Åh vad jag tycker om den där lilla fina. Till skillnad från när jag fick Antonia så vet jag ju mer nu om vad det innebär att ha barn, alla lyckliga små ögonblick jag har att se fram emot med Iwan. Han ligger där och sover som en liten löftesrik karamell, sover, sover och har ingen brådska med något, vet inget om livet som väntar. Och jag längtar och längtar och ler.
era barn lever genom era ögon,se vad ni vill att dom ska se
Så rätt Stina, man kan styra alla deras reaktioner, jag skulle kunna lära henne att vara rädd för sockerkaka och asgarva åt lastbilar om jag ville… jag lär henne mest att garva åt allt, sjunga, dansa och busa 🙂 och att man kan bli bra på allt om man övar. och att man får vila lite om man är trött. och vad det är att ha myspys (tända ljus och fia tillsammans) och lugn och ro (att vara tyst och stilla)… och att man kan prata med alla man träffar 🙂