Helena Ilke

Just det, inte att förglömma, jag fyller ett år som tvåbarnsmor idag. Jäklar vad öm jag var i de nedre regionerna för 1 år sedan. Och vilken träningsvärk… Och vilken trötthet… Och… (sätter punkt för nostalgikavalkaden) …och vilken jäkla fin familj jag har. Eller som Antonia sade när vi mös i soffan igår kväll:

-”Vad vackert och lyckligt, hela familjen!”

Idag fyller lillprins Iwan 1 år! Vi har firat honom med sång, ballonger, tomtebloss och paket på sängen. Antonia rev upp paketen, och Iwan har nog i alla fall lite fått kika på sina nya leksaker – en lektunnel och en plocklåda. Nu har han somnat efter att vi lämnat Antonia, och jag gick till öppna förskolan en halvtimme innan den öppnar och har satt mig i hörnsoffan med en stor kopp kaffe och ett par oöppnade pocketböcker.

Nu är vi snart hemma efter en helt underbar tripp till uppsala och Stockholm! Och nu längtar jag hem så himla mycket, och det är så skönt att få känna det. Det blir en bristvara när man är barnledig.

Nu har vi av avnjutit ett par nätter och en dag i Uppsala, och tar om en timme tåget mot kundmöte i Stockholm och sen härligt häng med vänner i Bagarmossen. Livet alltså, gillar’t.

Nu är vi på väg mot Uppsala, Iwan och jag. Vårt ordinarie tåg var försenat 80 minuter, och när jag tagit mig ur den svenska kollektiva förälskelsen i att hata SJ och började tänka klart igen, insåg jag att jag kommer få hela biljettpriset tillbaka, och köpte raskt en biljett till tåget som avgick 17 minuter senare. Nu är vi på väg, och ja, ser gick bra hos kirurgen igår. Det var bara Antonia som besviket insåg vid läggdags att hon missat läkarbesöket då hon somnade i bilen. ”Jag vågar!” argumenterade hon, och hade tydligen sett fram mot att trotsa sin rädsla.

Nu har det gått 6 veckor sedan Iwans operation och vi har varit på ett återbesök hos kirurgen som opererade.

Iwan pillar numera i sig ett helt dubbelt rån med pastej mellan till frukost. Och lite puré. Jag börjar längta efter att få ha mina bröst i fred. Jag ska gå och simma, dricka latte och köpa ett vansinnigt tight (amningsomöjligt) fodral att ha på mig.