…här sitter man igen, ännu en morgon, ensam, medan lilla grisen sussar gott under mitt täcke. Vad är det med henne? Igår somnade vi vid elvatiden, då hon precis fått en sista slurk. Hon låg kvar bredvid mig hela natten. Vid fem ville hon ha en liten slurk igen. Det var fyra timmar sedan, och nu bara sover och sover och sover hon! Hallå!?! Jag har hunnit sätta igång en tvättmaskin och diska upp i köket och… ja, nu skulle man ju typ kunna hinna äta frukost eller göra yoga eller nått… Fast det är något fördömt med att ta sig an sådana aktiviteter, då känner hon liksom på sig att hon är försummad och vaknar direkt. Men hushållsarbete går bra, det har hon inget emot.. hehe…
Jaja, idag kanske man skulle försöka få lite dagsljus på sig, men snön ligger djup så det är inte så frestande… Ska även försöka styra upp matsituationen lite, fixa lunch och förbereda middag tills pappa och Stina kommer.
Julbordet igår var jättegott och jättetrevligt. Jag försökte förebygga mina svett- och stressattacker genom att vara på plats 20 minuter innan utsatt tid, och det gav gott resultat. Då hann jag plocka upp Antonia ur vagnen i god tid, erbjuda tutte, kolla blöja, och läsa av hennes humör. Hon var vid gott mod och tyckte det var kul att träffa folk. Sen somnade hon i vagnen igen så vi kunde äta större delen av middagen i lugn och ro. Innan det var dags för efterrättsdelen av buffén vaknade hon och jag ammade henne. Dock kräktes hon upp allt och lite till i den allmogesoffa vi satt i, men lika glad för det var hon, en stund till i alla fall. Sen blev hon trött igen men kom inte till ro i den stökiga miljön, så efter en halvtimmes gnällande gav vi oss, och åkte hem. Väl hemma märkte man att hon var lite störd av kvällens äventyr, för hon skrek lite till och från under nattningen, men somnade sen plötsligt gott…
Lite dåligt samvete får man, men så kan man ju samtidigt inte sitta hemma och jollra med henne i ett år. Men jag tror vi luras lite av att hon är så fysiskt stark och så intresserad, för hon är ju ändå bara ett litet knytt och tål inte vilka nya sammanhang som helst… Så vi får sålla bland äventyren. Svårast är att åka bort och övernatta. Det har funkat bra hos farfar i Påskallavik och hos Hugos föräldrar på Borg, men det beror nog på att det är rätt lugnt där och vi kan vara uppmärksamma på henne och hennes behov. Men om man skulle vara i en mer intensiv miljö, på fest hos vänner eller syskon, och sedan dessutom sova över där, då skulle det nog blir svårt att hålla henne nöjd samtidigt.
Nu ska jag gå och peta på den lilla vackra!