram täckbyxorna, så kanske det kan hända igen…

Min nya målsättning är, att inte bara få liv i mig till kl 15 när jag slutar jobbet, utan även undvika koma under dagen. Så nu ska jag, kl 9.30, gå och ägna mig åt lite toagymnastik.

Så jävla glad

oktober 22nd, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Så jävla glad § permalink

Så här jäkla härlig känner man sig om man drömmer att man är Maud Olofsson hela natten. Fast ärligt, det var en av nattens bättre drömmar. Värre var det att jag trodde någon trampade omkring på vår entrétrapp och jag förväntade mig inbrott, tills jag märkte att det var jag själv som låg och sparkade på en stol Antonia burit in i sovrummet strax innan läggdags. Ja, burit. En fullstor stol. Först släpade hon in en stol, varpå jag protesterade mot oljudet. Då gick hon ut och det blev tyst. Och så kommer hon in igen, ljudlöst bärandes på stol nr 2. Som jag alltså låg och puttade på och trodde någon skulle göra inbrott! Jag tyckte någon knackade också, men det var nog Hugos mage som kurrade.

Nu tror ni jag är mytoman, men Antonia tog avskedet hos dagmamman till ytterligare högre nivåer idag. Själv tror jag att jag är med i dolda kameran, eller är det någon av er som ringer och läser upp bloggen för Antonia och planerar nästa drag? Idag sprang hon nämligen, som hon brukar nu då, mot lekrummet, men vände sig om innan hon försvann in i korridoren och sade med huvudet på sned: Hej då min lilla mamma! varpå jag svarar: Hej då min lilla ängel! Då kommer hon tillbaka till mig, med lurig och målmedveten min, och ger mig utan ord en puss mitt på munnen, innan hon springer iväg igen. Behöver jag säga att jag blev knäsvag?

Hon hade dessutom sänkt mina förhoppningar under morgonen genom att vid olika tillfällen säga: – Jag vill inte åka till dagmamman. – Jag vill inte sitta i bilen. – Det är tråkigt hos dagmamman… Men de tankarna verkade minst sagt bortblåsta när hon kom dit och fick träffa Isak som också blir lämnad halv åtta.

Live From The Field

oktober 21st, 2010 § Kommentarer inaktiverade för Live From The Field § permalink

Where Am I?

You are currently browsing the Mobilbloggat category at Modern.

  • Senaste kommentarerna

  • Arkiv

  • Administration