Ja nu har jag inte blogga på ett tag.. får väl ta en sak i taget:
Antonia och jag packade ju in oss i bilen i onsdags och for upp till Uppsala. Resan gick bra även om det var lite läskigt att köra så klart… Vi tog en lugnare väg över Enköping på vägen dit, men faktiskt var det skönare att åka E4:an, som vi gjorde på hemvägen. Då slipper man ju möten i 90 km i timmen, jag tycker det är sjukt läskigt… Vistelsen började med en sväng till Mimmi, där vi fick god mat, fint prat och en skön eftermiddag. Sen en sväng förbi Bellman, innan jag åkte till familjen Aveskogh på kvällen. Där välkomnades vi varmt och jag fick prata förlossning med Johannas mamma som är barnmorska – ett ämne som varken barnmorskor eller mammor kan få nog av antar jag… Torsdagen tog jag och Johanna (och Antonia) det väldigt lugnt med prat, promenad och godis, och på kvällen åkte jag till Julia där vi fortsatte slappa fram till lördag morgon då vi åkte hem. Kort sagt var det ett väldigt soft besök, vilket jag medvetet planerat då jag vet att Antonia lätt speedar upp sig när vi är bortresta. Och det funkade som jag hoppats, för Antonia var bara glad och nöjd och lugn hela tiden.
Tja, vad mer kan man säga om det. Jag låter Antonia fylla i det jag missat:
Antonia utvecklas i fascinerande fart som vanligt. Hon har börjat snacka lite mer som ni hör här, och är kaxig och go och hänger med på det mesta. Hon söker kontakt med blicken, måde med kända och okända personer, hon lägger sig i samtal och sällskapar mig gärna med några sit-ups när vi är på gymmet. Idag har vi varit på massagekurs igen och Antonia babblade sig igenom det hela och låg och försökte rymma från mig på mattan. Men jag tror hon gillar massagen, det är bara att hon blir sugen på att vrida sig när man tar i henne. Det är samma sak när man klär på henne, hon korvar sig så gott hon kan. På förmiddagen var det babycafé igen också, och Maja kom dit, men Antonia började inte gråta denna gången som tur var. Hon låg mest på lekmattan och tuggade på leksaker och tittade på de större barnen som sprang omkring. Mot slutet blev hon riktigt trött och hungrig, och fullkomligt däckade vid tutten. Jag trodde hon skulle sova sig igenom sångstunden så jag kröp upp i ett soffhörn med henne i knät, men bara vi hade sjungit två textrader så slog hon upp ögonen, släppte tutten och försökte sätta sig. Inte tänkte hon missa en sångstund inte! Så det var bara för mig att masa mig upp och ge mig in i dansen…
Mycket bra! Tacketack för visiten, det var guld!
Du säger att du övar på att bara göra det du vill, och därmed slutat blogga kan jag notera?!