Modern

Jag är så grymt imponerad av rökare som lyckas sluta röka. Att verkligen sluta, för gott, for ever, det är så starkt! Själv har jag väl haft lite uppehåll ibland från min last, godiset, men för alltid? Tanken svindlar…

Men – inspirerad av min syster Stina som lyckades sluta för ett par månader sedan, och min vän Linda som just startat ett seriöst försök att fimpa för gott, så har jag idag testat mina egna gränser.

Det handlar om fika – en företeelse som nog har förstört många dietförsök. Fika ska man alltid vilja ha, gärna överraskningsfika, på jobbet eller om någon överraskar med en kaka, inte att förglömma vid högtider, då bara måste man! Tårta vid födelsedagar, bröllop, dop, mammaträffar, folk som slutar på jobb, folk som börjar på jobb, säljrekord som ska firas, eller nya produkter som lanseras, och sen semlor på fettisdagen, och kanske tisdagen innan, och tisdagen efter, och onsdagen efter, och torsdagen…? Oftast är det upplagt så att man inte kommer undan. För hur ser det ut om man inte äter av tårtan när man firar någons födelsedag – det blir ju som att man inte riktigt är glad för födelsedagsbarnets skull? Eller på bröllop, hur skulle det se ut? Och så alla dessa överraskningsfikor, fredagsfikor, mysfikor, kompisfikor, babycaféfikor, få-besök-fikor och gå-bort-fikor – ”Nu ska du väl ändå ta en bit…”

Annat godisätande är lättare att ta i tu med, för oftast är inget socialt tryck inblandat, utan bara dålig måltidsplanering som lämnar en öppning för en Snickers efter träningen, en påse godis på tågresan osv… Men detta fikande är ju nästan omöjligt att komma undan! Och inte minst – när man själv ska bjuda! Vågar man bjuda på frukt och nötter? Njae det är ju att riskera stämningen på hella tillställningen. Jag kan bara tänka mig besvikelsen om man bjuder ett gäng amningshungriga chokladabstinenta mammor på varsitt äpple istället för en sliskig bit kladdkaka… hur blir stämningen efter det liksom?

Så, i väntan på att jag ska våga bjuda på det som JAG vill ha egentligen, så har jag utmanat föreställningen om att man inte kan baka utan att själv äta av det… Är det möjligt att baka en kaka och bjuda bort varenda smula? Att inte ens få veta hur det smakar? Vi får se…

Idag har jag bakat inte mindre än 70 st (!) havre-choklad-valnöts-siraps-cookies. Jag smakade inte en enda smulj-vel eller lillfingerslick under hela bakningen, och jag kommer inte äta en smula av det färdiga resultatet heller! 70 kakor ligger på ett galler i köket, och i en skål bredvid ligger två kakor som gick sönder i hanteringen – varenda smula av dem!! Och vem ska äta upp dem? Hugo. Om han vill. Annars får han slänga dem eller ge bort dem.

I och med detta bakande har vi nu faktiskt slut på både vetemjöl och socker, så jag ska försöka hålla mig borta från bakande ett tag.

Här sitter jag vid datorn och snorar och stoppar i mig godsaker ur chokladkartongerna som öppnades igår kväll. Antonia ute på promenad med Hugo, Jan och Ing-Marie, och jag har avnjutit en timme ”ansvarsfrihet”. Jag har precis slagit upp min kalender för 2009 och sitter och Googlar på träning, amning, träningsdagböcker, träningsbloggar och dylikt, för att hitta bra info, synpunkter, inspiration och peppning för att lyckas med en träningssatsning efter nyår.

Den senaste veckan har jag funderat en del på vad det är som hindrar mig från att verkligen träna så pass regelbundet så jag åstadkommer en ordentlig förändring av min kropp, men jag har inte riktigt hittat något svar på det. Tankar som dyker upp är (jättedåliga ursäkter, jag vet) – ”Det är jobbigt att bli svettig och behöva duscha ofta”, ”Det är jobbigt att svetta ner kläder och behöva tvätta ofta”, ”Det funkar inte ändå”, ”Jag hinner inte”, ”Det kräver en sån 100%-ig satsning på kost och träning, så det är nästan omöjligt att få resultat”, ”Jag vet inte hur mycket man _får_ träna, och känner mig begränsad och uttråkad av ”kom-igång” och nybörjarträningsupplägg”, ”Det tar tid”, ”Mina gamla vänner kommer inte tycka om mig längre om jag förändras för mycket”, ”Jag vill inte inspirera till dåliga kroppsideal och bli betraktad som en ”bantare”, ”Jag vill inte misslyckas”… Men det konstiga är att bakom alla dessa dåliga ursäkter finns en enorm längtan och inspiration och lust att dansa, hoppa, springa, simma, lyfta, släpa, gräva, hjula, använda kroppen till max! Och frågan är hur dessa dåliga ursäkter lyckas dämpa min enorma inspiration?! Är det bara en ovana, att jag inte uppdaterat psyket på vad min kropp egentligen vill? Att jag bara tror att jag är hindrad av dessa ursäkter, liksom ett cirkuslejon som fått lära sig att lyda sin tämjare, trots att lejonet är större och starkare på alla vis?

Jag är säkert inte den enda som sitter och funderar över hur man ska lyckas med nya åtaganden, nu när nyårsafton närmar sig, så hjälp mig, och dela med er av era tankar, snälla! Hur lyckas man ändra sina vanor och sin person?

Mitt fiskande efter löparpartners gav visst inget resultat, så nu har jag anmält mig själv. 30 augusti i Stockholm. Awesome!

Vill du ha såriga tuttar? Nej jag misstänkte väl det…

Jag försöker ligga lågt med att generalisera och komma med en massa goda råd och åsikter om att vara gravid, att föda, att ha barn men en sak tänker jag nu rista in i skallen på er som någon gång tänker skaffa barn och amma – se till att bebben har rätt grepp från början!

Här kommer en generalisering: De flesta som väntar barn läser inte på om amning, de fokuserar bara på förlossningen. De tänker att ”det där med amning löser sig sen”. Och eftersom du inte tänker läsa på om amning innan förlossningen (liksom mig…) så tänker jag nu pracka på dig en lite amningsskola som jag hoppas att du gömmer i ett litet paket någonstans i huvudet, och sedan kommer ihåg att plocka fram en sisådär 5-10 minuter efter ditt livs hittills största fysiska prestation, förlossningen, när en ny och slemmig liten människa ligger och nafsar efter din bröstvårta.

Se till att bebisen har rätt grepp.

NEJ – rätt grepp är inte att bebben har ett grepp över huvud taget och får i sig mjölk och är nöjd och glad – det kan den få ändå.
NEJ – det ger sig inte med tiden, du måste ha rätt grepp från början!
JA – för många funkar detta automatiskt, det beror på hur ditt bröst ser ut och hur bebisen suger men om det inte blir rätt så..
JA – bebisen drar sönder bröstvårtan och…
JA – du får sår som…
JA – gör ont! Och…
JA – kan ta upp till ett par månader tills de läker (om du inte dessutom råkar ut för en bakterie- eller svampinfektion) och…
JA – du kommer sitta och vråla ikapp med din hungriga bebis och…
JA – du kommer stampa med foten i golvet av smärta och…
JA – det blir så himla mysigt att amma sen när helsiket har läkt ihop efter 2 månader, men varför vänta?

Be amningsfascisterna på BB att kolla och kolla och kolla att du har rätt grepp, när du ammar sittandes, när du ammar liggandes, när du ammar hjulandes, simmandes, hoppandes… Be de barska barnmorskorna dra i dina bröstvårtor och vrida och vända på din bebis tills det blir rätt!

RÄTT – är att bebben får in tutten så långt in i munnen att den suger på vårtgården och inte på vårtan. Tänk på hur en bebis suger på tummen – tumspetsen är långt bak mot gommen och läpparna suger längst ner på tummen. Likadant ska bröstvårtan ligga långt bak i gommen och bebben ska suga på vårtgården vilket kräver att bebben måste ha nästan helt öppen mun och ha ”munnen full”.

Sen finns de en massa andra saker att tänka på, som att sitta bra och ”palla upp” bebben på kuddar så man inte får ont i rygg och axlar, men det får ni läsa på om själva…

Så, nu kan ni slå in detta i ett litet paket med rosett på och gömma någonstans i bakhuvudet tills det blir dags… och ni som redan har erfarenhet, rätta mig gärna, eller lägg till information i kommentarerna om jag har missat något. Aldrig har väl ämnet amning tagits upp utan att meningsskiljaktigheter blottas…

Hörni tjejer, vilka är vi som springer Tjejmilen nästa höst? Johanna? Julia? Får vi ihop fyra styckern så vi kan anmäla oss i lagtävlingen ”Kvartetten? Maila mig era personuppgifter så anmäler jag oss allihop – snarast! Men vem är den fjärde? Loppet går av stapeln på Djurgården söndagen den 30 augusti 2009 kl 12.00. Ange också i mailet om ni vill springa ”Fun Run” för 265 kr eller om ni vill ha Tidtagning för 315 kr. Jag vill ha tidtagning, så klart! Så vi vet om vi bättrat oss till nästa år! Men vi kan välja olika, även om vi är i samma kvartett…

Ok, alltså – ingen gullighetsfaktor på dessa filmer! Man ser bara insidan av bebben..

Här kan man se det pulserande hjärtat i av bilden (tydligt från 30 sek). Andra ”svarta hål” man kan se är andra organ i kroppen, t ex urinblåsa, magsäck. Man ser även ryggraden. I slutet fryser hon bilden och mäter mängden fostervatten.

Här kollar de flödet i navelsträngen.

Jag känner att jag behöver lite mental input, lite smarta tankar i mitt lilla huvud… kanske blir det att jag går på en föreläsning ikväll, med föreningen Shima. Kvällens tema är ”De tio mentala lagarna”, en bok skriven av en Barbara Berger… Hon har formulerat dem som följer:

1. Tanken är orsaken, det som sker är följderna.
2. Du är den enda tänkaren i ditt sinne.
3. Det du fokuserar din uppmärksamhet på växer.
4. Dina grundläggande övertygelser bestämmer din verklighet.
5. Du kan inte uppleva något annat än dina tankar.
6. Eftersom du inte kan sluta tänka skapar du alltid.
7. Du kan inte ha en känsla utan att först ha en tanke.
8. Du kan bara förändra dina tankar genom att ersätta gamla tankemöster med nya.
9. Lika attraherar lika.
10. Tankar är ting.

Vi får se..

Klockan är halv åtta. Jag vaknade tio i sex idag. Har ätit en stor portion gröt, läst Svenskans alla delar, druckit en massa te och putsat fönster i morgonsolen – mysigt! Hugo sover som en stock fortfarande. Han mumlade att han sovit dåligt inatt för att han tror att förlossningen ska dra igång när som helst.. Själv har jag inte en tanke på att den ska göra det. Jag stortrivs med min mage och skaffade ett månadskort på närmaste gym igår. Körde 45 minuter crosstrainer igår och kan inte minnas när jag senast mådde så bra! Ska dit idag igen.

Jag ljög i kassan om när jag är beräknad att föda, efter som jag känner mig _lite_ knasig som skaffar gymkort 2 veckor innan beräknad förlossning, men men.. jag hade inget val. min kropp har vrålat efter en crosstrainer i en månad nu, och jag orkar inte gå och skjuta upp saker och ting längre. Hela min graviditet har varit 1000 mil från alla skräckscenarior jag fått uppmålade för mig, så nu har jag bestämt mig för att sluta förvänta mig det värsta och föreställer mig en alldeles rosenskimrande höst med Hugo och bebben! Hindra mig om ni kan! ”Naivitet” är mitt ledord, känns som att jag har goda marginaler…

Det suger redan i magen igen, snart dags för en proteinshake. Måste ta till bodybuilderkäk för att hålla den här kroppen nöjd, här produceras ju bebis dygnet runt!

Ha en go lördag!