Antonia började krypa igår. Bara sådär. Hennes farmor var den som fick den äran att bevittna det hela, själv var jag på toa. Men sen den stunden har hon fortsatt att krypa, hela kvällen igår, och nu – full fart framåt. Och ja just det, hon kryper FRAMÅT dessutom, man har ju hört om knoddar som bara kryper bakåt. Nyss stod hon och lekte med en av pedalerna på pianot, och nu står hon och gnider rumpan mot ena pianobenet…. Hm…
Den nya talangen innebär även att hon kan flytta saker framför sig. Kuddar, väskor, vagninsatsen.. Hon sätter händerna på föremålet och går med fötterna. Det var ju inte möjligt så länge hon drog sig fram med armarna.
Ytterligare en ny förmåga är att hon har börjat öva pincettgreppet (att ta saker mellan tumme och pekfinger). Hon övar flitigt när vi ammar, genom att ge mig små små små nyp i bröstet. Hennes små kladdiga fingrar får precis tag i den yttersta huden… aj!
Igår hade vi en fullbokad dag. På förmiddagen var det avslutning på babysimmet. Farmor och farfar var där och tittade, och Antonia gjorde sit bästa för att ge dem en show. Sen blev vi bjudna på lunch på Wärdshuset i Gamla Linköping. Efter det följde Ing-Marie med mig och Antonia hem, för att passa Antonia senare under eftermiddagen när jag hade tid hos naprapaten. Skönt! Men fasen vad läskigt när han vrider om nacken så det låter som krasande knäckebröd i huvudet… På kvällen hade jag träff med företagarkursen, och jag tog Antonia med mig. Det gick bra, vi lekte i rummet intill och jag hörde det mesta som sades, denna gång om försäljning och marknadsföring. Nästa gång är sista gången, men då kanske vi åker till Oslo istället, får se…
Idag har vi inte planerat något alls. Jag träffade min PT i måndags, och fick just ett styrketräningsschema i mailboxen, som jag väl borde testa… Jag ska se till att peppa upp mig lite och lägga upp en veckoplan för hur jag ska ta mig till tjejmilen i höst, det ska gå!
Igår hade jag en jätteskön kväll, idag hade jag en ehm.. mysig morgon… För det är ju mysigt att ha en liten Antonia i ansiktet. Även om klockan är 5. Eller 7. Och hon gör sitt bästa för att lugga en, öppna ens ögon, daska en i ansiktet, väcka en!!!! Men man är ju så trött. Men hon är glad ändå, och fortsätter lugga en, pilla i ögonen, pilla i munnen, slå, dra, riva… Jaja, nu är klockan halv tolv och vi har just slumrat/ammat en stund, så jag får väl betrakta natten som fullbordad nu.
Antonia är sitt bästa jag idag, peppad av att hennes rörelseförmåga förbättras varje dag och ger henne nya möjligheter till äventyr. Att krypa under fotpallen har nu blivit ett standardnummer. Hon fortsätter även att resa sig upp mot pallen, och mot mig eller andra som sitter på golvet. Igår reste hon sig mot soffan hos Maria och Maja, och den var ju högre än vår pall, så hon hamnade i helt upprätt läge. Hon älskar det! En annan ny grej är att hon flyttat med sig saker. Igår flyttade hon Hugos ryggsäck 5 meter och i morse flyttade hon en filt 2 meter. Krälandet går också märkbart snabbare och snabbare. Igår kväll lämnade jag henne på sovrumsgolvet och gick in i badrummet och duschen. Hon kom efter mig i en sån fart att hon sköt badrumsdörren framför sig och där med stängde den. När jag öppnat den åt henne igen tog hon sig utan problem över tröskeln och fram till duschen.
Alldeles nyss hände en unik grej… Jag har ibland funderat lite på det faktum, att hon sällan tar notis om mig eller Hugo när vi är här hemma. Hon pysslar med sitt, och när man tilltalar henne och försöker få kontakt så ignorerar hon oss oftast, eller visar i alla fall inte att hon lyssnar. Att jag hakat upp mig på det beror på att jag läste om en undersökning om anknytning, där man hade studerat hur barn reagerade när deras föräldrar lämnade och kom tillbaka in i ett rum. De barn som var tryggast och hade bäst anknytning till sina föräldrar, blev ändå lite oroliga när föräldrarna gick ut ur rummet (men lugnade sig snart) och blev glada när de kom tillbaka. Barn som hade dålig anknytning blev antingen helt hysteriska och ledsna när föräldern gick, eller så hade de lärt sig att det inte hjälpte att skrika, utan ignorerade föräldrarna både när de kom och gick, i hopp om att det skulle ”charma” föräldrarna mer än skrik och gnäll, och därmed ge dem mer uppmärksamhet och närhet. Nu tror jag ju egentligen inte att vi har mobbat Antonia så pass att hon skulle lagt sig till med det här ignoransbeteendet, men jag har funderat lite på det iaf, eftersom man som mamma alltid käner sig otillräcklig…. Men till saken, vad hände? Jo, vi hade ammat, jag lade ner Antonia på golvet i sovrummet och hon började leka. Jag kilade ut i hallen och öppnade ytterdörren lite snabbt för att kolla om stövlarna, som Maria ska komma förbi och hämta, stod kvar utanför dörren. De gjorde de, och jag stängde dörren snabbt igen, varpå Antonia börjar tokgrina! Hon måste ha trott att jag gått ut?! Jag rusade in i sovrummet och tog upp henne och hon verkade faktiskt lite ställd och lättad över att jag var kvar. Så – nu vet jag säkert att hon bryr sig om huruvida vi är här eller inte.
Fridans då? Jo, vi dansar Antonia och jag, och hon älskar det. Jag tar henne i famnen och tar stora skutt och gör vilda piruetter här i vardagsrummet, och hon bara njuter och ylar och sjunger med.
maj 7th, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Tusse liten § permalink
Minns ni? Här är Antonia 4 veckor…
Eller här då…
Första jollren:
Eller det här för all del..
Ser ni hur hon bucklar runt och pickar, inte att förväxla med mina andetag…
Och det här då, det var väl typ år 2456 f.K. eller? I alla fall 8 veckor f. A (före Antonia)…
Jag kan inte fatta att det är jag… 14 kilo mindre idag, och 9 kilo sjumånadersbebis mer…
Det var på den tiden man fortfarande hade tid (eller brydde sig om att) att sätta upp frisyrer och sy lekmattor, gardiner, spjälsängsskydd, frottélakan, babynests… Så mycket tid det fanns att fördriva… (jag ska inte klaga, jag bloggar ju typ på halvtid nuförtiden…)
maj 7th, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Simning, fruktsallad och företagsutveckling… § permalink
Igår hade vi en intensiv dag och idag är vi bara trötta och nöjda. Jag drog iväg på en ordentlig powerwalk på förmiddagen innan babysimmet vid elva, och det var kanske det som gjorde att Antonia var lite trött på babysimmet. Likaså jag. Jag valde faktiskt att inte vara med och bada igår, för jag var trött och nyduschad efter promenaden. Så jag filmade istället. Men Antonia var inte heller sitt piggaste jag, för att hon inte fått ro att äta ordentligt på förmiddagen tror jag, så det blev inte så mycket action att filma… Här är några snuttar i alla fall.
Antonia simmar lite i början av babysimmet:
Pappa sjunger bäbä och Antonia plaskar:
Antonia håller sig själv i stången:
På vägen hem handlade vi lite mat och då var det lite mer action, eller tja, hon pysslade ett bra tag i alla fall, men i ganska beskedligt tempo (inte jätterolig film, men kanske mysig för er som inte ser henne jämt):
På eftermiddagen fick vi besök av Maria och Maja. Småtjejorna höll igång ett par timmar med att daska varandra i huvudet och slåss om leksaker, tills Antonia däckade av hunger och trötthet… Vi stortjejer frossade i fruktsallad med glass och kokosflingor, samt i idéer om företagsnamn och loggor för mitt företag… Maria tyckte jag hade ett suprebra koncept och sökte genast anställning på marknadsföringsavdelningen… Jag har visst inte sagt så mycket om mina idéer här, ni får fråga snällt så kanske jag berättar… (känner genast att jag kanske behöver hjälp med marknadsföringen…)
Jag måste bara lite kort blogga om alla nya bus Antonia bjudit på idag:
– I morse reste hon sig upp mot en fotpall, när Hugo satt och läste tidningen på den. Det är första gången hon reser sig upp mot något. Jag har inte sett henne göra det själv, men nyss när jag ställde henne upp mot pallen igen, så vände hon sig och tog tag i mina ben istället, och sen tog hon sig tillbaka till pallen igen… och hon som inte lärt sig krypa ordentligt än, redan dags att gå och stå?
– Flera gånger när hon legat på skötbordet idag har hon hållit ihop händerna och fört dem över huvudet (de når precis runt).. helt nytt!
– Hon har försökt komma så högt upp i tonhöjd som möjligt, verkligen exprimenterat tills rösten brustit. Höga ciss kom hon upp i.
– hon har spelat piano och sjungit med mig, eller tja, hon brölade och vrålade väl mer, men på ett väldigt musikaliskt sätt…
