Kan de så kan jag!

mars 9th, 2009 § 3 comments

Jag är så grymt imponerad av rökare som lyckas sluta röka. Att verkligen sluta, för gott, for ever, det är så starkt! Själv har jag väl haft lite uppehåll ibland från min last, godiset, men för alltid? Tanken svindlar…

Men – inspirerad av min syster Stina som lyckades sluta för ett par månader sedan, och min vän Linda som just startat ett seriöst försök att fimpa för gott, så har jag idag testat mina egna gränser.

Det handlar om fika – en företeelse som nog har förstört många dietförsök. Fika ska man alltid vilja ha, gärna överraskningsfika, på jobbet eller om någon överraskar med en kaka, inte att förglömma vid högtider, då bara måste man! Tårta vid födelsedagar, bröllop, dop, mammaträffar, folk som slutar på jobb, folk som börjar på jobb, säljrekord som ska firas, eller nya produkter som lanseras, och sen semlor på fettisdagen, och kanske tisdagen innan, och tisdagen efter, och onsdagen efter, och torsdagen…? Oftast är det upplagt så att man inte kommer undan. För hur ser det ut om man inte äter av tårtan när man firar någons födelsedag – det blir ju som att man inte riktigt är glad för födelsedagsbarnets skull? Eller på bröllop, hur skulle det se ut? Och så alla dessa överraskningsfikor, fredagsfikor, mysfikor, kompisfikor, babycaféfikor, få-besök-fikor och gå-bort-fikor – ”Nu ska du väl ändå ta en bit…”

Annat godisätande är lättare att ta i tu med, för oftast är inget socialt tryck inblandat, utan bara dålig måltidsplanering som lämnar en öppning för en Snickers efter träningen, en påse godis på tågresan osv… Men detta fikande är ju nästan omöjligt att komma undan! Och inte minst – när man själv ska bjuda! Vågar man bjuda på frukt och nötter? Njae det är ju att riskera stämningen på hella tillställningen. Jag kan bara tänka mig besvikelsen om man bjuder ett gäng amningshungriga chokladabstinenta mammor på varsitt äpple istället för en sliskig bit kladdkaka… hur blir stämningen efter det liksom?

Så, i väntan på att jag ska våga bjuda på det som JAG vill ha egentligen, så har jag utmanat föreställningen om att man inte kan baka utan att själv äta av det… Är det möjligt att baka en kaka och bjuda bort varenda smula? Att inte ens få veta hur det smakar? Vi får se…

Idag har jag bakat inte mindre än 70 st (!) havre-choklad-valnöts-siraps-cookies. Jag smakade inte en enda smulj-vel eller lillfingerslick under hela bakningen, och jag kommer inte äta en smula av det färdiga resultatet heller! 70 kakor ligger på ett galler i köket, och i en skål bredvid ligger två kakor som gick sönder i hanteringen – varenda smula av dem!! Och vem ska äta upp dem? Hugo. Om han vill. Annars får han slänga dem eller ge bort dem.

I och med detta bakande har vi nu faktiskt slut på både vetemjöl och socker, så jag ska försöka hålla mig borta från bakande ett tag.

§ 3 Responses to Kan de så kan jag!"

  • joula skriver:

    Om du ändå blir sötsugen kan jag tipsa om mitt senaste ”godis”. Blanda några msk kesella med 1/2 krm vaniljpulver och lite honung. Gott, mättande och helt ok enligt hälsoministeriet.

    Om några veckor är det min tur att ta med fika till jobbets måndagsmöte och jag klurar också på hur nötter eller fruktsallad skulle mottagas… skulle jag ses som ett hälsopretto eller skulle folk faktiskt bli glada för omväxlingen från vetelängderna?! Hur mycket ska jag bry mig om vad de kan tänkas tycka? ska jag inte bara vara mig själv? och om jag har tryckt ner vetebullslängder som jag inte tyckt om för den sociala stämnigens skull kan väl de äta lite äpple en gång? eller ska jag bara låta bli och bry mig och köpa en längd med mormors tånaglar på och låta allt förbli som det alltid varit?
    Helst skulle jag vilja göra en levande föda tårta för den vet jag går hem även hos de mest kakinbitna… men det blir för dyrt och så mycket bryr jag mig uppenbarligen inte om att inspirera mina kollegor till en annan värld utan mjöl och socker.

    pusspuss

  • Helena skriver:

    men vad är det som är grejen med kesella? Alla som tränar hårt verkar äta det till mellis, blandat med fun light… antar att jag kan kolla själ på förpackningen, men vad är det som gör det bättre än keso? grekisk yoghurt?

    Inte lätt det där med fikat, hade samma dilemma när jag skulle bjuda Ericson på fika, men det slutade med sedvanliga brownies. Men ska jag bjuda på fika hemma framöver så blir det nötter, mörk choklad, frukt och ostmackor.

  • jullan skriver:

    Man kan ju inte äta typ keso heeeela tiden! 🙂 Har också märkt att det tipsas om kesella bland träningsfolk, men blandat med fun light?! usch blä!
    Lättkesella har mycket proteiner, 10 g per 100 g, men lite fett och kolhydrater. Gott är det också 🙂

    Ser fram emot ditt nya fikat på fredag då! 🙂

What's this?

You are currently reading Kan de så kan jag! at Modern.

meta

  • Senaste kommentarerna

  • Arkiv

  • Administration