Uppjagad…
januari 26th, 2011 § Kommentarer inaktiverade för Uppjagad… § permalink
…jag känner mig lite lätt uppjagad efter ett antal små incidenter de senaste 10 timmarna…
Det första som hände var att Antonia sprang runt runt runt i sängen igår, tills hon lyckades knocka sig själv genom att springa rakt in i väggen. Näsan svullnade upp ganska fort, Antonia gallskrek och det blev ett samtal till sjukvårdsupplysningen för att lugna ner mig.
Sen går jag och borstar tänderna, och kommer tillbaka till sovrummet och känner en doft av ”nystruket”… då har Antonia hängt en tygbit över lampan, bara en tidsfråga innan Törnevalla Solhem hade varit nedbrunnet om hon gjort det i ett annat rum, och vi hade somnat i vårt…
Med de två upplevelserna som huvudkudde har jag drömt stressade drömmar om att bli jagad av tåg bland annat, och när jag nu vaknar 7.30 så känner jag mig jättestressad och väldigt färdig med att sova.
Innan jag går upp får jag en ny pulshöjare då det känns som bebisen har vänt sig – åt fel håll! Men jag tror bara det var en väldigt stor rumpa som poppat upp under min bröstkorg. Som en fin avslutning på natten så drar mina glasögon sin sista suck då ena skalmen trillar av när jag tar på mig dem.
Idag lägger jag ribban på ”att överleva”…
Pust…
Nytt pussel
januari 25th, 2011 § 2 comments § permalink
”Mamma, det är mycket svårt. Det bara krånglar och krånglar!”
Generöst tilltagen men ändå otillräcklig
januari 25th, 2011 § 2 comments § permalink
Jag känner mig så sjukt otillräcklig nu. Att såsa runt hemma i sju veckor i väntan på Antonia var ju mest skönt, men nu har jag ju lilla underbara henne att ta hand om också, och hon pratar hela dagarna om sina kompisar!
”Jag dukar till Vendela och Valdemar”
”Ska vi åka till David nu?”
…och jag är bara tjock och trött och orkar inte något och känner mig hur tråkig som helst… Jag gjorde inte mycket för att störa henne när hon tog en femtimmars middagslur igår, tänkte att hon har det väl bättre sovandes. Oki, främst för att hon är förkyld sedan i fredags. Därmed har hon ju inte heller fått träffa dagmammepolarna senaste dagarna, men frågan är hur jag ens ska orka ta henne dit när hon tillfrisknar? Idag ska vi i alla fall ta oss till babycaféet i Skrukeby, imorgon till babycaféet i Linghem, och sen får hon gå till dagmamman igen på torsdag… pust! Så, jag har väl en plan, men den tar livet av mig… Det vore grymt bekvämt att föda lite barn nu, och ha Hugo hemma i tio dagar 🙂
Drömmer storskaliga dagdrömmar om att kunna…. gå? På promenad? Kunna vara ute lite, kunna pyssla i trädgården? Kunna åka till stan och ta en fika utan att behöva fundera på om jag ska överleva att ta mig till bilen och hem igen…
Och hur vi då ska klara av årets planer på slalomresa i mars samt två bröllop i sommar varav ett utomlands, det är en gåta…
Helst skulle jag ju vilja åka till Nolaskogs kursgård och träna stenåldersträning i augusti, det vore något det… 🙂
”Jag älskar dig, gubben”
januari 24th, 2011 § Kommentarer inaktiverade för ”Jag älskar dig, gubben” § permalink
Jag har fått ett alter-ego: Gubben! Jag skojpratade lite med grov brytning i tisdags, när jag lekte med Antonia, och hon föll genast för karaktären gubben. Hon återupplivar honom självmant genom att kalla mig gubben. Ibland ser hon lite skräckslagen ut, när gubben bestämt hävdar att mat stoppar man i öronen och inte i munnen, men hon visade honom tålmodigt hur man äter med munnen och tuggar med tänderna. 🙂 Hehe…
Senast han dök upp var igår vid middagen. Sen hade vi läggningsrutiner, med skrik-och-gråt-tandborstning som vanligt 🙁 och Antonia var mycket trött, så hon skickade ut pappa ur sovrummet så fort vi lagt oss till rätta i sängen (20.30). Sen sade hon åt mig att släcka lampan, utan saga eller nått.
”- Jag älskar dig, älskling” sade jag.
Efter en liten paus svarade hon:
”- Jag älskar dig, gubben.”
Det är humor! Jag älskar den där lilla människan..
Den där lilla människan har förresten tidernas identitetskris nu. Jag lider med henne… Hon verkar ha bestämt sig för versionen att det är hon som är bebisen, som ska komma ut ur min mage. Och det scenariot skulle skapa viss förvirring och prestationsångest hos mig i alla fall… När vi plockade fram bebisblöjor och lade i en låda i badrummet igår konstaterar hon att: ”De där ska jag ha när jag blir bebis, när jag blir kissnödig.” Och säger jag att bebisen sparkar i magen så sprattlar hon med benen för att leva upp till min beskrivning… Helsnurrigt! Så nu har jag börjat rita teckningar där de är två, hon och bebisen, där de åker i vagnen tillsammans eller där de äter på varsin tutte… Hon kommer nog uppleva ganska stor förvirring när vi blir en till, och förhoppningsvis också en lättnad… I alla fall längtar jag efter att kunna presentera ”verkligheten” för henne, och hantera den, istället för att som nu försöka förklara dessa sagor och fabler som det är för henne…
Bokstavspussel
januari 24th, 2011 § 1 comment § permalink
Jag har gjort ett magnetiskt bokstavspussel åt Antonia. Poppis!
40+1
januari 23rd, 2011 § 1 comment § permalink
Jag vet inte vad som känns mest absurt nu – att man kan se ut som jag gör nu (känner mig fysiskt orealistisk) eller att jag skulle ha en ny människa i min famn om ett par veckor?
Eller just det, det var ju den där grejen också, att man skulle kunna trycka ut bebisar ur ett hål mellan benen också, har ni hört om det? Jag tror jag läste det på Aftonbladets hemsida, det måste vara en skröna.
Vad tror ni om den här grejen då, att jag har en son eller dotter som tar studenten i juni om 18 år… Absurt!
