Modern

Solen skiner! Det sista har snart smält undan i trädgården. Det finns hopp! Idag ska vi packa.

Att sitta vid datorn känns lite mer meningsfullt om man samtidigt agerar kärleksfullt universum åt någon vilsen liten typ.

Idag fyller Iwan 4 veckor, och vi firar med att kasta oss ut i verkligheten och Öppet hus i Församlingsgården i Linghem. Antonia bygger pussel och jag försöker socialisera trots en galen ljudnivå och ett samtalstempo jag inte är riktigt tillräckligt alert för. Jag har snappat upp att Linghems sportklubb är the place to be. De har gympapass varje kväll i veckan, både lite basic typ medelgympa men även afrodans och step up. Ynka 400 kr/termin, 10 minuter hemifrån och en chans att träffa nya vänner… ska bara, eh, vänta tills barnen flyttat hemifrån… Både jag och Antonia är förkylda och har sovit för lite så vi får se hur länge vi pallar. ”Rivsoppa” och semla står på lunchmenyn och eftersom de är världsbäst på att baka här vore det synd att missa semlan.

Iwan sitter i bärselen och vilar huvudet mot mitt bröst. Han ser trött ut men somnar inte så jag tror han störs av ljuden här. Han har svårt att sova på dagarna hemma också. Men han sover desto bättre på nätterna. 18-06 är det bara amningspauser som gäller, om han inte vaknar av att han är täppt i näsan.

Antonia har ett nytt intresse för de små barnen här idag. Hon går fram och slänger ett öga på dem som är i krälålder, eller klappar lite på huvudet. Hon funderar nog på om Iwan också kommer bli en sån bebis så småningom.

På lördag åker vi till Åre. Vi testar våra underställ. Antonia har dessutom fått nya ylleattiraljer för alla sina toppar och knoppar. Sen frossar vi i ost och Vaggeryds lantkorv till mellanmål.

När de sover, då är de liksom alltid fina, barnen…

Kiedy Å›piÄ…, wtedy zawsze sÄ… piÄ™kne, dzieci…

Jag köpte mig häromdagen ett par handskar, i den naiva förhoppningen att jag på så vis skulle kunna skaffa mig en doft av elegans mitt i barnkarusellen. Jag blev snart varse mitt misstag. Vardagen och verkligheten slog mig till marken då jag upptäckte vita fläckar på handskarnas handryggar… Jag trodde jag skulle kunna skaffa mig elegans för 149 kr, men det krävs visst mer än så. Jag måste skaffa mig tid, ork och närvaro nog att snyta mig ordentligt istället för att torka näsdropp på handskarna, för det syns! Det gjorde det inte på mina 19 kronors fleecevantar från Willys… Och frågan är om jag kan leva upp till kraven som en skinnhandskbärare har på sig, eller om jag helt enkelt bara platsar på fleecevantenivån ett tag till… Fast det är klart, jag kan ju ha skinnhandskarna i fickan, och på så vis låta dem ge sken av att jag är en person som klarar av min personliga hygien utan fusk. För jag hinner ju ändå sällan ha på mig några vantar alls på grund av alla andras näsor som ska snytas, bilbälten som ska knäppas, dragkedjor som ska dras upp eller ner samt vantar som ska på och av.

Idag får vi besök av både vänner och släktingar, så Antonia och jag har rört ihop en saftig chokladkaka 🙂

Nu skulle det ha varit fint med en skurning av köks- och hallgolv men med Iwan på magen är det mer än krångligt. Till skillnad från när han var i magen så sitter han så högt upp att han begränsar synfältet nu, så jag får göra saker på ena eller andra sidan av honom, eller böja mig fram så jag ser över, men det blir inte ryggen glad av…