Måndag kväll, 20:10, två sover, en skrålar, gissa själva vem som gör vad… Jag ska se sista halvtimmen av Torka aldrig tårar utan handskar, och sedan, förhoppningsvis, städa lite, kanske göra ett ryck med att märka upp barnens leksakslådor.
En rejäl långhelg har spenderats i Uppsala, med familjen, gamla vänner och nya vänner, massor av god mat, vin, drinkar och några underbara promenader i stan.
Inget, inget, kan dock slå upplevelsen av att betrakta Iwan leka med min fina väninna Johannas barn Judith. Det är så stort och märkligt, inte bara att få barn, inte bara att få möta sina vänners barn, men att dessutom se barnen möta varandra! Att en liten bit av mig, möter en liten bit av någon som betyder något för mig, ett möte som sker utan vår inblandning, en möte som är något nytt, en helt ny relation föds ur en gammal.
Lika fantastiskt är det så klart att mina barn fått sin första kusin, Vidar, men han är inte så lekbar än. Och sysslingar har de fått, både i Polen och Sverige, som vi inte träffat än. Det är stort. Släkt och vänner och dagis, det är barnens första sammanhang, första grupp, första relationer, det är där se bildar sig en uppfattning om hur världen funkar. Möt därför alltid barn med kärlek och närvaro, det betyder mycket! Det finns inga barn som inte ”är ditt ansvar” om du möter dem i vardagen. Jag bara älskar att prata med alla barnens kompisar på dagis, jag hoppas ge dem känslan av att vara viktiga.
