Helena Ilke

Jag älskar trädgårdsarbete. Än på länge mer den biten då man röjer än då man varsamt och tålmodigt odlar upp, men jag tror jag hittar till den biten också vad det lider. Idag har jag rensat och klippt till ormbunksrabatten som gjort uppfarten lite för trång, samt tagit bort ett jättebuskage av höga gula blommor och någon sorts vinranksliknande som bäddade in hela var trapp. Mycket bättre så här, så ser man ut till vägen, och det syns om vi har dörren öppen och är ute i trädgården. Och så syns det att trappen behöver målas…

Ska man gå på maxfart så är det ändå mer hållbart att sitta vid ratten än att bli kölhalad… Jag använder en ny princip i vardagen, som Hugo kläckte ur sig i förra veckan, nämligen den, att hellre ta tag i gammal röra än i ny. Det innebär i praktiken t ex att jag hellre rensar ut babyleksaker (gammal röra) ur Antonias rum, än att ännu en gång plocka ihop Antonias leksaker från vardagsrumsgolvet (ny röra). På så rätt fokuserar jag på något som ger ett långsiktigt resultat, och i längden mindre jobb och mer tid. Man skaffar sig ett försprång.

Ett annat sätt jag praktiserat det på var att jag inte lade energi på att gnälla på mig själv för att jag åt 200 gram choklad på förmiddagen igår (ny röra) utan jobbade på hälsan från ett annat håll istället, genom att gå en riktigt skön lunchpromenad, något det var länge sedan jag gjorde (gammal röra).

Och slutligen, trots att jag var trött igår, så åkte vi och köpte kyl och frys igår kväll. Jag visste att jag ändå inte skulle hinna vila upp mig så mycket under kvällen, utan ville hellre ha lördagen fri från kyl-och frysköp. Försprång.

Sen lade jag mig tidigt istället, och kunde gå upp halv sex utvilad. Ett handgripligt försprång som gjorde att jag hann städa köket inför kvällens middagsbesök, duscha, äta bra frukost, lämna Antonia i tid, göra matlåda, skjutsa Hugo till jobbet och bara sitta vid ratten för den här dagen helt enkelt. Och vad händer när jag kommer till jobbet? Strul med ordrarna så jag inte kan göra något annat än att författa detta inlägg. Skönt!

Appropå gammal röra så har vi även bokat hantverkare som nästa vecka börjar renovera vårt badrum på övervåningen. Finns det något effektivare sätt att få saker gjorda än att låta någon annan göra dem?

Vi är i Tornby på jakt efter kyl och frys. Det lutar åt ett par av märket Gram. Skulle levereras om ett par veckor i så fall. Gött! Vi har verkligen nödläge (nej, inte nöd som i tsunami, krig och hiv, mer som i ”men åh…”) med vår nuvarande kyl… Men nu är jag och Antonia på McDonalds för att stoppa i henne nödmat (återigen, inte nöd som i …) Men de hade bara pest och kolera på menyn, så jag vet inte om jag ska vara stolt eller frustrerad över att hon inte äter…

Oj jag skulle ju blogga om nya jobbet i helgen. Det har jag helt försummat. Nu är i alla fall första riktiga dagen, och det känns stressigt, eftersom jag inte riktigt kan känna mig trygg i att jag gör rätt. Jag längtar tills det har satt sig. Och så längtar jag till i eftermiddag när jag får hämta Antonia. Jag hoppas det är lite ok väder så vi kan vara ute i trädgården och äta sand (som Antonia gör på bilden) och rensa ogräs. Jag toknjuter av att vi har vardag igen. Rutiner rutiner och enformighet, give it to me! Äntligen får hugo och jag lite egen tid på kvällarna. Vi ska titta på Twin Peaks under hösten är planen. Förhoppningsvis får vi motivation att skapa rutiner kring städning och matlagning också. Farmor kommer och leker med Antonia på onsdagarna, och då vill man ju att de ska ha det lite fint och lunchen klar, så tisdagar blir städdagar framöver. Nu fick jag lite beröm, så jag ska ta ett djupt andetag och våga slappna av så jag kan äta min frukost och dricka en kaffe.

Vi är på Gistad marknad. Antonia är jättetrött men älskar karusellerna.

Idag är vi ute. Jag rensar, Antonia lagar mat.