Antonia började krypa igår. Bara sådär. Hennes farmor var den som fick den äran att bevittna det hela, själv var jag på toa. Men sen den stunden har hon fortsatt att krypa, hela kvällen igår, och nu – full fart framåt. Och ja just det, hon kryper FRAMÅT dessutom, man har ju hört om knoddar som bara kryper bakåt. Nyss stod hon och lekte med en av pedalerna på pianot, och nu står hon och gnider rumpan mot ena pianobenet…. Hm…
Den nya talangen innebär även att hon kan flytta saker framför sig. Kuddar, väskor, vagninsatsen.. Hon sätter händerna på föremålet och går med fötterna. Det var ju inte möjligt så länge hon drog sig fram med armarna.
Ytterligare en ny förmåga är att hon har börjat öva pincettgreppet (att ta saker mellan tumme och pekfinger). Hon övar flitigt när vi ammar, genom att ge mig små små små nyp i bröstet. Hennes små kladdiga fingrar får precis tag i den yttersta huden… aj!
Igår hade vi en fullbokad dag. På förmiddagen var det avslutning på babysimmet. Farmor och farfar var där och tittade, och Antonia gjorde sit bästa för att ge dem en show. Sen blev vi bjudna på lunch på Wärdshuset i Gamla Linköping. Efter det följde Ing-Marie med mig och Antonia hem, för att passa Antonia senare under eftermiddagen när jag hade tid hos naprapaten. Skönt! Men fasen vad läskigt när han vrider om nacken så det låter som krasande knäckebröd i huvudet… På kvällen hade jag träff med företagarkursen, och jag tog Antonia med mig. Det gick bra, vi lekte i rummet intill och jag hörde det mesta som sades, denna gång om försäljning och marknadsföring. Nästa gång är sista gången, men då kanske vi åker till Oslo istället, får se…
Idag har vi inte planerat något alls. Jag träffade min PT i måndags, och fick just ett styrketräningsschema i mailboxen, som jag väl borde testa… Jag ska se till att peppa upp mig lite och lägga upp en veckoplan för hur jag ska ta mig till tjejmilen i höst, det ska gå!
Det är klart du klarar milen! Död eller levande! Förhoppningsvis det senare alternativet….
Å grattis till de stora framstegen! Moster blir lite olycklig för att jag inte bor närmare….
Men vi ses ju snart igen, KRAM!
Det handlar inte om OM vi klarar den utan vilken tid vi får! För klarar den gör vi!
wow hon kryper!!!
Visst är det vackert!
nämen tuss vad fint hon kryper, och tänk det får jag se imorgon! yesyesyes 🙂