Modern

I helgen har vi haft besök av min bror Konrad och hans kärlek Martina. De har gosat och lekt med Antonia och vi har haft trevliga middagar och gjort en utflykt till Skänninge. Hugo var iväg till IKEA häromdagen och kittade Antonia från topp till tå med matattiraljer – en ny stol, med bricka och kudde, och haklapp, sked, tallrik och kopp. Hon gillar´t! Och jag inhandlade en burk Hipp blomkålspure som hon tagit sig igenom, och en burk katrinplommonpuré som hon just börjat på.

På den här lilla plätten utanför huset brukar vi hänga ganska ofta.

Lördagens middag – risotto med kyckling/qournfilé, stekta champinjoner och en sallad på bladspenat, cocktailtomater och avocado

Antonia har sitt eget sätt att lära känna människor på….

Nu är vi tillbaka i Linköping och vardagen igen. Det är tisdag, klockan är åtta, Hugo har just gått till jobbet och jag sitter här i soffan och bloggar och lyssnar på barnvisor till Antonias välkomstfest medan Antonia tuggar på en ståltrådsspindel (en sån man kan klia sig i huvudet med, även kallad ”orgasmatron”…) på golvet bredvid. Det är soligt idag, fast lite svalare än igår än så länge, och om tre timmar ska vi på babysim. Jag funderar på att svänga förbi IKEA på vägen dit, och skaffa en bättre barnstol åt Antonia. Den vi har är lite låg, hon har bordet under hakan ungefär.

Jag tittar på Antonia där hon ligger och pysslar, och jag kan riktigt se hur hon är lite större, lite vackrare, lite livligare idag. Hennes ögon är lite större, lite mörkare och lite gladare och hon är lite goare och coolare och vackrare och starkare från topp till tå helt enkelt.

Igår hade vi en härlig dag med bebisfika på heltid. På förmiddagen träffade jag tre mammor ur kören med bebisarna Ingrid 3 månader, Isak 4 månader och Folke 5,5 månader. Vi maratonfikade i tre timmar och alla bebbarna var så goa och glada, och synkade! Först var alla glada och pigga i en timme, sen var det lite gnälligt en stund och alla ammades, och somnade sedan på olika håll – Ingrid sittandes i mamma Karins famn, Folke liggandes och diandes i mamma Tuas famn, Isak liggandes i mamma Jossans famn, och Antonia somnade i Ingrids vagga, gungad till sömns av mig och hummad till sömns av sig själv. Sen vaknade alla till igen, pigga, glada, mätta och vi radade upp dem i soffan för att fotografera den nya ChorusGlin-kvartetten (vår kör heter Chorus Lin). Det var så kul så vi höll på att kikna av skratt allihop (utom Ingrid då…) Längst till vänster satt Ingrid och bara såg likgiltig ut genom hela fotosessionen. Sen satt Isak som tyckte det hela var ganska kul, och omväxlande lutade sig mot Ingrid, omväxlande sträckte på kroppen av glädje så han hasade ner. Sen satt Folke som var jätteglad men hade lite svårt att hålla upp huvudet så han lutade hela tiden ner i Antonias knä, som i sin tur omväxlande höll i Folkes huvud eller daskade honom i bakhuvudet. Och mammorna skrattade. Och bebisarna skrattade. Hehe, jag ler fortfarande åt det…

Efter det åkte jag och Antonia direkt till garnisonen för ett besök hos Gisela, Vendela och Valdemar.  Jag tror jag skrivit om dem förut, men jag säger det igen, att det är så kul att se hur Vendela, som är 2 år och 4 månader, intresserar sig för Antonia, som är en lite större bebis än hennes egen lillebror, och att se hur Antonia tycker det är superspännande dels med Vendela, som springer runt och leker och ger Antonia grejer och cyklar runt på gården, och dels med Valdemar som ju är 4 månader och mindre än henne själv, och därmed måste undervisas av Antonia i livets alla stora frågor. Antonia böjer sig gärna över Valdemars babysitter och pladdrar och pillar på honom. Själv hade jag trevligt med Gisela och förhörde mig om antroposofernas syn på vaccination, mat, dagis, skola, livsuppgift, inredning, leksaker och tja… jag är lite sugen att sätt Antonia på ett Waldorfdagis. Jag har inte koll på hela filosofin, men vad gäller barn 1-3 år så försöker man skapa en så hem-lik miljö som möjligt med en tillvaro som liknar den hemma, med vardagsrutiner och en fröken på fyra barn. Lägg till ekologisk mat och en medveten inredning som ska vara varm och trygg, och jag vet inte varför man skulle tveka. Jag tycker det låter jätteskönt. Dessutom vet jag att det ingår i filosofin att använda vänster hjärnhalva mycket, genom målning och slöjd och pyssel.

Igår fick Antonia i sig säkert en rågad tesked med morotspuré! Hon har inte varit så jätteintresserad av puréerna, utan tycker det är mycket roligare att äta samma sak som mamma och pappa. T ex ville hon inte äta rivet äpple igår, men sög gärna på min avätna äppelskrutt i 20 minuter… Göra samma lika liksom, det går bra. Och det vill hon helst göra hela tiden, t ex kröp hon fram till torkställningen och började dra i ett örngott som hängde längst ner, när jag vek tvätt i förra veckan, och igår kröp hon in i garderoben och började pilla när jag var där och pysslade med lådor på översta hyllan. Och sen när jag skulle klistra adresser på kuvert, så skulle hon så klart vara med. Och igår när vi låg på en filt utanför huset, och jag skrev lite, då var min penna intressantast i världen. Sen ringde jag en kompis och pratade lite, och då hasade Antonia fram och lade sig precis under hakan på mig, och jag kom att tänka på mammas katter när hon var liten, som hon berättade alltid skulle ligga i hennes läxböcker. Så missar man liksom inget, och försäkrar sig om att ingen missar att man är där!

Nu ska jag se om Antonia vill äta lite och kanske somna, hon måste ju vara pigg när vi ska simma.

Ha en go tisdag!

Antonia somnade tidigt idag, redan vid åtta. Inte konstigt, efter en så underbar och busig dag! I förmiddags var vi som sagt på öppen förskola, och det var jättemysigt. Antonia var yngst, men hon hänger på ändå, och hoppade sig igenom sångstunden (men tuggade på trumpinnen istället för att spela, när det var hennes tur…) Under eftermiddagen har vi softat i vardagsrummet. Antonia har krälat omkring och tuggat på tidningar och jagat leksaker. Och så har vi dansat disco! Jag satte på musik på hög volym, tog Antonia i famnen och började skutta omkring i takt, och som hon gillade det! Efter ett par låtar började hon utstöta små glädjepip, och när jag plockade fram några Markooliolåtar på Spotify så övergick pipen i vrål och brölanden, så gott en liten kicka nu kan bröla… Men glädje var det i alla fall, 100%. Hon fick sitta med vid middagen också, och plockade sönder en broccolibuske och en kokt potatis, och spred ut smulorna under bordet. Lite babymassage på det, och sen somnade hon snabbt.

Själv sitter jag och Googlar på ”downshifting”, något jag funderat mer på sedan jag rensade ut i vardagsrummet i lördags… Här är några länkar som kanske kan inspirera? Har inte läst det själv, så jag står inte för innehållet:

Är vardagen full av stress? (Aftonbladet)

Hårt jobb att arbeta mindre (SVD)

Downshifta för ett bättre liv (Chef.)

Kvinnofällan Downshifting

Simple living

Familjeliv utan tidsbrist

Tidsverkstaden

Klockan är strax efter sju och en ny dag har börjat. Antonia ligger på golvet och fortsätter sina krälövningar. Liksom igår spanar hon bortåt bokhyllan.. ”Om jag bara kunde lära mig klättra också…” Nu har hon tagit sig fram till en sopsäck med garn som jag har stående här, prasslar spännande… Själv är jag också utsövd. Vi har lagt en madrass på golvet i sovrummet, där det Antonia ska sova. Särskilt på dagarna, då vi är rädda att hon ska ramla ur sängen (eftersom hon som sagt lärt sig kräla nu…) Varför inte i spjälsängen? undrar ni. För att jag alltid ammar henne till sömns, och inte vill riskera att väcka henne genom att flytta henne, eftersom hon inte sover så tungt på dagarna, men desto mer behöver sin sömn då… Så, nu söver jag henne på madrassen dagtid, och nattetid sover jag där om jag har nattat henne i dubbelsängen, eller tvärtom.

Idag ska vi för första gången testa att gå på ett babycafé som är för barn mellan 0 och 5 år. Då är det väl inget babycafé längre antar jag, menjag vet inte vad de kallar det. Det är på samma ställe som vi brukar gå på tisdagar, då det är för 0-1 år, med samma ledare och samma upplägg, men med äldre barn alltså. Jag tror Antonia kommer tokgilla det, för äldre barn rör sig lite mer ju. En massa 6-månadersbebisar som ligger som dregglande sälar stimulerar ju inte varandra så mycket… Dessutom blir det fler tillfällen för Antonia att få sjunga, för nu kommer det finnas 3 tillfällen i veckan, istället för bara ett som förut.

Själv är jag utvilad, men seg! Måste kicka igång mig lite och planerar att traska iväg på en promenad innan babycaféet, vilket innebär att vi ska gå om en timme (upp-och-hoppa ur soffan nu!!!)

Hoppas ni får en bra måndag och att ni också vaknar till strålande sol!

Idag, eller snarare nu ikväll, strax innan läggdags, tillryggalade Antonia sin första längre sträcka enligt krälmetoden. Alltså, hon har ju tagit sig fram till leksaker som ligger ett par decimeter för långt bort, och har tagit sig ett varv runt rummet idag, men nu satte hon av från mattan inne i sovrummet och tog sig ut i hallen, 2-3 meter i ett svep liksom. Man har märkt på henne att hon insett att hon snart kan ta sig typ vart hon vill, för hon har höjt blicken från leksakerna på golvet idag, och har blickat bort mot bokhyllan, sladdar, eluttag… Snart snart, finns det inget hon inte kan få tag på! …hjälp! Jag måste hänga henne i hasorna varenda sekund nu, för här är inte babyanpassat för ett öre.. eller, vi har inte så där jättemycket prylar, men det är verkligen inte genomtänkt ur barnsäkerhetssynvinkel, så nu blir det säkerhetstest närmaste veckorna… Och inte en lugn stund för mamman antar jag…

Helgen har varit rikigt soft. Hugo håller på att bli sjuk, eller eventuellt håller han på att bli frisk, och har monterat dator hela dagen. Jag och Antonia kilade ut på stan en sväng under eftermiddagen och köpte ”Den vita barnkammarboken”. Bingo! Antonia älskar den! De kan det där med barn, barnboksförfattarna… hon älskar alla bilder, och lyssnar noga när jag läser, smakar på sidorna (försiktigt, pussar bara lite…) och stirrar häpet omsöm på mig, ömsom på stereon, när jag sjunger med i sångerna och spelar den medföljande CD:n. Härligt! Jag tror det satte fart på hennes tankar lite, för oj vad hon har babblat under kvällen! Både korta och långa meningar, utrop, skratt, mummel… Hon börjar liksom jollra TILL oss, med ögonkontakt och allt. Oj så spännande det är…

Nu har hon somnat efter 3,5 timmars högkvalitativt nattande – först dusch, sedan babymassage till avkopplande musik och tända ljus, sedan ny blöja och pyjamas och amning följt av en tupplur. Sedan vakna igen, äta lite, gosa lite, och sedan satte hon av på sin krältur från sovrummet ut i hallen och ut i vardagsrummet. Där – gosa med mamma som kvällsfikade, gosa med pappa, sjunga några sånger, läsa några sagor, sedan tillbaka till sovrummet, äta och somna.. hoppas hon sover för natten nu, men det tror jag.

Om någon undrar vad receptet är på min goa glada Antonia, så kan jag tipsa om AP – Attachment Parenting. Jag hade hört talas om det innan Antonia föddes, men inte läst på så noga. Nu läste jag lite om det igen och insåg att jag i princip följt de viktigaste punkterna inom AP.

En punkt som jag inte fått till riktigt var dock samsovningen. Antonia har på sistone mestadels sovit själv i en 90-säng. Alltså hon har haft halva dubbelsängen, och jag har flyttat över till henne när jag ammat, och sen flyttat tillbaka till min sida igen. Men det har inte funkat riktigt bra, dels för att jag vaknar så mycket när jag ammar, dels för att hon vaknat ganska ofta, och dels för att Hugo förvisats till gästrummet… Så i förrgår så tänkte jag – nu testar jag ”riktig” samsovning, nämligen att man ligger tätt intill varandra och sover – och till min stora lycka har det funkat jättebra!! Både natten till igår och natten till idag har Antonia bara vaknat en gång för att äta, och det framåt gryningen. Ibland har hon vaknat till en aning men hon har snabbt kommit till ro igen när hon känt att jag legat bredvid. Ibland har jag förstärkt det genom att ta hennes hand eller vagga henne lite. Och grädden på moset var i morse, när hon väckte mig genom att klappa mig lite i ansiktet och välkomna mig till en ny dag med ett stort leende. Och ja, jag själv har också sovit bra måste jag ju tillägga. Så, vi fortsätter testa detta och om det funkar så flyttar Hugo in i sovrummet igen. Gött!

Nu har jag egentligen bråttom bråttom för om en timme ska jag kila ner på stan och göra lite ärenden, möta upp Johanna och sen ska vi bege oss mot Öland och Påskallavik.

Länkar om AP:

http://www.ap.skorpan.se/

Nära föräldrar

Vad gör ni så här på fredagskvällen? Festar till det med en baby-in-box kanske?

Själv bloggar jag och skrattar gott åt mina egna skämt medan Antonia sover sedan kl sju och Hugo försöker bota sin huvudvärk med slösurfande…