Om någon undrar vad receptet är på min goa glada Antonia, så kan jag tipsa om AP – Attachment Parenting. Jag hade hört talas om det innan Antonia föddes, men inte läst på så noga. Nu läste jag lite om det igen och insåg att jag i princip följt de viktigaste punkterna inom AP.
En punkt som jag inte fått till riktigt var dock samsovningen. Antonia har på sistone mestadels sovit själv i en 90-säng. Alltså hon har haft halva dubbelsängen, och jag har flyttat över till henne när jag ammat, och sen flyttat tillbaka till min sida igen. Men det har inte funkat riktigt bra, dels för att jag vaknar så mycket när jag ammar, dels för att hon vaknat ganska ofta, och dels för att Hugo förvisats till gästrummet… Så i förrgår så tänkte jag – nu testar jag ”riktig” samsovning, nämligen att man ligger tätt intill varandra och sover – och till min stora lycka har det funkat jättebra!! Både natten till igår och natten till idag har Antonia bara vaknat en gång för att äta, och det framåt gryningen. Ibland har hon vaknat till en aning men hon har snabbt kommit till ro igen när hon känt att jag legat bredvid. Ibland har jag förstärkt det genom att ta hennes hand eller vagga henne lite. Och grädden på moset var i morse, när hon väckte mig genom att klappa mig lite i ansiktet och välkomna mig till en ny dag med ett stort leende. Och ja, jag själv har också sovit bra måste jag ju tillägga. Så, vi fortsätter testa detta och om det funkar så flyttar Hugo in i sovrummet igen. Gött!
Nu har jag egentligen bråttom bråttom för om en timme ska jag kila ner på stan och göra lite ärenden, möta upp Johanna och sen ska vi bege oss mot Öland och Påskallavik.
Länkar om AP:
varför har ni inte vänjt henne med att sova själv??? :-/¨DÅ hade du ju fått ha hugo hos dig för länge sen jue……. allt går om man bara har lite tålamod o är besdtämd du vet…. KRAM KRAM o glad påsk på er alla goa människor.
Hon kan somna själv utan problem, men jag har märkt att hon vaknar och äter oftare om hon ligger ensam, och då är det inte till stor nytta att hon börjar natten i spjälsängen… Det blir bara mer spring för mig. Nu har vi sovit tätt intill varandra i 4 nätter och hon har bara vaknat en gång i gryningen varje natt, mycket mindre än innan alltså. Dessutom vaknar hon aldrig och är ledsen, utan strålande glad! Och det är väl lite av poängen med AP, att inte utsätta sitt barn får tårar i onödan, utan bara trygghet och närhet.
Ja alla har vi olika syn på vad som gynnar barnen i längden…..;-) Fat iof brukar inte barn gråta även om de sover bredvid i egen säng….inte alltid i alla fall….. men sen har man mycket för att lära dom att sova själv senare i livet….. har man märkt på andras barn som inte ens i lite äldre ålder fixar att sova i eget rum, egen säng osv….. Men huvudsaken NI är nöjda o glada 🙂 Puss
KRAM