Oj vilken natt…eller?!

februari 4th, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Oj vilken natt…eller?! § permalink

… i natt har Antonia slagit sömnrekord! Vi lade oss vid åtta igår, och nu är klockan sex – 10 timmar alltså! Och då vaknade hon inte av sig själv utan jag störde henne ett tag tills hon tog tutten och åt (orolig…)

Ja, tänk om det vore så! Detta är dikt och förbaskad lögn. Efter att jag ammat Antonia bestämde jag mig för att gå ut i köket, koka en kopp te, sätta mig vid tv:n och se ngn morgonsoffa och vänta på att Huge skulle gå upp. I köket konstaterar jag efter en stund, att klockan faktiskt inte alls är 06.00 utan 00:30… hrm, jag som blev sugen på te… bara att lägga sig igen då! Hoppas ni sover gott i detta nu kära vänner, det ska jag också göra snart…

Men åååh…

februari 3rd, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Men åååh… § permalink

…kolla reklamen här på min sida – allt handlar om körkort! (Reklamen kopplas automatiskt till ämnen på min sida) Jag som inte vill höra talas om teoriprov och körskolor förrän Antonia ska börja köra om 16-17 år…

Annars då?…

februari 3rd, 2009 § 3 comments § permalink

Jo men visst, jag har ett liv också, inte bara ett körkort, så här kommer lite bilder och så från helgen…

I helgen var vi hos Hugos föräldrar för att fira att Ing-Marie fyllt år. Dessutom jagade Hugo (och sköt ett) vildsvin i lördags medan jag och Ing-Marie shoppade loss på Östgötaslätten… Vårt mål var Boxholm och butiken ”Vänner emellan” som säljer snygga linnekläder från Lettland och har en stor loppis, men de hade plötsligt ändrat sina öppettider och hade inte öppet på lördagar längre. Så vi styrde kosan mot Mjölby istället. På vägen dit stannade vi till vid en gårdsbutik, som hade jättefina inredningsprylar. Jag som mest shoppar på loppis blev tokförtjust i dels två glaslådor, och dels en tvålkopp, som alla åkte med hem. Väl i Mjölby gick vi grundligt igenom 3 klädbutiker, och jag köpte två tunikor och ett långt linne, varav den ena tunikan även köptes i storlek Antonia, så vi kan matcha varandra i sommar… Den var en present från Ing-Marie, liksom en till outfit vi hittade i en barnbutik – ett par byxor, en kofta och en tröja med en on/off-knapp på. Men knappen verkar inte funka riktigt, har försökt stänga av Antonia flera gånger…


Antonia spexar loss på bordet efter födelsedagsmiddagen…


…och bjuder på ett stort smile…


…riktat till födelsedagsbarnet! (Hm, hur länge är man födelsedags”barn” på sin födelsedag? Vad blir man sen?)


Antonia provar sig igenom en kasse barnkläder från 90-talet som donerats av vänlig bekant. Här en läcker basker i turkos bomull.


Här ser vi även en urläcker sommarbody i blått, rött, gult, grönt, vitt…


Jo men visst, tänderna växer med full fart och behöver regelbundet gnuggas mot något…


…med stort engagemang!

Well yes sir, I can boogie!

februari 2nd, 2009 § 5 comments § permalink

Jag gjorde det! Jag klarade det! Vad? Körkortet?!?! Jag fattar ingenting… sade han att…jag klarade det? Vad sade han egentligen? Att jag klarade det? Klarade jag det helt, eller bara lite? Jag kanske får ett yttepyttelitet körkort? Eller ett körkort för trampcykel? Eller vad menar han, för bil? Cykelkörkort kanske? Bebiskörkort? Hundkörkort? Bilkörkort?

Jag fattar inget, men hur som helst så verkar körskolan inte vilja ha mer med mig att göra, och någon mer uppkörning behöver jag tydligen inte heller boka, och övningskörningskylten ska jag visst inte använda mer och… och… ja så sa de något om något kort som skulle komma på posten i slutet av veckan.. Någon som vet vad det kan vara för kort? Patientkort? Tandkort? Bibliotekskort?…

Ett nytt försök

februari 1st, 2009 § 6 comments § permalink

Ja, nu är det dags igen, att köra upp. Om 24 timmar cyklar jag hemifrån för att ha en timmes körlektion innan uppkörningen, och sen är det uppkörning kl 14.45. Det är så det är. Och det är ingen stor grej, faktiskt. Det är inte aids, HIV, missfall, barnmisshandel, avrättning, böldpest, massvält, trafficking, det är bara ett litet försök att få ett litet kort som tillåter mig att köra bil utan Hugo vid min sida. Så varför nämner jag ens alla dessa hemskheter? Jo, för jag är så jävla rädd, så emellanåt känns det som att jag ska till min egen avrättning imorgon. Efter tre misslyckanden så är jag ganska så skakis nu, och eftersom det är just nervositeten som har gjort att jag inte lyckats tidigare, så blir jag nervös av att vara nervös, och jag blir nervösare, och nervösare, och nervösare tills jag till slut ligger i sängen  och stirrar ut i mörkret och mår illa av nervositet, när jag försöker somna men inte kan släppa tankarna på måndagen…

Men så skärper jag mig, och påminner mig om, att jag KAN köra bil, jag är bara inte så bra på att köra upp!.. Så länge jag har den inställningen, att jag faktiskt KAN, så går det sååå mycket bättre att köra, och jag kan andas igen… Men så blir jag nervös för att vara nervös och… summa summarum tar det något oerhört på krafterna att hålla på så här, och trots att jag försöker avdramatisera uppkörningen så vet jag kl 15.30 imorgon kommer vara antingen helt förtvivlad och lamslagen eller helt sjukt lycklig! Pust! Jag är sååå trött på anspänningen! Om det inte går vägen imorgon så tar jag paus från körningen ett tag och försöker igen i höst (vilket innebär att jag måste skriva om teoriprovet för tredje gången…). Men jag ORKAR faktiskt inte lägga energi på detta mer! Jag vill träna, gosa med Antonia, promenera, träffa nya och gamla vänner, möta våren, ta tag i andra surdegar, bara vara!

J*vlar vad trött jag är på detta!!!! Det tar verkligen all min energi, och jag känner mig som en spillra av mig själv emellanåt… Och det vore lite lättare att hitta tillbaka, om jag hade det där kortet i plånboken, men som sagt, även om jag inte får det så måste jag försöka fokusera på något annat ett tag sen… Vilket jäkla trauma det här har blivit! Jag skriver om det för att ta fram trollen lite i ljuset, och kanske få lite kommentarer från er om att inte vara så jävla dramatisk… Så varsågoda, en pik eller en örfil är välkommet, så kanske jag vaknar till och skärper mig imorgon.. Eller några värmande peppande ord?

Det stora i en liten ny person

januari 28th, 2009 § 2 comments § permalink

Många säger, att det är väl omöjligt att tänka sig hur det var innan Antonia kom? Och att det är omöjligt att tänka bort henne, att hon är så självklar!? Självklar jo visst, nu är hon ju här, men ofta när jag ser på henne så påminns jag om valet vi gjorde, valet att skapa henne. Det är både skrämmande och underbart. Skrämmande för att det är så oerhört avgörande för henne, för hennes existens och tillvaro, att vi gjorde valet just när vi gjorde det. Skrämmande att hennes chans så lätt hade kunnat passera, att det är en oerhörd tillfällighet att hon fick finnas till och att vi fick träffa och lära känna just henne. Skrämmande, att det är en slump att just hon ligger och sover på Hugos sida av dubbelsängen i detta nu, med en näpen och underbar liten min i ansiktet och med händerna pekandes ut i luften som om hon fastnat mitt i ett stycke hon dirigerar. En slump, att det var just henne jag fick ett leende av när jag gick in i sovrummet i morse efter att ha hört lite öffanden och knorranden ur dubbelsängen. Skrämmande också, för det hade kunnat bli en annan person vi fick träffa, en person som nu aldrig blev till. Visst är hon självklar, men jag fascineras ständigt av det enorma i att man kan välja att göra människor, att ge dem liv, en chans att vara på jorden, att bli till och uppleva sig själva. Det är ju inte så att man gör det för att få leka Gud, men det blir liksom så av bara farten…

Snorigt och dant..

januari 27th, 2009 § 2 comments § permalink

Hej! Det blev ett lite hastigt ihopslängt inlägg igår, men det var för att jag ville dela med mig av den roliga filmen där Antonia upptäcker nya röstlägen. Jag tänker faktiskt redan bjuda på en till, där hon använder ett nytt favoritljud. Det är så lustigt, för ett par dagar sedan lät hon ingenting, och nu plötsligt håller hon låda konstant, sedan söndag eftermiddag ungefär… 🙂 Det måste vara häftigt att plötsligt få ett nytt kommunikationsmedel, och skapa ljud ur sin kropp som man inte hört förut… Här är en snutt jag filmade nyss innan hon somnade i gästsängen här i arbetsrummet:

Senaste dagarna har vi mest slappat och snorat. Idag hoppade vi över babycaféet i Tannefors kyrka, trots att vi gärna hade gått, och sov till elva istället. Urtråkigt att vara sjuk, jag hade ju kommit igång så fint med styrketräningen och är jättepeppad att fortsätta! Jag har kört 6 av 10 ggr på introduktionsprogrammet jag kör, och sen är det dags för 6 veckors styrketräning med fokus på förbränning. Och förhoppningsvis lite yogapass och annat kul med Anki som sällskap. Sen i slutet av mars drar jag igång med löpträning 3 ggr/vecka enligt ett schema från marathon.se. Det är upplagt för att man ska klara av att springa Tjejmilen i augusti i ett behagligt tempo. Vi får se hur det går, är oroad för knäsmärtor men det kanske ger sig med styrketräningen…

I slutet av förra veckan (tors-fre) gjorde jag och Antonia vårt första äventyr på egen hand. Vi tog tåget till Örebro för att hälsa på Johanna! Det var ett riktigt trevligt besök, men jag kan säga att det var nyttigt att börja med en lite kortare sträcka och ett bekvämt resmål, för Antonia fick för sig att inte äta under fredagen, så jag var ganska uppstressad när vi skulle hemåt. Och då lyckades vi dessutom missa tåget och fick vänta ett par timmar på stationen, och Antonia passade på att bajsa och jag lyckades tjata in oss på personaltoaletten eftersom den andra inte funkade… Svettigt! Men sen sov hon som en gris hela vägen, och jag lyckades promenera ihop 5000 steg på perrongerna vid tågbyten.


Antonia tuggar på sin tuggfjäril på Johannas köksbord.

Antonia säger ifrån…

januari 26th, 2009 § 2 comments § permalink

Antonia har lärt sig att hon kan använda sin röst för att påverka omgivningen. Igår hojtade hon och stod i hela kvällen, och hon fortsätter idag… Själv är jag sjuk, ont i halsen och så, men har uträttat en del ärenden idag ändå, bl a körlektion.. Nu ska jag sova lite och ikväll ska jag på körrep.

  • Senaste kommentarerna

  • Arkiv

  • Administration