Modern

Antonia har börjat gör mycket mer ljud senaste dagarna! Här kommer några videos med det, med särskild hälsning till syster S som har tråkigt ”i finkan”…

Och hon har börjat försöka sätta sig upp också. Här är en video på det. Den börjar med att hon vilar lite efter att ha gjort ca 40 situps, men efter en stund börjar hon igen…

Så här är det hon ligger idag, skitungen, och bara bligar lite om man kommer in i rummet…

Hej igen!

Den lilla gosungen fortsätter ju att bara sova idag… Hon har bara varit vaken ett par gånger, och då bara en halvtimme. Här är några bilder jag tog senast hon var vaken. Hon ligger i soffan och provsmakar en skallra som jag hade när jag var liten.

Så vad gör jag en lugn dag som denna? Lagar mat så klart… Jag har gjort en ny sats med müsli, denna gång med smak av kanel och apelsin. Och jag har bakat en ny GI-limpa. Osmart nog hade jag hasselnötter i båda, jag som ville bjuda min hasselnötsallergiske pappa på en god frukost, hur tänkte jag? Idag kan jag inte skylla tankspriddheten på en krävande Antonia i alla fall… Nu har jag åtminstone en hasselnötsfri middag på gång – kycklingspett marinerade i glögg, färsk ingefära, soja, apelsinskal, färskpressad apelsin, olja och svartpeppar, kan det bli fel? Till det blir det en sås med äpple, lök och grädde och kanske en Janssoninspirerad potatisgratäng (alltså – skuren i stavar) samt rödkål från den batch jag gjorde i onsdags. Lite smygstart på julen med pappa och Stina ikväll alltså. Och om en timme kommer Hugo hem – skönt! Har saknat honom när han jobbat heltid denna vecka, och jag har saknat att bli utkastad på promenader, har riktigt segat till denna vecka.. Nu ska jag ställa i ordning gästsängarna för kvällen, och vika tvätt.

Ja visst ja, en film också, inspelad i förmiddags, när Antonia beundrar sitt fina presentpapper:

…här sitter man igen, ännu en morgon, ensam, medan lilla grisen sussar gott under mitt täcke. Vad är det med henne? Igår somnade vi vid elvatiden, då hon precis fått en sista slurk. Hon låg kvar bredvid mig hela natten. Vid fem ville hon ha en liten slurk igen. Det var fyra timmar sedan, och nu bara sover och sover och sover hon! Hallå!?! Jag har hunnit sätta igång en tvättmaskin och diska upp i köket och… ja, nu skulle man ju typ kunna hinna äta frukost eller göra yoga eller nått… Fast det är något fördömt med att ta sig an sådana aktiviteter, då känner hon liksom på sig att hon är försummad och vaknar direkt. Men hushållsarbete går bra, det har hon inget emot.. hehe…

Jaja, idag kanske man skulle försöka få lite dagsljus på sig, men snön ligger djup så det är inte så frestande… Ska även försöka styra upp matsituationen lite, fixa lunch och förbereda middag tills pappa och Stina kommer.

Julbordet igår var jättegott och jättetrevligt. Jag försökte förebygga mina svett- och stressattacker genom att vara på plats 20 minuter innan utsatt tid, och det gav gott resultat. Då hann jag plocka upp Antonia ur vagnen i god tid, erbjuda tutte, kolla blöja, och läsa av hennes humör. Hon var vid gott mod och tyckte det var kul att träffa folk. Sen somnade hon i vagnen igen så vi kunde äta större delen av middagen i lugn och ro. Innan det var dags för efterrättsdelen av buffén vaknade hon och jag ammade henne. Dock kräktes hon upp allt och lite till i den allmogesoffa vi satt i, men lika glad för det var hon, en stund till i alla fall. Sen blev hon trött igen men kom inte till ro i den stökiga miljön, så efter en halvtimmes gnällande gav vi oss, och åkte hem. Väl hemma märkte man att hon var lite störd av kvällens äventyr, för hon skrek lite till och från under nattningen, men somnade sen plötsligt gott…

Lite dåligt samvete får man, men så kan man ju samtidigt inte sitta hemma och jollra med henne i ett år. Men jag tror vi luras lite av att hon är så fysiskt stark och så intresserad, för hon är ju ändå bara ett litet knytt och tål inte vilka nya sammanhang som helst… Så vi får sålla bland äventyren. Svårast är att åka bort och övernatta. Det har funkat bra hos farfar i Påskallavik och hos Hugos föräldrar på Borg, men det beror nog på att det är rätt lugnt där och vi kan vara uppmärksamma på henne och hennes behov. Men om man skulle vara i en mer intensiv miljö, på fest hos vänner eller syskon, och sedan dessutom sova över där, då skulle det nog blir svårt att hålla henne nöjd samtidigt.

Nu ska jag gå och peta på den lilla vackra!

Sedan marknaden i söndags, och efter de veckor av förberedelse som krävdes, så är jag rätt mör! Min kropp är väldigt intresserad av att ligga still, och mitt sinne har väldigt låga krav på stimulans… Så dagarna har rullat på med långa sovmornar, frukost vid lunchtid, lite pyssel på eftermiddagarna, och sen – fullbokade kvällar!

I måndags tog jag och Antonia tåget till Mjölby, där en helkväll på hårsalongen Hair Art väntade. Det var min julklapp från svärmor Ing-Marie, och förutom oss två så var Hugos syster Anna med, samt Ing-Maries väninna Maggan med dotter (och barndomskamrat till Hugo) Maria. Och inte att förglömma – Marias dotter Maja, som föddes dagen efter Antonia. På något sätt lyckades vi missa varandra där uppe på BB trots att vi låg på samma avdelning och allt… Det var i alla fall en skön kväll, då vi alla fick en skön hårbottenmassage med inpackning och efterföljande föning och stylingtips. Jag passade dessutom på att färga ögonbryn och ögonfransar, så nu har jag i alla fall en pigg blick, min trötta kropp till trots… Jag bad om lite tips på hur man kan skoja till ett långt hår litegrann, men frisören tyckte inte jag skulle göra något med det efter som det ”är så långt och fint och har så bra kvalité”! Jag?! Jag har alltid fått kommentarerna: ”Använder du NÅGONSIN inpackning?” och ”Oj, vi måste nog ta en bit här…” men nu har jag visst lyckats spara ut ett ganska hyfsat burr! *sträcker på mig och slänger med lockarna*

Jag och mitt godkända burr

I tisdags var vi på BVC och träffade barnläkaren för en rutinundersökning av Antonia. Hon är nu 63 cm lång och väger 6100 gram. Allt var som det skulle och Antonia imponerade med att hon är så stark och charmade med sin närvaro och sin nyfikenhet. Stadsdelens lugnaste unge. Typ jämt. Förutom precis då. I väntrummet sen, när jag skulle klä på henne, fick hon tidernas utbrott, och bara vrålade tröstlöst i ca tio minuter. Jag fick någon sorts tunnelseende av stressen och såg liksom bara den lilla gapande munnen och kände hur både hon och jag blev allt varmare och mer uppstressade när hon låg och vred sig i min famn. Till slut fick jag på henne kläderna genom att lägga henne på skötbordet i väntrummet, vilket lugnade henne lite. Och med fortsatta gråtattacker var 30:e sekund kom vi ut i kapprummet, ner i vagnen, och iväg… mot Adecco!

Det var glögg och julklappskväll på Adecco, och genomsvettiga jag gled förbi med min lilla utpumpade Antonia och tryckte i mig saffransbullar, pepparkakor och glögg tills Hugo kom förbi och plockade upp oss för en – helkväll på Borg! Hugos syster Anna åkte till Frankrike i går för att jobba på någon skidort (minns inte vilken) hela säsongen, så vi åt middag och bytte lite julklappar i förväg. Antonia fick en fin dreggelsjal och en mössa med ”Fem myror är fler än fyra elefanter”-motiv, och Hugo och jag fick en jättefin skål i ”luffarslöjdsteknik” som Anna gjort själv. Sen var vi visst tvungna att stanna kvar över natten, för den svettiga stressade mamman hade visst glömt en kastrull på spisen, så när Hugo var hemma och hämtade bilen (3 timmar efter att jag gått hemifrån) så möttes han av en lägenhet som stank smält plast. Jag skulle fräscha till mitt borsthuvud till eltandborsten lite genom att koka det, men av den borsten finns inte mycket kvar… Vi kan väl säga ett det är mer tur än skicklighet att huset på Stallgatan 11 står kvar, och hoppas att inte någon i föreningen läser detta och vräker den lilla familjen med den trötta mamman… Jag gjorde lite fina skyltar och satte vid spisen och på ytterdörren efter denna händelse. Jag tar varje tillfälle till lite kreativt uttryck, så det är faktiskt min egen hand på bilderna:

Hur långt har vi kommit? Onsdag ja, igår, veckan fortsatte sega sig fram. På kvällen var det julfest med kören, och jag tog mig dit med Antonia, 2 kg brunkål och 2 kg rödkål. Antonia var charmig och road i en dryg halvtimme. Sedan var det inte roligt för en lite trött kicka längre. Den finklädda mamman blev åter stressad och svettig och efter att ha spritt ut nappar och kläder och ha slitit av sufletten på bilbarnstolen i ett försök att bära den i en hand med skrikande bebis på den andra, så ringde jag Hugo som fick komma och hämta hem henne. Själv hade jag gett mig den på att socialisera lite, så jag fick snällt stanna kvar. Och det var riktigt trevligt, och jag blev sugen på att börja i kören igen till våren. Men efter ett par timmar blev situationen ohållbar då jag började bli okontaktbar i mina tankar på Antonia, och satt och dregglade över bilden på henne som jag har som skärmsläckare på mobilen. Jag tog all min kål, nu reducerad till 3 kg, och sprang hem genom stan. Korkat nog ringde jag Hugo och fick höra lite Antoniaskrik i bakgrunden, och det triggade alla mina hormoner och jag fantiserade om barndomstrauman och tårar och röda ögon och darrande underläppar hela vägen hem, medan jag byggde upp en fantastisk ryggsmärta av att springa med 3 kg kål i famnen…

Men hemma i soffan låg en glad och nymatad liten Antonia som mötte mig med ett brett leende, så det var ju lugnt! Duktiga pappan hade matat henne en gång med utpumpad mjölk ur kylen, och en gång med nedfryst mjölk ur frysen (logiskt..) så han fick lite övning i att ta hand om Antonia, något han inte hunnit med senaste veckan då han jobbar heltid på grund av kundbesök på jobbet.

I natt satte Antonia ett nytt sovrekord! Hon sov från 23:15 till strax efter sju, alltså åtta timmar! Jag själv vaknade förvirrad vid halv sju och undrade vad som stod på eftersom jag inte blivit väckt. Jag pillade lite på Antonia och fick en liten handtryckning tillbaka från mitt sovande lilla knytt, och gick snällt ut i köket och pumpade ut en rejäl portion mjölk från mina lika förvirrade bröst. Sen vaknade Antonia och åt och jag somnade om medan Hugo bytte blöja, lekte med Antonia medan han åt frukost, och sen bäddade ner henne i spjälsängen bredvid den redan sovande mamman… Skönt!

Ikväll ska vi på julbord med Hugos jobb. Gott! Och imorgon kväll kommer pappa och syster Stina på besök. Pappa ska vidare till Hamburg på lördag men Stina stannar över helgen och ska gosa med Antonia så den trötta svettiga mamman kanske hinner samla krafterna inför de sista utmaningarna året har att bjuda på.

Här några bilder från lunchen när Hugo var hemma och åt nyss:

Presentpappret som sitter på väggen i bakgrunden, kan Antonia titta på hur länge som helst, när hon ligger på sin filt på köksbordet. Hon tittar och ler och för handen fram och tillbaka över pappret.

Spana in dreglet…

Min stora och min lilla kärlek!

Vår helg började som vanligt redan i fredags, eftersom Hugo inte jobbar då. Hela fredagen gick åt till att städa och fixa i gästrummet, eftersom mamma och Julia kom på besök. Vi hann även med varsitt litet motionspass – promenad respektive löpning, innan de anlände lagom till middagen.

På lördagen kom Hugos föräldrar, syskon, samt Hugos pappas syssling Catharina på besök. Bara för att det är så himla kul att laga mat, så hade vi för första gången lagat en bouillabaisse på färsk fisk från Allfisk, severat med nybakat bröd och med en chokladfudgekaka till efterrätt. Förutom att maten var underbar och mättande, så var sällskapet dessutom förtjusande, och det blev en lång och trevlig lunch. Så pass tillfredställande på alla plan att vi inte lyfte ett finger resten av kvällen fast vi hade kunna förbereda en massor inför söndagens marknad.

Julia, Catharina, Anna och Ing-Marie samt underbart grovt bröd i vänsterkant och den vackra soppan i tallrikarna

Idag söndag, har det som sagt varit marknad. Vi sålde faktiskt ännu sämre än förra veckan, men… vi kämpar vidare. Vi får många komplimanger för produkterna, och folk frågar om vi har butik, webbutik eller går att nå på något annat sätt, så efterfrågan finns men.. när folk går på adventsmarknad så verkar det mest vara för stämningens skull…

Tappra knallar med finaste marknadsståndet

Nu har mamma och Julia åkt hem, och Hugo och jag är så trötta så vi ser i kors. Efter all ambitiös matlagning de senaste dagarna blev det pizza till middag, och sen tupplur för mig och Antonia medan Hugo tittade klart på en amerikansk komediactionfilm.

Nu bler det snart snart godnatt för oss, men allra sist, några bilder jag tog på Antonia igår, samt en film när hon står upp lite – älsklingsskruttan!

Och vad gör Antonia medan mamma och pappa pysslar? Roar sig själv så klart! Med mössan på sne och en strumpa på vift gör hon sitt bästa för att äta upp sin haklapp!

Jag tycker det är hög tid att bjuda på ett par filmer på Antonia igen. Här är ett par som jag filmade nyss i spjälsängen. På den första tittar hon på sin älskade älskade nallemobil, och på den andra demonstrerar hon hur man kan bädda ner sig med nalle och täcke på bästa sätt.

En bonusfilm som Hugo gjorde i lördags när vi var på Borg – nästan en hel dag på 38 sekunder – vackert! Det skulle ha vart hela dagen men vi var tvugna att åka hem…