Igår kväll åkte vi ut till Borg och bjöd Ing-Marie på Mors-dag-middag. Det blev en härlig kväll, och ätrekord för Antonia. Hon satte i sig 4 klyftor potatis och 1/4 kiwi. Sen bekantade hon sig med katten Rex.
Oslo i halvtid
maj 27th, 2009 § 1 comment § permalink
Jag har kanske inte skrivit det här på bloggen, men vi är i Oslo och hälsar på syster/moster/svägerska Stina. Vi kom vid tre i måndags och åker vid tre på fredag, nästan en hel arbetsvecka i grannlandet alltså.
Vi trivs! Eller alltså, JAG trivs, och när jag trivs så trivs Antonia. Hugo jobbar, så honom har vi inte sett så mycket av, men han har det nog ocånbra. Just nu roar sig Antonia med klättra upp och ner på Kristinas två resväskor som står här. Det går alldeles fantastiskt bra för henne! Först kröp hon ner i den ena och sen upp på den andra. Då stängdes den första, och lite senare åkte hon ner från den andra, så nu har hon krupit upp på den första igen, den som hade stängt sig. Det är en helt ny lek, för vi har inget hemma som går att krypa upp och ner på, förutom om vi haft gäster och madrasser på golvet. Men väskorna är 20 cm höga och har gett Antonia helt nya vyer. *mammastolt* I skrivande stund lyckades hon faktiskt till och med backa ner från väskan, utan att ramla. Nu försöker hon ställa sig upp på väskan och mot väggen, men väskan gled ut från väggen och Antonia hamnade med benen på väskan och händerna på golvet utan att slå sig.
Vad har vi gjort då? Jag har hjälpt Stina att få ordning på sitt rum, vilket hon inte hunnit eftersom hon jobbar alla dagar i veckan. Vi var på IKEA idag och köpte dubbelsäng, garderob, fällstol, förvaringslådor, två lampor, 10 galgar, en skål, en spegel, en affisch, gardiner och en papperkorg. Lite smått fick vi med oss hem, men det mesta kommer med hemkörning imorgon, så då blir det montera av…
Ikväll har vi varit och ätit på restaurangen där Stina jobbar. Det var jättegott och Stina är jättekunnig och skicklig servitris. De serverar eritreansk mat, och til och med Antonia smaskade i sig en del av pannkakan/brödet som maten serveras på. Efter middagen har vi gått en superlång promenad till slottet och vattnen, och ska nu soooova..
Så himla värt det!
maj 20th, 2009 § 1 comment § permalink
Jag sitter och läser lite på nätet och följer debatten om de olika ”sovmetoder” som finns, och jag mår illa… Jag vet nästan inte vad jag ska skriva, för det gör mig ont att tänka hela tankar om de metoder som jag tycker strider mot alla känslor och instinkter och mänsklig värdighet (ja nu använder jag starka ord). Det jag blir upprörd över är alla de metoder som går ut på att barnet ska skrika sig till sömns! Snälla ni, gör aldrig så mot era barn, de behöver inte tuktas och fixas, de behöver inga metoder, bara lite lugn och ro och mys. Det gör mig ont att många inte vet bättre utan sitter utanför barnens rum och mår dåligt av att barnen skriker, men inte kan tänka själva utan gör vad de lärt sig på BVC eller i någon bok.
Vårt art är unik eftersom våra barn föds så hjälplösa, men de kan skrika och alarmera om de mår dåligt. Barnskrik är det ljud som stressar oss absolut mest enligt undersökningar, och det finns en anledning till det och det är att vi ska göra allt i vår makt för att trösta! Det har vi gjort i miljoner år! Gör vad som känns rätt för er, era instinkter är perfekta och har evolverats fram under miljontals år medan vi lärt oss gå, använda redskap, musicera, skåda stjärnor… Inga nyuppfunna trender kan slå det i erfarenhetsbas! Och OM det känns helt bra för er att era barn skriker så ring efter männen i vita rockar…
Jaja, jag blir jätteupprörd, och de av er som inte har barn själva än visste kanske inte ens att det fanns sovmetoder och debatter kring detta och anledningar att bli ledsen och upprörd över dem…
Min egen övertygelse, som bygger 100% på min känsla och intuition, är att Antonia mår bäst av att sova bredvid mig. Jag har tvivlat ibland, naturligtvis, jag har en massa motargument mot samsovning och ni behöver inte hjälpa mig att fylla den listan, men sedan en vecka är jag helt övertygad om att jag gjort rätt. Det har varit så oerhört värt en del nackont och störd sömn för att nå till det som vi har idag – varför? Jo för Antonia har blivit stor nog att själv flytta sig dit hon vill sova, och vart lägger hon sig då? På min arm! Om jag lagt henne en bit bort i sängen så vaknar hon på natten, vänder sig till mage, kryper fram till mig och faller ner med huvudet på min axel. Det blir inte en så bra sovställning, för hon kan inte helt styra armar och ben och lägga sig perfekt, men jag hjälper henne till rätta och sen somnar hon om direkt och sover resten av natten. Det är såå mysigt, och så skönt att hon äntligen själv kan visa hur hon vill ha det. Att ligga på min arm när jag ammar henne är förresten också nya favoriten, så många nätter somnar hon där från början.
Gör vad ni känner för!
Min arm med märke av ett var världens två finaste öron (jätteknasig form, jag vet, det måste legat tillknycklat på något sätt…)
Get fuzzy!
maj 18th, 2009 § Kommentarer inaktiverade för Get fuzzy! § permalink
Håller ni med om att Antonia är lik den sura dumma katten i serien ”Get Fuzzy!” på den här bilden? Samma kinder, samma öron…
Du har det inom dig!
maj 18th, 2009 § 1 comment § permalink
Helgen innebar som vanligt när jag träffar Julia, intressanta samtal och sköna insikter. Nu går jag och suger på en himla bra grej hon sade, och det var: ”Du har det inom dig!”
Vi pratade om vem man är och vad som inspirerar en att vara mer sig själv, vad som får en att må bra, känna sig stark, glad, lycklig. Jag berättade hur oerhört stark och glad jag känner mig när jag tränar med min personliga tränare Linda, och Julia påpekade det självklara men ändå svåra att komma ihåg – du har det inom dig! Allt det jag känner när jag tränar med Linda kommer innifrån mig själv! Linda säger inte åt mig hur jag ska känna, hon säger bara åt mig vad jag ska göra. De känslor som jag får finns i mig annars också, jag bara släpper fram dem just när jag tränar med henne, eller _låter mig_ släppa fram dem?!
Det är så lätt att hamna i ett bristtänkande när man tänker på hur man vill förändras, eller tja, jag ska väl tala för mig nu. Jag hamnar i ett bristtänkande, och tänker att jag måste tillföra en massa saker till min person. Tillföra saker som jag tänker ska komma utifrån, från andra personer eller saker. Hugo ska visa mig uppskattning och ge mig självkänsla, Linda ska peppa mig och ge mig inspiration att träna, mina vänner ska stötta mig och lyssna på mig och visa vem jag är och vad jag ska göra av mig själv… men vad alla dessa personer än gör, så kan de inte styra hur jag låter mig inspireras och känna. Det är jag själv som låter jobbiga personer skapa negativa känslor hos mig, det är jag själv som känner mig kritiserad av en enkel fråga, det är jag själv som känner en känsla av kärlek när någon gör något kärleksfullt mot mig, jag själv tar fram känslan av att vara stark och oövervinnerlig när Linda säger åt mig att göra armhävningar.
Nu menar jag verkligen inte att förringa andra personers insatser, det är ett måste att vi stöttar varandra och peppar varandra, men det är jag som väljer hur jag reagerar på det folk gör mot mig. Allt det jag drömmer om att vara och bli och göra finns inom mig, det har bara inte kommit fram ännu. Allt det jag kommer vara och göra i mitt liv finns färdigpaketera i mig i små knoppar som väntar på att brista.
Nya framsteg
maj 18th, 2009 § 2 comments § permalink
Antonia har senaste veckan lärt sig sitta stabilt själv, och praktiserade detta för första gången i badbaljan igår. Härligt att få sitta själv och plaska, utan någon som håller fast en! Men Antonia nöjde sig inte där… När pappa lade duschslangen på golvet bredvid baljan, så reste hon sig frankt och plockade upp den igen. Sen satt hon på knä ett tag och tuggade på den, stajlade med att stå i spagat ett tag, och kröp sen ur baljan när hon var klar!!!
Göteborgsvarvet
maj 17th, 2009 § 2 comments § permalink
Nu är vi tillbaka från en härlig helg i Göteborg. Hugo har sprungit Göteborgsvarvet på 21 km (en halvmara) och jag och Antonia har hejjat på. Jag hinner inte blogga så noga om det nu, för Antonia är trött och jag håller henne nöjd och vaken med hjälpa av ”Drömmarnas trädgård” på SVT Play.
Hugo drar rövarhistorier om hur lång banan egentligen är…
Antonia sov gott i barnvagnen och västkustluften.
Julia hade varit i Göteborg på konferens med jobbet, och stannade kvar för att se lite mer av stan tillsammans med oss.
Två gånger mötte vi upp löparna längst banan. Här står vi i Slottsskogen och väntar på Hugo efter ca 1-2 km löpning.
Här kommer grabbarna, fräscha och pigga nog att orka vinka än så länge. Hugo först, sen Christoffer och Björn sist.
Andra gången vi mötte upp dem hade de 2 km kvar och var lite mer slitna…
Tuffa tjejen fick en ny mössa…
… och hade ganska kul åt löparna!
Här är gatan vi bodde på, mitt i vackra mysiga området Haga.
Vi bodde i Hugos kusin Johans lägenhet, och han hade stolar med barnhandtag nedtill. Konstigt, han har ju inte barn än, men Antonia tackade för barnanpassningen!
Hugo hugger in på en bulle från Café Husaren efter avslutat Göteborgsvarv, med en tid på 2:06:46.
Nästa år springer jag och Jullan!
Söt man e då…
maj 15th, 2009 § 1 comment § permalink
JAg har suttit och scannat in en massa bilder senaste dagarna, som jag skrivit om… bland annat skolkort. Titta vad söt man varit då! Här är jag 10 eller 11 år, som Rebecka och Julia…