Ja jag lever som jag lär, och satsar på sömn idag. Jag lade mig vid 22 igår, och ammade ett par gånger under natten innan jag blev väckt slutgiltigt vid halv sju… Sen har vi sovit ytterligare tre gånger (eller försökt). Men det är en chansning varje gång jag bestämmer mig för att ligga kvar när jag ammat, för att försöka sova tillsammans med Antonia. För ofta leder det till att jag precis har somnat, precis har gett efter, precis har signalerat till min kropp att ”ge upp, nu får du vila, nu sover vi” när Antonia vaknar igen… hon sover nämligen bara 20-40 minuer och jag är lite för genomtrött för att uppskatta power-naps…
Det som känns jobbigast med att vara trött är, och ja nu erkänner jag ännu ett typiskt småbarnsförälderssymptom, att jag känner mig otillräcklig som mamma!!! Tråååkigt, tråkig, tråkig som bara ligger och omöjligt kan öppna ögonen när den underbara lilla människan bredvid mig med ett stort leende (vilket jag ser när jag orkar kisa) försöker prata med mig och välkomna mig till en ny underbar dag. Jag ligger där och kämpar med att försöka få upp ögonen och tänker att Antonia lär sig att kärlek och uppmärksamhet är något man måste kämpa för, förställa sig för att förtjäna, tjata om, när jag egentligen bara vill överösa henne och omhulda henne med kärlek från alla håll! Och där ligger HON och försöker visa sin kärlek till mig istället, jollrandes, leendes, ropandes och petandes (och rivandes, om jag inte klippt hennes naglar) med sina små händer i mitt ansikte… Men jag antar att det är så här det är, man kan inte kan skapa himmelriket på jorden åt sina barn, jag får bara hoppas att min kärlek och omtanke när fram när jag orkar ge den. Och så får jag se till att jag orkar ofta, genom att även unna mig ”mammagött” ibland, som Tabita hade sagt…
jag tror inte du ska lägga så djupa analyser i vilken människa antonia blir om du inte orkar öppna ögonen ibland! Du bryr dig, bättre mamma kan du inte bli!
Du har så rätt, inte lätt att inse det när man är så trööööött…
Iblan gumman är det bra att vara så dig….dvs en funderare som söker efter något…..som grubblar o har sig….men ibland måste du bara släppa det o vara i nuet o verkligheten……och det finns INGEN som är perfekt…… och ingen människa har den förmågan att alltid vara bäst o pigast osv….. Men det behövs inte heller….för det vi behöver …..från födseln är kärlek , kärlek som visas i föräldrar som vågar vara mänskliga….vågar vara trötta , vågar ta konflikter med barnen , visa dom att konflikter är normalt , visa dom att det inte är fel att känna saker….. våga vara arg på sina barn som i olika åldrar testar o trotsar…… Allt detta som är LIVET, NATURLIGT och ett msåte för att få trygga barn som vågar stå på sig som vuxna…… och självklart det där andra som är lättare att ge…..KÄRLEK i form av kramar och tid…… DU duger som mamma alldeles ypperligt…… inget fel på dig….du reagerar helt normalt….. småbarnslivet är tufft emellanåt…… man blir lätt isolerad , man gör samma saker varje dag….. MEN ett litet barn behöver inte så mycket mer än din närhet , kan ju inte direkt lära en nyfödd gå o spela piano på en gång 😉 Försök slappna av i vetskapen om att alla föräldrar har det lika dant….. och kan känna som du…..det går upp oner…o så kommer det förbli….. MEN tvivla aldrig på att du duger….. FUNDERA INTE – BÖRJA LEV I NUET istället…..och acceptera dig osm en livs vanlig människa med känslor o behov. Din dotter känner din kärlek…..och den får man inte i första hand genom aktiviteter….det vet du med innerst inne….. närhet just nu….sen lite lite äldre….behöves uppfostran…sen behövs en mamma som kan ta trotsiga tonåringar, som kan lösa konflikter…..ja som du vet så pendlar barnets behov…..men just nu älskade vän….lägg dig ner och slappna av…..titta på tonia och bara var…… andas och njut…… tiden går fort….snart är du ute i arbetslivet igen och livet blir annorlunda….. HUR SOM HELST ville jag bara säga ; DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR!!! KRAM
Glömde säga att du ska inte grubbla i vem anotonia BLIR….hon kommer formas av er men även av kompisar o händelser i livet. OCh får hon bara ditt hjärta, din tilllit och uppfostran behöver du inte oroa dig. Hon är så liten än…… hon är ju bara en liten liten flicka som just nu bara har ett behov….NÄRHET , MAMMA O PAPPA…..Så kramas på 😉
tack lindus för sköna ord! Jag ska försöka bara vara lite mer 🙂 Och Antonia verkar det ju faktiskt inte gå någon nöd på…