Jahaja, då har halva bebisåret gått. Eller HJÄLP kanske jag ska säga… vad händer? Min lilla tuss växer så man kan höra det knaka, och om ett halvår är hon inte bebis längre, utan ett litet barn! Växa växa växa, bebisar gör visst inget annat? Bara sover, äter, växer och är lite vaken ibland för att studera vart hon hamnat och öva på lite nya förmågor. Antonias senaste favoritförmåga är att ”vältra sig”. Det ägnar hon en sisådär 30-60 minuter åt varje kväll, när jag försöker amma henne till sömns i dubbelsängen. Än hamnar hon här, än hamnar hon där, än rullar hon ner i fotändan, en stångas hon med sänggaveln, än brottas hon med kuddarna och försöker jag lägga henne på rygg vid mitt bröst så slår hon glatt runt till mage och tittar upp med ett stort leende och börjar suga på min axel istället. Vad kan man göra annat än älska henne så hjärtat värker?
Veckan har gått fort, nu igen…
Måndag: styrketräning på fm, fika med Maja och Maria på eftermiddagen. Antonia fick prova en gåstol vilket var fascinerande… ”Oj nu leker jag med den färgglada bollen på sidan här, oj nu har jag visst sparkat iväg mig till hörnet av köket… ” Maja å sin sida ska komma hit och testa Antonias hoppgunga någon dag. Man kommer inte lika långt i sidled med den, men desto längre i höjdled. Och så kör man inte över sin stackars mammas tår hela tiden heller.
Tisdag: Babycafé på förmiddagen, en rutin som börjar kännas riktigt mysig, nu när man dels har raggat upp några bekantingar sen tidigare som kommer dit, och sen när de kristna tjejerna inte ser så himla läskiga och pretto ut längre, utan man insett att de också är människor, trots det gudomligt stylade och blonderade håret och de osannolikt ljuvliga klänningarna (funderar på hur många av mina bekantingar jag trampat på tårna nu.. grubbla grubbla…) Ja men vad fasen, jag vet inte om det är kristna, men halva gänget ser ut som kristi brud i alla fall… Men det kanske blir så när trötta nybörjarmammor ska pimpa upp sig till veckans enda aktivitet och försöker dölja tröttheten med alldeles för mycket mascara och någon färgglad tunika som hängt kvar sen graviditeten… Jag säger INTE att jag ser bättre ut själv! Jag har big time fashion crisis i min garderob som vanligt på grund av kroppens predräktighetsomfördelning av fett och värderingar…
Tisdag eftermiddag – vaccination! Puh, det kom som en överraskning. Vi hade tänkt vänta med alla vaccinationer tills Antonia fyllt ett, men så ringde vår BVC-sköterska Malin på förmiddagen för att meddela oss att om man skjuter på vaccinationerna med än 6 månader så får man betala dem själv. Och det var väl inte det ekonomiska som avgjorde det, utan att vi ska till Polen i sommar, och inte vill ha henne helt ovaccinerad då så… det fick blev vaccinering. Fy så hemskt det kändes. Antonia var redan ganska mör efter den vanliga undersökningen av BVC-sköterskan (idag en annan en den vanliga till råga på allt). Längd: 70 cm, vikt 8,2 kg, flyttar saker mellan händerna, kan vända sig, kan sitta lite, fast inte utan stöd. Några tårar av anspänningen och sen över till läkaren för 6 månaders-kontroll. Höfterna ok, ögonen ok, åter igen tårar av anspänning, anteckna hur många tänder hon har (7), vända till mage och kolla jag minns inte vad… Puh, färdig med läkarkontrollen. Då – tillbaka med BVC-sköterskorna som väntar med varsin spruta i högsta hugg. Det var två sprutor hon skulle ha, och eftersom de var två sköterskor på plats så var det bättre att ge båda samtidigt, en i varje lår alltså. Jag antar att detta är ett typsikt exempel på mammaskulden man pratar om, men jag glömmer inte skiftningen i hennes blick när hon satt i Hugos knä med en sköterska på varje sida, och kände av, att det kanske inte är något kul som är på gång… Sen högg de, och hon gallskrek och sen fick mamma pussa bort tårar och trösta med tutte i väntrummet. usch! Jag var helt skakis och upprörd i hela kroppen efteråt, och Antonia somnade som om någon klubbat henne.
På kvällen hade jag, för att återgå till redogörelsen av veckans aktiviteter, den tredje träffen med företagarkursen jag går. Temat var affärsplan, att skriva ner sin affärsidé, vilka som ska köpa den och vilken nytta de skulle ha av att köpa den just av mig mm… Jag blev lite triggad att göra något mer än att bara öppna en liten webbutik och sälja lite halsband.. Om man ändå ska planera så där noga kan man ju ta ett större projekt, liksom… Men mitt mod pendlar fram och tillbaka, men förr eller senare blir det nog nått iaf…
Torsdag: nej, vi har ju bara kommit til Onsdag: Promenad på förmiddagen med en mamma från födslokursen vi gick i juni förra året. På eftermiddagen träffade vi höggravida Emma från Östgötatrafiken och fick en trevlig fika på Stadsmissionens café med skvaller från kontoret och tankar från en blivande mamma. Vad svårt det är att tänka sig tillbaka till innan Antonia föddes! Det blev många meningar som avslutades med ”…tror jag!?!” ”Jag var nog ändå lite rädd inför förlossningen…tror jag?!?”, ”Jag kände si och så.. tror jag?!?” Jag får kanske gå tillbaka i min egen blogg och kolla vad jag egentligen kände…
Nu, torsdag: Fint-väder-förlamning… är det bara jag som blir stressad av att det är fint väder?! Man BORDE gå ut och njuta, och jag bara fastnar hemma… det gjorde jag igår, tills jag vid fyratiden KASTADE mig ut ur lägenheten, för att få i alla fall lite frisk luft innan Marie kom på middag vid sextiden. Det var tur, för på stan träffade jag på min vän Camilla och vi bokade in en dag med lunch och lek i Trädsgårdsföreningen i nästa vecka…
Idag: Idag leker jag tvärt-om-leken med mig själv.. Eftersom jag ändå inte tycker att jag får till dagarna som jag vill så kan jag lika gärna knasa till dem från början.. Så idag började jag dagen med att dricka kaffe (vilket jag brukar försöka skjuta på till em), öppna en ny brödförpackning fast det finns kvar i den gamla, samt ta två glas juice, ett med apelsinjuice och ett med hallonjuice… wild and crazy, i min lilla värld, wooooiiiihaaaa! *åh vad mina syskon kommer pika mig för det här, jäkla retstickor…* Min pedantiske pojkvän har redan suckat åt mig, och förstod inte alls frigörelsen i mina tilltag… ”Jag förstår mig inte på dig… (<—läs: Varför göra saker fel, när du kan göra dem rätt…?)
Det rullar på.. 🙂 Nu ropar någon från dubbelsängen, en liten tuss…