Hur svårt kan det vara att få en liten fia att sova som hon ska? Vi har fått väcka henne varje morgon sen hon började hos dagmamman, och hon låter sig oftast ganska tappert väckas. Imorse verkade hon helt otroligt trött, ändå vänder hon sig plötsligt, slår armarna om min hals och säger ”Gå då mamma!” varpå jag reser mig och bär mer henne till köket. Men sen var det fram och tillbaka med humöret, och fortsatte så ända till dagmamman. Där fick hon en extra chans att få i sig frukost, av vår dagmamma som är underbart flexibel (hon får egentligen inte servera frukost efter 7.30 och man måste ha med den själv, vilket vi inte hade eftersom Antonia börjar 7.30…) Och sen blev humöret bättre fick jag veta.
Men det kändes pinsamt inför dagmamman, och himla elakt mot Antonia, så nu är det högsta prioritet att få till rutiner och dygnsrytm. Och det tro tusan att jag faktiskt lyckades söva henne tidigare idag. Och dessutom för andra natten i rad i egen säng! Hon vägrar redan sova i min (som står bredvid).
Det är så oerhört tillfredsställande för mammanerverna att höra henne snusa i timme tre när jag lägger mig, och inte somna samtidigt som mig, vilket händer…
Idag har vi varit på 2-årskontroll också. Antonia är 88 cm lång och väger 12.3 kg. Hon pratade konstant under hela besöket, och avslutade med att lägga sig i babyvågen och vägra gå upp. ”Då lämnar jag dig” sade jag. ”Lämna mig, mamma!” sade Antonia.