Modern

Jag bara lapar i mig allt stöd jag kan få för att orka amma så länge som möjligt, och då menar jag inte orka rent fysiskt, utan orka trots motstånd från olika håll… En källa jag öser ur när jag får tillfälle, är samtal med likasinnade mammor, och en annan som levererar skinn på näsan regelbundet, är Amningsbloggen, skriven av medlemmar i Amningshjälpen. Dagens upplyftande inlägg redovisar forskning som svarar på en fråga jag haft, och det är huruvida det egentligen kanske sliter på kroppen och till och med förkortar livslängden att amma mycket. Någonstans måste ju energin tas ifrån liksom, har jag tänkt… men forskningen visar, att de som ammat mer än 12 månader i sitt liv, jämfört med de som fått barn men inte ammat alls, har en lägre risk att få diabetes, hjärt-och-kärlsjukdomar, förhöjda blodfetter och högt blodtryck. Läs inlägget själv här på Amningsbloggen.

Det kan jag leva gott på ett tag, så skönt att höra! Nu är det dags att leverera ett mål mat igen 🙂

—————

Jag läser vad jag skrivit och jag reagerar själv på hur knasigt det låter, att folk skulle motarbeta en i något man anstränger sig för att lyckas med. Men sådan är tillvaron som förälder, törs jag nog generalisera, i alla fall som förstagångsförälder. Man är liksom inte riktigt sin egen längre, ens barn och ens ansträngningar kring sitt barn är statens, samhällets, BVC´s, släktens, kvinnornas, männens, grannarnas, förbipasserandes, ja alla dessa självutnämna experters egendom att tycka kring. Eller är det bara jag som saknar integritet och inbjuder till “tyckande”.. ? Jag är inte ensam i alla fall, men jag tar gärna emot tips från dem som lyckas hålla “tyckarna” borta…

Jag kan ge några exempel på vilka åsikter jag och vänner till mig fått bemöta bara senaste dagarna:

-Det är dags för egen säng nu.
Jaså? Vad händer annars då? Vi skapar barn som inte tar studenten, som slår sönder rutor på sommarloven och som stjäl godis från andra barn?

–Ammar du fortfarande? Hon blir inte mätt av det.
Jahaja, då kan hon ju lika gärna säga ”jag tror du har blivit galen och håller på att svälta ihjäl ditt barn, så jag tror jag tar och ringer psyk nu…” NATURLIGTVIS ser vi till att våra barn blir mätta och ger dem kompletterande mat när det behövs.

– Ammar du fortfarande? Då är det bara för trygghetens skull.
Som jag skrev ovan, naturligtvis ser vi till att ungarna blir mätta, och äter de fortfarande ingen fast föda, och amningen är för trygghet, då undrar jag var de får näring ifrån? Och…“bara” för trygghets skull, hur menar de då med “bara”? Många skulle betala med både en arm och ett ben för att få gå genom livet med en större känsla av trygghet och säkerhet.

Sådana här åsikter får man från höger och vänster dagligen. Hur länge skulle du klara av att dagligen få ocensurerade åsikter om dina vardagsval? Att varje dag försvara vad du äter, när du äter, var du bor, hur du bor, hur du sover osv… Nej, tappra är de som går sin egen väg, en eloge till mig själv och alla andra nybörjarmammor som orkar sick-sacka fram i åsiktsträsket…

/Helena – som försöker skaffa sig skinn på näsan inom fler områden än föräldraskapet…