Andra veckan på studierna är i full gång… Jag var så besviken över det lite låga tempot i första veckan, så jag hänger inte riktigt med i att tempot dragits upp nu…. Eller, så är jag förälskad i mina nya oceaner av egentid, och tycker att samma schema som förut såg slappt ut, numera ser välfyllt ut… Det känns väldigt ovant också, att över huvud taget ha ”ett schema”… Jag kommer på med själv med att börja fundera över morgondagen ”från skratch” och när jag jonglerat med alla mina tusen bollar ett tag, inser jag lättat, att jag ju helt enkelt bara kan göra det som står på schemat, utan att ifrågasätta och vrida och vända på varje punkt. Villigt men förvånat låår jag mit iv gå få kao h oberäknelighet, till rut <—Heja solcellsdrivet tangentbord, not! Vad jag försökte skriva (nu på klassiskt tangentbord) var ”Villigt men förvånat låter jag mitt liv gå från oberäknelighet och kaos, till rutiner och harmoni.” … med små frustrationer som slöa tangentbord och borttappade mobiler. Imorgon blir det fyra timmars akvarellmålning i skogen, på fredag 4 timmar träslöjd, och i helgen barnvälkomnande i Stockholm… Tack goda gud att barnen har studiedagar måndag och tisdag (inget dagis) så vi tvingas vara hemma lite tillsammans…
