…jag känner mig lite lätt uppjagad efter ett antal små incidenter de senaste 10 timmarna…
Det första som hände var att Antonia sprang runt runt runt i sängen igår, tills hon lyckades knocka sig själv genom att springa rakt in i väggen. Näsan svullnade upp ganska fort, Antonia gallskrek och det blev ett samtal till sjukvårdsupplysningen för att lugna ner mig.
Sen går jag och borstar tänderna, och kommer tillbaka till sovrummet och känner en doft av ”nystruket”… då har Antonia hängt en tygbit över lampan, bara en tidsfråga innan Törnevalla Solhem hade varit nedbrunnet om hon gjort det i ett annat rum, och vi hade somnat i vårt…
Med de två upplevelserna som huvudkudde har jag drömt stressade drömmar om att bli jagad av tåg bland annat, och när jag nu vaknar 7.30 så känner jag mig jättestressad och väldigt färdig med att sova.
Innan jag går upp får jag en ny pulshöjare då det känns som bebisen har vänt sig – åt fel håll! Men jag tror bara det var en väldigt stor rumpa som poppat upp under min bröstkorg. Som en fin avslutning på natten så drar mina glasögon sin sista suck då ena skalmen trillar av när jag tar på mig dem.
Idag lägger jag ribban på ”att överleva”…
Pust…