Modern

Nu har polisen varit här och vi har fått en del frågetecken uträtade, vilket känns skönt. En liknande händelse skedde inne i Linghem strax efter den tid vi anger att de måste ha varit här. Två män hade gått rakt in i ett hus, men blivit upptäckta av kvinnan som bodde där, och försvann sedan i en bil med samma beskrivning som den vi sett. Ytterligare senare hittades bilen utanför Mjölby, med finska lastbilsskyltar. Även om de verkar rätt fräcka och rutinerade, så känns det inte längre, som vi kanske förut fasade för, att de övervakat vårt hus en längre tid och planerade ett större inbrott, utan det var nog bara idag de var tålmodiga nog att hänga här typ en timme och beräknande spana på oss genom häcken… Amanda är lite skakis, för hon har nog sett dem minst en gång, antingen i huset eller utanför, men vi andra är mest arga och trötta…

Jag känner mig helt klart lite skakis efter en eftermiddag med oväntade händelser. Vi har vänner från Hedemora på besök och har i stort sett bara chillat hela dagen – jag har lagat mat och städat, Antonia har lekt med sin kompis Amanda, Linda har passat på att sova en del, medan Jocke hängt med oss nere i köket och tagit hand om Gabriel och Noah. En dag med skönt flyt och spring in och ut ur huset, som plötsligt ställdes helt på ända då vi inser att någon gått in i huset genom den öppna bakdörren, och norpat åt sig våra gästers dator och plånbok… Otroligt läskigt! Vi har anmält det hela till polisen så klart, och har sedan gång på gång gått igenom dagen för att få ordning på i vem som egentligen gjort vad under vår skönt oplanerade dag – när var vi ute? Hur länge sov Linda? När åkte Hugo till affären? När blev Amanda plötsligt jätteledsen och ville åka hem? När stängde Hugo bakdörren? När låg bebisarna ensamma i huset? När var huset tomt? När åt vi lunch?

Vi är alla skakade och illamående efter detta, det var ju det sista man trodde skulle hända… De har inte tagit några av våra saker, men det är däremot vårt hus de haft koll på, parkerat utanför (vi såg en bil som stod konstigt parkerad när vi skulle vinka åt syrran som passerade med tåget..), hängt utanför… Låg Noah själv på golvet när någon sträckte sig över honom för att ta plånboken? Vad jag på toa när någon passerade och tog datorn i arbetsrummet? Jag tänker välja att inte begränsa mig på grund av denna händelse, jag kan inte resten av livet vara supernojjig över att det ska hända igen, då får de hellre ta en dator till eller två, men man är klart skakis…

Så, ännu en dag av slösurfande är förbi och jag känner mig väldigt väldigt redo för helg. Hugo väntar på mig där hemma med någon form av 6-årsfirarmiddag, och jag vill bara zappa hem mig till mysbyxor och ett glas vin och helg! Så länge friden nu varar, har två sjungningar med kören i helgen, varav den ena tar precis hela söndagen i anspråk… well well, det blir kul!

Lördagen börjar stortartat över en kopp kaffe ur plastmugg på Magasinets vårmarknad, i sällskap av en då antagligen ganska nyvaken pastor Karin. Hon har fått fel på dygnsrytmen, och ajg erbjöd henne att få ett tidigt hembesök av mig och Antonia imorgon, för att vrida rytmen rätt igen, men hon avböjde å det bestämdaste. Så vi får väl skaka liv i henne när vi ses på Magasinet istället.

Senaste två timmarna har jag lusläst bloggar av Stockholmsfenomenen Katrin Zytomierska, samt Kissie. Vem är Kissie? Jag har helt missat detta fenomen, tills jag läste om henne på Katrins blogg, som jag hamnade på då jag läste att hon och Bingo Rimér just fått sonen Ringo. Ringo Rimér? Jag måste gnugga mig i ögonen, det hela låter som ett skämt… men Katrin verkar helsympatisk, och det är faktiskt rätt inspirerande att läsa dessa Stockholmsbloggar. Jag följer sedan tidigare Carolina Gynnings blogg, samt bloggen Livet-sett-genom-rosa-glasögon (ni får googla, jag orkar inte länka) för att de skrivs av människor som gör det de vill och vågar sticka ut. Sen kanske jag inte skulle göra samma sak som dem, om jag gjorde allt jag ville och vågade, helt klart inte, men deras mod och driv är inspirerande. Visst har de sina dåliga sidor som lyser igenom, halvanorektiska och halvalkoholiserade och lite verklighetsfrånvända, men jag kan nog räkna upp en 3-4 dåliga sidor hos mig själv också, så det är väl inget att orda om… Det är väl just det, att de vågar sticka ut ändå, som är coolt! Folk hackar på dem konstant, som om man var tvungen att vara perfekt för att få finnas, och de skiter i det så himla mycket! Det kallar jag bitchfeminism, I love it!

Ännu en dag på VTI väntar, och det känns bra! Det är väldigt lugnt där, typ ett samtal i kvarten, och i tiden där emellan hinner jag samla tankarna, fila på företagstexter, hemsida till Afterkaos mm… Men jag kommer sakna de där gullarna i inlägget nedan. De hade en superhektisk dag igår (först ut till Borg och leka med farmor, sen in till stan och äta middag med mamma på bibblan, sen ut till Tornby och shoppa byggmaterial medan mamma var på kör, sedan fick Antonia haka på mig på kören, medan pappa gick på Hemvärnsinformation, och sedan promenerade vi förbi vår vän Carina och satt utanför henne och snackade och luktade på sommardofterna i skymningen, sen hem och äta, och sen sova vid 23.00…) …så idag ska de bara vara hemma, och i eftermiddag kommer Vendela och Valdemar och leker här, toppen!

Antonia älskade att vara på kören. När Hugo lämnade av henne var hon tvungen att gång på gång säga till mig: ”Fint det var, sjunga!” och under repetitionen sen (då hon mest satt i mitt knä och mös, innan hon började busa runt hrm…) så sade hon ”Roligt sjunga, roligt sjunga, roligt sjunga” och när vi skulle byta stycke och alla böjde sig efter pärmarna för att plocka fram nästa not, så hejade hon på genom att utropa ”Allihopa! Allihopa!”

Gulle…

Jaha ja, där kom det för första gången. ”Hejdå mamma”. Det betyder ”Gå nu mamma”…

Vi är som sagt på Borg hos farmor och farfar, och Antonia har sovit som en gris till halv tio. Då gick farmor upp och hämtade henne i sängen. De kom ner och hälsade mig som sitter vid datorn, och jag tänkte vara lite trevlig så jag gick ut i köket där farmor dukat upp med fil åt Antonia. Jag satte mig bredvid henne, och får då höra: ”Farmor! Hej då mamma!” …eh, så jag reser mig och går mot dörren och säger att, ”ja då går jag”… ingen reaktion. Så då gick jag. Jävla gullunge.

Igår kom farmor och farfar hem från sin semester i Schweiz, och sällskapssjuka som vi var så bjöd vi in oss på middag i samband med att Hugo ändå skulle skjutsa dem hem. Eller tja, vi hade med oss middag, vilket var mycket uppskattat, och Antonia njöt som vanligt för fullt av att få träffa farmor och farfar.

Idag har Antonia varit på BVC för vaccination och 18-månaderskontroll. Hon imponerade stort med sitt ordförråd, och hade växt skapligt på längden (är nu 85 cm) men har bara gått upp 3 hg på ett halvår. Mer mat och mindre amning, är rekommendationen. Hm, lite mer rutiner över huvud taget tror jag är vad vi behöver, lite mer utelek så blir både aptiten och sovvanorna bättre. Men det lär ju inte bli något problem, för vi ska visst flytta till hus i helgen har jag hört?!

Vi har flytten under total kontroll. Hugo sitter i telefon i ett och fixar med försäkringar och telefonabonnemang (och agerar även coach åt vår hussäljare samt lägenhetsköpare så de får rätt på sina papper) och vi har tömt vinden helt, fyllt källarförrådet helt med flyttkartonger, och har helgen på oss att städa och packa det sista. Uppackningen kommer gå som en dans då jag får både systrar och mamma på besök. Toppen!

Att vi ska bo i hus är väl typ det enda vi vet om framtiden nu, då jag håller på att ta lite nya beslut om min arbetssituation. Vi får se vart det kan leda, till något bättre är min förhoppning. Den som lever får se…

Det känns så jobbigt att vara ifrån Antonia hela dagarna, och igår när jag även hade en aktivitet på kvällen kände jag att jag inte ville skiljas från henne igen. Så hon följa med mig på körens musikråd, hemma hos vår dirigent och blivande granne. Det var jättemysigt, och när vi fikade körde hon hela charmpaketet:

– Kål! (skål)

– Hujja hujja hujja! (hurra)

– Nej tack!

Vi fick även hälsa på alla fina hästarna, och katterna, och sen lekte Antonia fint med Wille medan vi i musikrådet valde sånger till sommarkonserten.