Modern

Här var ett inspirerande blogginlägg om effekterna av LCHF:

Metrobloggen.se – Fat-tooth – ett år utan LCHF

Oj förlåt vänner, var gårdagens video en repris? Det var verkligen inge meningen.. det kommer mera!

Jag måste bara berätta om vilken underbar dag jag hade igår! Jag tror jag är kär! Kär i min kör! Vi har körläger denna helg (men jag åkte hem över natten) och det är så roligt! Vår dirigent Anna-Carin ger oss så mycket roliga övningar, och framförallt har vi ett rasande kul program inför nästa konsert! Det blir en massa jazz, folkmusik och annat svängigt, och äger rum kl 16 och kl 19 söndagen den 28 mars i Verdéfoajen i Konsert&Kongress. Kom, kom, kom, det blir kul! Vi kommer dessutom kompas av en jazztrio som är riktigt duktiga. Pianisten avbokade en konsert i Berwaldhallen för att vara med oss istället!

Dessutom så åt jag enligt LCHF hela dagen igår, och det bidrog till den underbara upplevelsen. Jag var bara 100% fokuserad hela dagen, ingen trötthet, inga blodsocker fall, det var helt underbart! Jag satt nästan och letade efter trötthet i kroppen efter varje måltid, men hittade ingen!’

Nu sitter jag och trycker i mig stekt halloumi till frukost, och väskan är packad med olika matlådor (pastafri lasagne, 3 kokta ägg med bregott, hallon med keso, grädde och lite kvarg, en mogen avocado) så jag ser fram emot ännu en underbar dag. Denna dag kommer dessutom avslutas med ett tretimmars pass i frigörande dans! Men jag kommer ju dansa på rosa moln hela dagen…

Antonia och Hugo hade en bra dag igår förresten. Jag ringde hem vid lunch, och Antonia sade bara: ”Mamma! Oj! Oj! Oj! Mamma! Oj! Oj! Mamma! Oj! Oj! Oj! Oj! Oj! Oj!” i telefon. När jag sen kom hem kastade hon sig om benen på….pappa! och kramade honom. Det är så skönt för mitt modershjärta att se att hon har ännu en vuxen person i sitt liv som hon litar på 110% att han kan ta hand om henne i alla lägen.

Nu ska jag bege mig till Karlsby igen, där min söta fina lilla kör fortfarande ligger och slumrar efter gårdagens partaj, gissar jag…

Så vad gör vi här hemma nuförtiden? Längtar.

Hit!

Vi längtar efter huset, grannarna, naturen, och eftersom vi har det ganska lååååångsamt här hemma nu, så känns 2 månader som en livstid… Jag har inte fått något uppdrag av Adecco ännu, och på grund av snön och kylan är det inte så lätt att sysselsätta Antonia hela dagarna. Hugo och jag har precis kommit överens om att vi ska vara en pain-in-the-ass på varandra så att vi får NÅGOT gjort dessa långa långa dagar som är så fulla med tid men så tomma på impulser. Utvilade är vi så det räcker och blir över, men det är svårt att ta initiativ till något när man inte har någon tidspress, inget som får fart på en!… Men i helgen ska vi till Stockholm, det blir jättekul! Well, nu ska jag sega vidare…

Idag är första dagen jag jobbar efter min mammaledighet. Nu är det Hugo som har det stora nöjet att få spendera dagarna med Antonia.

Hur går det då? Bra. Sitter i receptionen och telefonväxeln på VTI (Statens väg- och transporttekniska institut) och det funkar. På förmiddagen kopplade jag ihop lite telefonkonferenser men nu är det rätt lugnt här runt lunch. Bästa stunden idag var nog bilturen hit. Jag gillar att köra bil, helst själv, helst med bra musik på radion, gärna i snömodd, why not?  Att vakna 5.45 efter knappt sex timmars sömn var inte lika kul, men funkade det med efter att jag gäspat och gnuggat mig i ögonen i 30 minuter.

Att vara ifrån Antonia är ingen kris, tvärtom ganska skönt. Jag jobbade faktiskt två timmar igår också (upplärning), och trots att jag ammat dygnet runt i 16 månader, så har jag inte gäspat så mycket som jag gjorde igår. Och jag tror inte det beror på att det var så himla jobbigt att jobba, utan på att jag faktiskt kunde slappna av, rent fysiskt. För även om jag fått sova mycket, och ammar många timmar per dag, och har det allmänt slappt på babycaféer och så, så är jag alltid alltid på hugget. Och här på jobbet måste man så klart också vara på hugget, men inte på samma sätt. Så, det är lite gäspigt här, och brösten börjar bli välfyllda i brist på amning, men det funkar. Nu ska jag se lite fokuserad ut för de ska skåla för någon som disputerat här vid reception.

…ledighet, vila, lek, mat, fika, tv, kravlöshet…. jag orkar inte mer! Det är ju det enda jag ägnat mig åt sedan Antonia föddes, och nu är resten av världen galen nog att göra mig sällskap! Rädda mig! Jag längtar såååå till s min väckarklocka ringer 06.30 min första arbetsdag (11 januari, och ja, jag tänker gå upp då oavsett om jag fått något uppdrag eller inte), jag längtar till min första förmiddagsrast på nya jobbet, när folk trevande lämnar sina arbetsplatser och jag spanar efter något bekant ansikte att följa efter mot kaffemaskinen, jag längtar efter att ta min matlåda ur kylen och i tystnad stå bredvid 7 arbetskamrater i 3 minuter medan microvågsugnarna gör det de är bäst på med vår mat, jag längtar efter att sitta på möte och höra någon person utan blöja hålla ett anförande om något oh så tråkigt ämne som ändå är på svenska och inte på blablablaiska, jag längtar efter vår, promenader, frisk luft, ljus, trädgårdsarbete, flyttdags, första lönen, att köra bil utan Antonia bredvid, att få höra om Antonias och Hugos små äventyr på babycaféet, men jag vill inte ha en enda till glögg, pralin eller tv-kväll! Gah!…

Jag gör mitt bästa för att stimulera hjärnan med ett geografi- och flaggspel som jag köpt till mig själv, och sitter bredvid Jullan när hon pluggar neurologi och får små intressanta berättelser om hjärnan att inspireras av. T ex berättade hon, att om en fullständigt avgiftad f d drogberoende person kommer tillbaka till samma miljö, vänner, omgivning där den tidigare knarkade, så aktiveras samma delar av hjärnan som var aktiva under droganvändandet, och suget kommer tillbaka.

Nu är jag inte knarkare, men det inspirerar mig att kanske byta miljö för att bryta beteenden jag vill bli av med, och ta chansen att bryta ovanor när vi kommer till nya huset. Det är kanske en klyscha att man ska förändra en massa saker inför en flytt, höstterminer, nyår, men faktum är att hjärnan förändras på grund av vårt beteende, och det som är kämpigt i början kommer bli lättare. Så om du kämpar med att göra armhävningar bredvid sängen varje morgon ett tag så kanske du kommer få lust att göra armhävningar varje gång du vaknar, känner din sambos morgonandedräkt, hör ljudet av en väckarklocka, tittar in under en säng eller ser en dammråtta – du associerar nämligen beteendet till omgivningen och sen kommer omgivningen hjälpa dig att upprätthålla beteendet – med mindre ansträngning! Bli kompis med din hjärna så har du en god hjälpreda ibland. Inte alltid dock, för den kommer nog fortsätta att komma ihåg att du behöver köpa nya batterier varje gång du upptäcker att du behöver dem, istället för när du passerar batterihyllan i affären, alla beteenden går inte att ändra.

Lite ska jag väl kanske uppdatera här trots att julkoman är total. Vi är riktigt avslappnade efter att ha börjat ledigheten med att vara hos Hugos föräldrar lördag till måndag. I måndags åkte vi hit till Påskallavilk, där jag i vanlig ordning kastade mig över att storstäda huset. Redan på måndagkvällen rensade jag ut en garderob på övervåningen (med ett lass till tippen som resultat), igår skrubbade vi det mycket ingrodda govet på bottenvåningen, och idag har jag röjt i förrådet under trappan (med ytterligare ett lass till tippen som resultat, tack Hugo som trollar bort soporna!) Antonia njuter av att ha många människors uppmärksamhet att stjäla, och sover mycket gott och länge om nätterna, och på eftermiddagen. Aptiten kommer också igång av alla aktivitet, och hon går och trycker i sig vindruvor som hon stjäl i en fruktskål hela dagarna.

Idag har vi varit på promenad med pappas gamla kälke, och Antonia har legat raklång på rygg på den i ca en timme medan vi promenerat både bort till kusin Katta och till affären, en promenad på en timme. Det fanns inga kanter på kälken, utan bara en träbänk liksom, men hon har bara legat blickstilla och tittat upp i himlen. Hon ÄLSKAR att åka pulka, men ser bara helt förstelnad ut när hon gör det. Men när man slutar och ska gå in, då blir hon jätteledsen och vill ut igen. Jag tror hon kommer gilla innehållet i ett visst stort paket som hon får imorgon.

Min plan var att göra köttbullar och Jansons frestelse ikväll, men jag är slut efter allt slit med att städa…  Det blir skönt att ha ”städförbud” imorgon för på julafton kan man inte skura golv. Inte på eftermiddagen i alla fall, eller?…

Pappa är iväg till Skavsta för att hämta syster Stina som kommer med flyget från Oslo kl 20.00, en lite tripp på totalt 50 mil, vad gör man inte för sina barn…?

Nu är det nog dags att natta Antonia, och titta på de två senaste avsnitten av julkalendern, så vi kan se det sista ”live” på tv imorgon (har sett alla andra via SVT Play).

Här är en film från igår, när vi var förkylda och tittade på snön.

Antonia och jag är förkylda sedan i söndags, och är bara hemma och har tråkigt. Och lite mysigt också. Jag är ju inne på sista versen av min föräldraledighet, och försöker suga det göttaste ur varje dag.

Idag var vi ute och lekte lite i snön, och när vi kom hem badade/duschade vi. Notera att hon säger ”puss” flera gånger…

Jag trodde hon skulle somna efter det men hon har busat runt hela eftermiddagen medan jag försökt städa lägenheten, inför en extravisning ikväll. Nu är det 50 minuter till visningen och Antonia har just somnat, så jag antar att vi inte kommer kunna lämna lägenheten som vi tänkt, inte med Antonia iaf…

I övrigt ser vi fram emot en lång och härlig jul-och nyårshelg med 3 dagar hos Hugos föräldrar + 5 dagar hos farfar med pappa och syskon + 2 dagar hos Hugos föräldrar igen + 1 kväll i Uppsala med mamma och syskon, och sen 3-4 dagar med vänner i Hedemora över nyår… Great! Försöker bli klar med alla julklappar och pyssel denna vecka så vi kan bara njuuuta sen. Eller tja, hos farfar kommer jag nog skura golv om jag känner mig själv rätt *kan inte låta bli* och så ska jag hjälpa svärföräldrarna med silverputsning *frivilligt* och har väl en del julmat att förbereda också, men njutning blir det, vare sig det är i tv-soffan eller i städrock!

Så, städa städa!