Modern

Tycker ni jag har lite spretiga ämnen på min blogg ibland? Här kommer ett till ämne – organisationsnörderi!

Blir ni liksom jag lite frustrerade över att ni inte vet hur ni ska organisera era mappar i datorn? Jag kommer liksom aldrig på vilket ”tänk” jag ska ha, och när jag ändå försökt gå igenom alla filer och dokument, och göra en ordentlig struktur, så blir det på något sätt ännu svårare att hitta, för jag sorterar allt i en massa mappar, som innehåller undermappar, som innehåller undermappar… och till slut kan man klicka runt i evighet innan man hittar något. Och ja, jag vet, man kan använda sökfunktionen i Windows för att hitta filerna, men ibland vet jag inte vad jag letar efter eller vill inte hitta något specifikt, utan mer få en överblick över mina projekt och över filer jag kanske glömt jag hade…

Så, till lösningen! Jag Googlade runt och hittade ett blogginlägg om detta på bloggen lifehacker.com. Nu testar jag denna struktur ett tag (lite omgjord efter mina behov men med samma tänk) och hoppas det kan fungera. (Ps: A och O för att ha ordning på dokumenten, är naturligtvis att ha dem i en Dropbox, så de ligger uppe på nätet och du kommer åt dem överallt, och därmed även har en automatisk backup och slipper tänka på sånt):

Jag har fem huvudmappar i min Dropbox:

Skräpmapp – har har jag filer som jag behöver just nu men som jag inte ska spara när jag är klar med dem, t ex budgeteringar, julklappsideer, namnförslag på bebben, inspirationsfoton inför renovering, bilder jag laddar ner inför ett frisörbesök, ett dokument med filmer jag vill se osv

Dokument – innehåller dokument som inte är färdiga, men som ska sparas när de blir det, t ex pågående dagbok, brev, CV, dikter och dyl…

Dokument arkiv – här ligger dokument jag vill spara och som jag inte kommer ändra i mer. Här har jag undermappar för olika dokument, t ex Dagbok, Intyg & Betyg & CV, Skapelser (fotade och scannade kreativa projekt), Minnen (fotade och scannade artiklar, prylar jag slängt mm), Brev, Dikter mm

Backup – här har jag just nu adresslistor till olika grupper jag är/varit med i, och här hamnar även så småningom backupfiler för bloggen, backupfil för telefonlistan i mobilen osv.

Och så slutligen:

Multimedia -  alla foton, filmer och musik

Eftersom jag har rätt lugnt på jobbet idag, och kommer åt alla mina filer via nätet som sagt, så jag har just genomfört detta och rensat igenom allt, och det känns spontant väldigt väldigt bra och befriande! Rekommenderas!

Nu vet jag att jag har aktuella filer i ”dokument” och behöver inte scrolla igenom en lång lista av gamla dokument för att hitta det jag letar efter. Dessutom är det skönt att klargöra för sig själv vilka dokument som inväntar en åtgärd, och vilka som INTE gör det.

Detta gäller även fysiska saker, och är anledningen till att det är skönt att rensa ut hemma. För även om man inte uttalat det, så innehåller varje föremål en eller flera förväntningar på dig. Varje plagg förväntar sig att du ska använda det, varje oläst bok i hyllan förväntar sig att du ska läsa den, varje osorterad hög av papper, foton, tidningar förväntar sig att du ska rensa, läsa, strukturera dem, varje pryl väntar på att du ska ta ställning till den!

Har jag inspirerat dig? Hem och rensa i datorer och garderober och köksskåp!

Kul 1:
…häromdagen somnade Antonia sittandes under vagnen. Jag pratade i telefon med Jullan, och tittar ner och ser plötsligt att Antonias huvud hänger helt upp och ner över kanten. Det var inte läge att ta kort just då, utan jag fokuserade på att rädda henne ur den knasiga situationen. Innan hon somnade hade hon suttit i ca 10 minuter och bara stirrat ner i grusvägen. Jag antar att det var rätt så rogivande. Sovtips för sömnlösa? 🙂

Kul 2:
Efter att hon visat trosorna för hantverkarna häromdagen, sprang hon och hämtade ”Stora boken om barn” och sträckte fram till dem, medan hon glatt informerade dem: ”Det finns bebis i den!” Det är så häftigt att se hennes intresse för bebisen som kommer. Vi har inte tjatat om det så mycket, men hon var med på ultraljudet och hos barnmorskan båda gångerna, så hon begriper att något är i görningen och verkar gilla det… Häromkvällen när vi åt middag pratade jag och Hugo och tråkiga vuxensaker i tråkigt vuxentonfall. Då avbryter Antonia oss och säger:
– Prata inte om musik!
Varpå jag frågar vad vi ska prata om istället, och hon svarar:
– Prata om bebisen!

Kul 3:
Häromdagen började Antonia dagen med att säga:
– Jag tänker på… att te. Jag älskar te.
Jag fascineras ständigt av den växande individen i henne, hennes egen sinnesvärld, egna tankar, egna associationer, egna minnen.
– Kommer du ihåg? frågar hon ofta nu om olika situationer.
Och hon refererar till vad hon gjort tidigare.
– Farmor sitta kudden. (angående att hon hade gjort det när det lekte dagen innan).
– Mormor kan! (angående ett sällskapsspel hon fick av mormor för flera veckor sedan, och som vi spelade igår.)

Kul 4:
Tja, vad vill ni höra mer… jag har ständigt små episoder i huvudet som jag tänker att jag ska skriva ner, så jag tänkte att jag brainstormar lite nu…

Antonia är fullständigt besatt av Mamma Mu på SVT Play. Hon har sett alla avsnitt 10 ggr (det ligger bara fyra avsnitt uppe på nätet) och hon verkar allt gladare varje gång hon ser dem, och kommenterar och härmar ibland olika repliker, t ex ”Kråkan åka hem!”

I början sade hon fel några gånger, och sade Kossan Ko istället, vilket jag tycker visar på en fantastisk känsla för ord, poesi och allitteration om ni förstår min koppling…

Vad gör hon mer? Hon vill ha ofta ha musik, för att dansa lite själv eller med mig. Hon går på tå ibland, och kan även gå baklänges på tå om man ber henne. Hon sjunger med i låtar på radion i bilen, om det är en bra låt, och då kan det vara både klassiskt eller rock, men ibland bara gillar hon det och skrålar med.

Igår hade jag en synnerligen trevlig kväll på kören, med 10 nya korister som resultat av helgens hårda uttagningar.  Kul kul kul är det att sjunga, och vi har en underbar höst framför oss, med en del individuell träning (jippie!), det fantastiska verket Brahms ”Ein Deutches Requiem” samt som vanligt – våra bejublade julkonserter. Jag kommer sakna kören under nästa år, när jag tar bebisledigt… I helgen åker vi på körläger, och om bara någon månad har vi en heldagsrepetition också – nu jäklar ska tonerna sättas!

Men – när man kommer hem med huvudet fullt av toner är det inte lätt att varva ner. Möts man dessutom av ett hus som är helt mörkt och tyst, då Hugo lyckats söva Antonia, så är det svårt att inte sno sig lite egentid. Så jag Googlade runt på lite kul distanskurser att läsa under våren när jag är mammaledig, typ inom ämnena bildbehandling, grafik och design. Och sen när jag kom i säng, alldeles för sent, så var jag så himla inspierad av studiedrömmar, inredningsplaner, körenergi och kärlek till min lilla sovande familj, så jag låg klarvaken till säkert klockan ett…

Och, vad passar väl bättre efter en natt med alldeles för lite sömn, än en jätteglad och jättepigg liten Antonia, som för första gången sedan hon började hos dagmamman vaknar av sig själv och är samarbetsvillig hela morgonen. Dessutom har vi äntligen fått bukt med hennes ögoninfektion, då vi fick droppar på vårdcentralen i tisdags. Hon verkade till och med lite glad när vi kom till dagmamman (av några höftvickningar att döma) även om hon gnydde till när jag smet ut genom dörren. Det var dock bara ett av hennes vanliga 3-sekunders gnäll. Hennes värsta separationsgnäll hitills har varat ca 25 sekunder, enligt dagmamman. Hon blir liksom inte ledsnare än så över saker och ting, hoppas det fortsätter genom livet…

Här har ni en morgonpigg Antonia, som kastade sig över böckerna bredvid sängen det första hon gjorde.

Och här har ni några timmar senare, en nysimmad, nybastad och harmonisk mamma, som gjort ett besök på simhallen då jag började jobba ett par timmar senare än vanligt idag.

…kolla vilken trevlig utbildning jag har hittat… Får man göra sånt där? Sånt där kul? Det verkar ju nästan löjligt, oseriöst, fantastiskt, underbart!

Hantverk, design och formgivning

Idag är jag inte mycket fräschare än så här, men jag bjuder stolt på en bild, för den föreställer en person vars förmåga används till max. Vad menar jag?

Jag läste en skön grej häromdagen, vet inte om det var typ en föräldrablogg, men det var en pappa som beskrev hur extremt stressad han var när han flängde mellan dagis och jobb och familj i dåligt väder, och mitt i allt tänkte han: ”Det här är lycka! Att ens resurser blir maximalt utnyttjade, att behövas till max!” Och jag tröstar mig med hans tanke där jag sitter idag – jag känner mig ofräsch för jag har inte hunnit duscha, inte hunnit sminka mig, jag hann inte dricka upp morgonkaffet, hann inte komplettera matlådan, hann inte få med mellis, hinner inte bli frisk från min segdragna förkylning, hinner inte fixa i trädgården som jag vill, hinner aldrig svara på mail, hinner inte köpa ny ansiktsolja (torr i ansiktet…), hinner inte köpa present till brorsan och de två vänner som fyller/fyllt år, hinner inte promenera i höstvädret, hinner inte måla tavlor, ringa samtal, jobba på karriären, starta företag… Jag känner mig verkligen inte on top of things! Men kanske är lycka inte att vara fri och oberoende, kanske är lycka att vara maximalt behövd? För något hinner jag ju, nämligen att pussa, mata, söva, leka, umgås med familj och vänner, och utföra ett betalt jobb! Hur många saknar inte lyxen att vara önskad och behövd? Jag bär stolt mina oplockade ögonbryn idag!

Idag åkte Antonia till dagmamman i ett par nya skor! Hon har inte haft några vettiga höstskor, som tål både sandlådor, fuktigt gräs, spring och klättring, men igår slog vi till på ett par från Kavat (de röda).

Jag investerade även i lite supersköna mammakläder från Polarn och Pyret, ett par snygga jeans och ett par supersköna leggins. Så nu kommer jag hålla mig varm och fin och bekväm hela graviditeten och vintern! Jag har ju absolut inga varma mammakläder sedan förra graviditeten, eftersom Antonia kom i oktober (då hade det visserligen hunnit bli ganska kallt, men jag var för snål för att köpa något på sluttampen, särskilt då jag hade passerat beräknat förlossningsdatum…) Dessutom Antonia fick ett par mockasiner på köpet!

Idag ska jag ha en fasen så mycket effektivare dag än igår…

Hugo ringde för en halvtimme sedan och berättade att han nu för första gången lämnat Antonia ensam hos dagmamman. Hon var otroligt trött i morse stackarn, då vi inte lyckas vara konsekventa med hennes dygnsrytm, men glad som vanligt, lilla tappra människa. Så lite orolig var jag. Men hon ägnade tydligen inte Hugo någon uppmärksamhet alls när de väl kommit dit, utan han blev lämnad ensam när Antonia följde med Christina och de andra barnen in i köket och pysslade. Hugo föreslog själv att han skulle gå en timme, och Antonia noterade att han vinkade hejdå utan reaktion.

Vi har fått tipset att ha en väldigt lugn och tråkig vardag under inskolningen, så hon hinner bearbeta allt och komma in i rutinerna. Det har vi misslyckats helt med, då vi har gjort en massa kul och orutinerat istället… men kanske har det effekten att hon tycker det är rätt skönt att komma tillbaka till dagmamman – samma barn, samma plats… Det känns i alla fall hoppfullt, då Hugos avsikt är att börja jobba heltid på måndag, och jag börjar upplärning på nytt jobb nästa onsdag.

Idag hade jag tänkt fixa i trädgården, men det duggar visst märkte jag när jag nyss var ute och lånade ut bilen till grannen som inte fick igång sin… Fast, jag behöver ju inte använda den elektriska häcksaxen, finns annat att göra… Gräva sandlåda, flytta perenner, gräva upp rabatter vi inte hinner ta hand om, gräva upp kantsten… Hm, ut och jobba!

ps. Jag känner bebben varje dag nu 🙂