Oj vilken skön natt vi har haft! Vi somnade vid 23 och sov ända till 9.20, med en enda amningspaus vid 5.55!!! Och sista gången Antonia åt innan vi somnade var vid 21, så hon åt inte på nio timmar! Jag har hört talas om bebisar som sovit hela natten men har inte haft några förhoppningar om att få en själv…. det finns hopp!!!
17.58
Sovandet har fortsatt för oss båda idag. Jag har sovit en timme nyss, men Antonia har sovit sen vi gick ut på promenad vid halv två – och sover fortfarande! 4,5 timmar… Nästan oroväckande. Både jag och Hugo går och tittar att hon lever emellanåt, och det gör hon ju… Och hon ligger helt avslappnat med ett svagt leende på läpparna och bara sover sover sover i barnvagnsinsatsen på golvet i hallen… Men nu måste jag faktiskt, enligt BVC´s rekommendationer, väcka henne och mata henne. Inte mer än 4 timmar ska det gå på dagarna. Och jag kan ju gissa hur mycket tid det blir till att pyssla med halsband, mössor, etiketter i kväll, nu när hon sovit heeeeela dagen… ca 3,5 minuter kanske?! Hrm… Och Hugge är iväg och simmar med Christoffer, så det blir för mig och Antonia att föra våra djupa samtal själva ikväll.
18.21 Sådär ja. I samma stund som jag klickade ”spara” på förra uppdateringen, gnällde Antonia i hallen, och nu sitter hon nyäten och bajsar i mitt knä medan jag tänkte lägga upp några fler, ryyykande färska, bilder på mig och Antonia tillsammans, på Julias begäran…
Det bästa ”tack för maten” man kan få!
Dags att byta blöja!!
18.42
Vad tror ni om det här konceptet då? Kan det bli några halsband ändå…?
18.53 Det gick inte… för hon var lite hungrig, och trött… Nu blir det så här istället:
Idag har vi varit på BVC för kontroll igen. Antonia väger nu 5690 gram och har blivit 61,5 cm. Stor och stark och frisk och glad. Och ”väldigt med” enligt bvc-tanterna. Det är så kul att vara med henne nu. Hon gör mer och mer ljud, och förutom sömn, mat och blöjbyte så märker man ganska tydligt när det är umgänge hon vill ha. Gosunge!
Här är några bilder på Antonia från idag. Hon låg på köksbordet och bubblade av ljud medan jag lagade lunch. Just nu sitter jag i arbetsrummet och hon ligger på gästsängen och gör en massa massa ljud till Hugo som hänger tvätt.
Antonia i en overall som jag hade när jag var liten
Vi har varit på mitt jobb Adecco och hälsat på idag också. Vi blev bjudna på fika och fick en fantastiskt vacker blombukett och en body med Adeccologga till Antonia.
Innan dagen är slut har vi ett sista äventyr att göra. Vi ska åka ut till Malin i Edsberga och titta in på altarnas stämrep, snylta lite fika och visa upp Antonia. Det känns som ett långt segertåg när man går runt och visar upp henne i olika sammanhang. Men hon är ju skapelsens krona som Hugo säger…
Nu har vi just kommit hem från Borg och Hugos föräldrar. Vi ha haft ett ganska lugnt dygn. Vistelsen började vid lunch igår, när Hugos morbror och fru kom förbi på väg från västkusten till Stockholm. Antonia fick en fin panda i present och somnade gott efter ett par timmar med intryck från främmande röster och en lite ovan miljö. Medan hon sov under eftermiddagen hann jag pyssla lite mer med mina halsband, och tre halsband har nu blivit tio… Det går fint! Jag fick lite hjälp av Ing-Marie med att hitta spännande färgmatchningar mellan olika tyger, snören och pärlor och inget halsband är det andra likt – en brokig skara! Fler åsikter och kommentarer är välkomna, infogar bilder nedan.
Idag har jag och Antonia varit och hälsat på Ing-Maries väv-väninnor, som träffas varje lördagsförmiddag och väver ihop. Det var väldigt trevligt, och de blev väldigt glada att få träffa det lilla barnbarnet. Innan vi gick därifrån gjorde Ing-Marie en djupdykning i de skattgömmor hon ärvt från sin sparsamma mamma, och jag fick låna hem en helt underbar bunt med spetsar och band från förra sekelskiftet! Jag ska pimpa en kappa från Noa Noa som jag hittade på loppis, och hoppas kunna matcha ihop det med några av dessa antika textilkonstverk. Jag ska fotografera dem vid tillfälle och dela med mig av skönheten här för dem som är intresserade. Jag tycker bara det är så häftigt med dessa gamla spetsar…
Ikväll ska Hugo ha en ”helkväll med grabbarna”, och jag ska njuta av en lugn pysselkväll hemma med Antonia. Vi får se om jag producerar några fler halsband eller om jag ger mig på att fodra de där virkade mössorna, som känns föga inspirerande nu…
Här kommer den nuvarande kollektionen av halsband:
Antonia stöttar mammas produktion på sitt bästa sätt – genom att sova!
Idag startade jag dagen med att göra solhälsningen, surya namaskara, 7 gånger. Eller egentligen bara första halvan av dem, för er som är insatta. Skönt? Jo vars, svettigt, och frustrerande att se sanningen i vitögat och konstatera att utgångsläget är något rostigt. Men det inspirerar ju att fortsätta träningen! Solhälsningen kompletterades med 5 minuters hopprepshoppande (förlåt min granne Eva om du har ditt sovrum under mitt och gillar att sova vid åtta på lördagsmornar! *tittar ut genom fönstret* Hennes bil är faktiskt inte här…) och lite styrkeövningar, bl a 100 sit-ups. Jag får ont i ryggen ibland när jag går, särskilt med barnvagnen, och det blir bättre om jag spänner magen hårt, så jag gissar att det beror på att mina magmuskler är lite frånvarande efter graviditeten. Bara att träna upp igen!
Eller tja, bara och bara… Det är inte en helt rak väg till träningsmattan när man har en 5-veckors Antonia att ta hand om också. Vi vaknade och jag matade henne, tog av blöjan och lade henne på golvet bredvid mig så hon kunde lufta rumpan. Hon var nöjd och glad ungefär så lång tid det tog för mig att hitta ett bra youtubeklipp med solhälsningen (finns en massa variationer), säga hej till Hugo som kom in i sovrummet för att morna sig med Antonia, schasa ut honom igen för att jag inte kunde koncentrera mig, börja titta på det klipp jag fastnat för, inse att datorskärmen går ner i viloläge efter 1 minut och blir svart, hitta var man ändrar inställningarna, gå in till Hugo för att få lösenord och behörighet att ändra inställningarna och sen gå tillbaka till sovrummet..
Då var Antonia inte glad längre. Så jag fick ta på henne en blöja, amma henne, lugna henne, lämna över henne till Hugo – och SEN kunde jag äntligen ta tag i yogan! Jag tycker jag är värd en eloge som ens tog mig så långt!
Här har ni klippet, ni som insett att ni inte har någon ursäkt att inte börja dagen med lite yoga, om ni inte har en liten varelse i närheten som bajsar och skriker ohämmat och gärna vill suga på era bröst emellanåt, eller kanske barn av större modell…
Här är min målsättning (ha tålamod, efter en minut blir det riktigt coolt):
Oj vad det är mycket nu alltså… Å ena sidan gör vi nästan inget annat än sover, ammar och gosar, men dagarna känns jättejätte långa och det är som att det redan gått en månad sedan hon kom. Jag skulle kunna skriva en bok varje kväll om alla tankar och allt som hänt, men det skulle kräva att man kunde stanna tiden en stund…
Så jag behöver lite hjälp att få ur mig lite tankar om tillvaron, och en del frågor har dykt upp från er i kommentarerna men… skulle ni inte kunna ställa lite fler frågor? Så gör vi en liten (eller stor… ) bloggintervju. Skriv dem som kommentarer till detta inlägg så ska jag knåpa ihop svaren snarast.
Tills dess kan ni läsa ett inlägg som min syster Julia skrivit, om immunförsvar. För som ni vet är små Antonior väldigt känsliga för infektioner, och jag antar att ni inte vill dra på er en förkylning just när ni ska hit och hälsa på. Så håll till godo med min häx-systers goda råd på http://julia.ilke.se
Förresten så är naturligtvis frågor till Hugo också välkomna!
