mars 3rd, 2011 § 6 comments § permalink
Här trivs han, lilleman, nära nära, ibland duger inte ens att ligga i famnen… Ett barn som skriker, jag kan knappt tro att det är vårt?! Har något troll varit här och bytt ut honom? Antonia gnydde knappt, och Iwan kan skrika i flera minuter utan att jag kan trösta honom, men lika plötsligt som han börjar slutar han igen….
mars 2nd, 2011 § Kommentarer inaktiverade för Lunchdejt § permalink
En sallad med Hugo på Fräcka Fröken, finfint.
februari 28th, 2011 § 2 comments § permalink
februari 27th, 2011 § 2 comments § permalink
Åh vad jag tycker om den där lilla fina. Till skillnad från när jag fick Antonia så vet jag ju mer nu om vad det innebär att ha barn, alla lyckliga små ögonblick jag har att se fram emot med Iwan. Han ligger där och sover som en liten löftesrik karamell, sover, sover och har ingen brådska med något, vet inget om livet som väntar. Och jag längtar och längtar och ler.
februari 27th, 2011 § Kommentarer inaktiverade för Söndag morgon, kl alldeles för tidigt § permalink
februari 26th, 2011 § Kommentarer inaktiverade för Trimmad § permalink
Ja, tänk om jag kunde säga att jag själv är vältrimmad, nu är det bara min tinning som är trimmad. Jag har skaffat en trimmer så jag kan hålla efter den själv, utan frisörbesök. Skönt, snyggt, jag borde bara komma ihåg att använda den oftare, för den lyxiga känslan av att vara nyklippt.
Jag har varit en sväng på stan idag, och nu efter lunch är Hugo och Antonia på kalas, ännu mer egentid för mig alltså. Ska fixa i nya arbetsrummet, med lådor jag köpte på Ikea igår.
Hugo och Antonia har varit uppenbart stressade denna vecka, med väldig trötthet och sömnsvårigheter, så inför nästa vecka ska vi påminna oss om att vår tillvaro fortfarande är väldigt färsk, och att vi har många saker att hitta nya rutiner kring. Det svåra är att vi alla har så olika liv nu, jag med stressen i att hålla två ungar mätta och glada, varav den ena har ett enormt socialt behov (hon skulle helst ha kalas här hemma varje dag) och en smärre livskris, Antonia som sagt, med en smärre livskris och stora frågor om vem hon ska vara och vad hon ska göra för att få uppmärksamhet – bebis, bråkig, snäll, stor, duktig, trotsig? Och så Hugo, som flänger mellan jobb och en på kvällarna trött, grinig, hungrig, otacksam, trotsig, tjurig familj. Ingen av oss är vårt bästa jag de få timmar vi ses på vardagarna. Och ändå är det då vi har vår enda chans mellan helgerna att prata, lyssna, umgås, förstå, drömma, trösta, stressa av. Hur ska man få ihop den ekvationen? Om det är något vi delar alla tre så är det väl känslan av otillräcklighet…
februari 24th, 2011 § 1 comment § permalink
Det underbara med att livet går upp och ner, och det gäller inte bara oss mammalediga, är om man lyckas lägga märke till när det svänger uppåt. Man har ju av någon anledning lättare för att lägga märke till när det svänger nedåt.
Vad säger ni om denna sväng? Lunch i lugn och ro i solen, Hugos goda köttfärspaj, och en lättöl, barnen sovandes i vagnen. Bara 40 minuter innan var jag i mataffären och packade ihop matvaror med Iwan vrålandes i bilbarnstolen… Tricket är väl att inte ”ge upp” när det känns motigt, utan fortsätta spana efter möjligheter till mirakel.
februari 24th, 2011 § 4 comments § permalink
Här är min senaste skapelse, resultatet av ett litet pysselprojekt jag hållit på med sedan april. Två mjuka små armar, två ben som jag smyckat med mängder av små veck, två mjuka kinder, en varm liten panna, en söt liten näsa och en liten pussig mun. Tar man väl hand om den så kan den hålla uppåt 100 år, bli självgående, förändra världen eller kanske bara bringa stor lycka till sina närmaste och sig själv. Fast det kan gå fel också, det kanske blir en sur gubbjävel, en störande granne, en dålig chef eller en tråkmåns. Då får man hoppas att min medverkan vid tillkomsten är preskriberad…
