Modern

Hej, nu ar jag, Hugo har, jag ska gastblogga lite. Forst nar jag kom overnattade vi pa ett litet stalle pa en o precis vid Phukets ostra strand, det gick en bro ut dit. Nasta dag tog vi en farja till Koh Yao Yai dar Helena hade bokat en bungalow pa Yao Yai Resort.

Dar var allt valdigt lungt och skont men efter ett tag ville vi se mer av on sa da hyrde vi en moped och akte till en egen strand som lag langre norrut pa on.

Stranden var nastan helt ode, pa manniskor iaf, daremot vimmlade det av krabbor och sjostjarnor.

Bade pa vagen till och fran stranden stannade vi till pa en trevlig restaurang dar man aven kunde bo for 500 bat per natt. Vi funderar pa att aka tillbaka dit och bo dar nagra dagar till senare.

Igar, torsdag, akte vi iaf tillbaka till Phuket och motte upp med Uffen. Vi gick i kopcentrum och kakde pa Sizzler’s, mmm, och sa grillade vi hemma hos Uffens polare Per pa kvallen. Idag gjorde vi en utflykt till jattebuddhan som de haller pa att bygga har pa Phuket. Daruppifran var det fin utsikt.

Sen at vi pa en restaurang som var byggde ut over djungeln liksom, ganska lackert.

Vi har det himla bra har, vi bor pa Garden Home, dar Uffen och Helena bodde innan jag kom hit. Det finns en jattefin pool och det mesta ar ju billigt sa man kanner sig ju som en kung. Nu ska jag vila lite i var luftkonditionerade bungalow. Hoppas alla har det bra darhemma ocksa. Helena halsar.

/Hugo

Först det jag shoppade i Kambodja. Vi var på en nattmarknad där som egentligen var ”fejk” för de sålde bara souvenirgrejer och riktade sig bara till turister. Hur som helst så tyckte jag typ om ”allt”, det var så vackra färger i alla textilier och inte allt för mycket paljetter och ”flum”… Detta köpte jag:

En marionettdocka (55 kr)

En sidenplånbok som jag ska ta i bruk när jag får mitt körkort (60 kr)

En silverring (70 kr)

I Bangkok fortsatte jag shoppingen med följande:

2 kashmirsjalar (60 kr styck)

Två saronger att ha på beachen ( har tappat bort den jag först köpte på Koh Chang)

Ett par sandaler ( 70 kr)

En finstickad klänning i brunt och beige (50 kr)

Ett linne (20 kr)

En t-shirt (40 kr)

En sjal (20 kr)

En blus (40 kr)

En kjol, jättetung då den är helt täckt med pärlor på framsidan (110 kr)

Ett par skor – chockad över att en butik hade extra stora skor här… (140 kr)

Ett litet lager av min favoritrökelse – har inte hittat min sedan flytten – för snart ett år sedan..

En handväska (20 kr)

Tillslut har jag köpt två par thaibyxor också, ett par gröna och ett par beiga med mönster. 

Kvar på önskelistan finns att sy upp en vinterjacka i ull, får se om jag orkar ta mig för det..

Hej hej!

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Vi har varit i Bangkok söndag, måndag, tisdag och är så trötta på det…. det är jobbigt! Det luktar frityr! Och det låter av bilar, visselpipor, musik, det är helt hysteriskt! Det enda vi pallar med är shopping i stora luftkonditionerade gallerior, och även det är en sådan kulturchock så vi måste äta pizza till lunch för att hitta oss själva igen…. 🙂

Så nu ska det bli tokskönt att ta tåget till Phuket ikväll, för fem dagar med bara sol och bad tills Hugo kommer på söndag. Då blir det att luffa runt till lite olika öar.

Måste tipsa om och rekommendera mitt resesällskap Ulf’s reseblogg igen:

http://www.resedagboken.se/Default.aspx?documentId=24&section=blog&journeyId=247356&userID=191587

Idag har jag och Katarina bara tokslappat vid poolen och i soolen hela dagen. Jag har övat på mina fram- och baklängeskullerbyttor. På kvällen tog vi en tripp till en nattmarknad (som var till bara för turister). Jag förälskade mig fullständigt i Kambodjanskt hantverk. Det är så ”jag”! Jag köpte en silverring, två trätavlor med motiv från Angkor wat, en ”mobil” med fiskar av kokosnötsskal och en stor vacker ”kasperdocka”… underbart fina saker!

Imorgon ska vi ta oss tillbaka till Bangkok. Vi åker taxi med Eddie och Katarina till gränsen. Sen ska de tillbaka till Koh Chang och vi ska på ngt sätt ta oss till huvudstaden… det lär ta hela dagen *ser inte fram mot* Sen har vi ändrat resplanerna så att vi skippar fullmoonparty på Koh Pagnan och stannar istället lite längre i Bangkok och åker sedan direkt till Phuket. Allt för att slippa reskostnader, resdagar och allmän stress…

Nu – godnatt!

Igår var vi som sagt och tittade på Angkor Wat. Det fanns 1-dagarsbiljetter, 3-dagarsbiljetter och 1-veckasbiljetter. Vi var där i två timmar… En reporter för en Kambodjansk turisttidning som jag nyss pratade med förfasade sig över detta… men vi orkar inte mer! Man skulle läst på innan, det blir bara en jäkla massa sten när man inte vet vad det är.. och ja det ingår säkert i allmänbildning att veta vad Ankgor Wat är, men jag har missat det… Jag var i alla fall fascinerad av alla mönster de hade överallt, så här kommer bilder på några av mina favoritintryck…

I det ”innersta” av det tempel vi besökte, fanns något som liknade pooler. Eftersom jag inte läst på så vet jag inte om det var det, men men… I detta område kunde man se tydliga färgrester på statyer och väggar så antagligen så var denna del mer färggrann…

Ju högre upp man kom ju brantare var trapporna. De var gjorda så att man var tvungen att gå med sidan uppåt, och inte gå med ansiktet rakt mot det heligaste, vad som nu fanns där uppe…

En kort rapport bara: Vi stannade två nätter i huvudstaden då vi tyckte att det var värt att titta närmare på. Det kändes väldigt givande. Det var lätt att ta sig till områden helt utan västerlänningarna.

En supercharmig bokförsäljerska som fick oss alla att köpa varsin bok

Två grabbs som börjar sin övningskörning tidigt…

Katarina dricker öl som serverades med sugrör

Lite snacks vi hittade på en marknad – skalbaggar, kackerlackor, spindlar och syrsor

Idag har vi tagit oss till Siam Reap och har gjort en snabbvisit på Ankgor Wat. Det kändes lite meningslöst att åka dit när vi inte hade läst på något alls. Vi visste inte alls vad vi såg, men det var väldigt mäktigt…

Nu har vi bestämt oss för att stanna även här en natt till då vi hittade ett väldigt najs boende drivet av norrmän. Dessutom trivs vi bra med vårt ressällskap Eddie och Katarina. Sen blir det Bangkok.

Imorgon blir det sola vid polen. Vi har taggtråd runt gården och det står en vakt utanför…. skumt..

Dagens tripp till Kambodja har varit ett äventyr… Vi började mycket ambitiöst med att ta första taxin (16 kr) redan vid 07.00 (nja den avgick inte förrän 07.15) till färjan. Färjan gick sen in till fastlandet. Därifrån tog vi en minibuss till provinsens huvudstad Trat (20 kr). Där hamnade vi på busstationen och satte oss på en buss till Kambodjanska gränsen (24 kr). Där gjorde vi en liten miss… Eftersom vi siktar på Angkor Wat skulle vi till den norra av gränsövergångarna, men vi hamnade vid den södra, långt långt söderut. När vi kom fram dit flöt vi bara med. Våra väskor lastades på en kärra innan vi hann ur bilen, vi slussades till Thailändska tullen där vi fick nya stämplar och det registrerades att vi lämnat landet. Sedan slussades vi vidare till Kambodjanska immigrationsbyrån där våra pass togs ifrån oss, en massa lappar fylldes i och vi fick skriva under. 300 spänn betalades till tant i lucka, fotografi togs vid nästa lucka, och mitt i allt detta omringas vi av tiggande ungar och en massa unga men som babblar och grejar och donar. Mitt i allt detta dyker en kille upp som framstår som lugnet själv vi detta kaos. Han talar utmärkt engelska, han förklarar hur saker funkar, han frågar var vi ska och varför vi åkt över fel gränsövergång. Han föreslår att vi åker till huvudstaden idag (6 timmar) och fortsätter till Ankgor Wat imorgon. I allt detta kaos orkar vi inte annat än att haka på honom. När vi kommer till hans bil visar det sig att vi är skyldiga dem som burit våra väskor 20 SEK per skalle, och dem som fyllt i våra papper 20 SEK per skalle och dessutom orkar jag inte med tiggarungarna längre, så en får alla mina mynt och den andra en 20-bathsedel (4 kr).

Vår taximans fru och son, Key, som vi lekte med i väntan på taxin

Vi åker till mannens restaurang och diskuterar priser och upplägg. Han visar på karta hur fel vi hamnat.. :-/ Han erbjuder oss taxi ända till Ankgor Wat (39 mil) med sovstopp i huvudstaden för 290 dollar (500 sek per skalle, vi är fyra…) men vi bestämmer oss till slut för att bara åka till huvudstaden och sedan själva fortsätta till Ankgor Wat.

Katarina och Eddie vid förhandlingsbordet

Resan är lång, 6 timmar, och vägarna är väldigt…speciella… Vägen är tydligen nybyggd och rätt fräsch, men broarna (3 st) är inte riktigt klara så där får vi åka pråmar över, som är mer eller mindre hälsofarliga… Och överallt på landsbygden kunde det dyka på både kor och barn och moppar så taktiken var att tuta så for något rörde sig på vägen… och det var nog inte så ofta det gjorde det, för första två timmarna kom vi inte ifatt några bilar, mötte inga, och blev inte omkörda av några… så det är nog inte så många som har bil… och i funderade på hur landet alls kan utvecklas om hela södra delen av landet är avskuren på grund av att inget större än en personbil kan ta sig över floderna med pråmen. Åkte man buss (vilket vi såg några) så fick man gå av bussen på ena sidan och ta en annan på andra sidan. Vi kom fram i alla fall, och blev nog inte allt för lurade på priset… (250 sek per skalle).

Vägen var väldigt rak och det fanns i princip inga avtagsvägar alls, på 25 mil

Vår resa blev en resa i både tid och rum. Vi började i familjelantbruk och fattigdom och landade i storstan. Som ensamma västerlänningar instängda i vår air condition-bubbla blev vi synade av alla..

Vackert vackert var det emellanåt

Denna pråm bestod av tre långa träbåtar som det låg en massa plank tvärs över… need I say more…

Väl i huvudstaden Phnom Phen blev vi förda till ett hotell som var dubbelt så dyrt som var vi bett om men vad gör väl det, när vi för 125 kr per skalle och natt får AC, ordentligt badrum, tv, egen stor säng, riktigt täcke med bomullslakan, ja… nu ser jag bara fram emot att soooooooooooooova…

Men först – några korta observationer av denna stad – mycket fler tiggare, eller tja i Bangkok såg vi inga alls, men här saknade de både ett och två ben och flera armar, det var barn och det var ja gud vet vad… obehagligt… De som vill erbjuda tuktuk eller sälja ngt annat är inte så jobbiga. De frågar en gång och säger man nej så respekterar de det. Men tiggarna var inte lika skojjiga… Dessutom verkar det inte vara så mycket turister här, men så är det väl, det är ett ganska nytt turistmål. Så vi såg inga västerlänningar alls förrän vi kom till den gata vi bor på, och här är det BARA västerlänningar. Man känner sig som på zoo, men jag vet inte om det är vi västerlänningar eller kambodjanerna som är aporna, alla stirrar på alla liksom. Känns olustigt, men samtidigt längtar man knappast efter fler utmaningar efter en dags äventyrande, så vi satte oss på närmsta pizzeria och beställde in varsin pizza helt enkelt.

Nu – duscha, sova!

…dagarna rullar på här i solen. Idag skulle vi vara lite duktiga och se oss omkring, så vi tog taxi till den längsta och populäraste stranden här på Koh Chang, White Sand Beach.

Det var schysst att se en större ”turisthåla” för den vi är i är ganska liten, men där tog fördelarna slut. Det var en annan sorts sand på den stranden, så kallad korallsand, och den var extremt finkornig, så den fastnade överallt, även om man var torr på huden. Och stranden var jättefin och jättelång och det var en massa träd på, vilket gav skön skugga, men vi längtade mest hem till vår egen ”hemstrand”…

…så vid fyra reste vi på oss tvärt och tog taxin hem. Där sjönk vi avslappnade och trygga ned på vårt stamhak Siam Hut och sörplade i oss varsin lemonshake.

Sen badade jag till solnedgången.

Imorgon åker vi trots allt till Kambodja så det var med lite tungt sinne jag tog avsked av stranden idag. Jag tog även avsked av mitt lilla fan Kat, en kvinna som säljer smycken på stranden. Varje dag har hon kommit fram till mig, även när hon inte haft varor med sig, och prisat min skönhet (Verrry bautiful, I´m so happy for you, verry beautiful) och önskat mig en massa lycka till. Nu när jag träffade henne nu sista gången hade hon just fiskat upp en bläckfisk som hon visade mig.

Och sen fick jag köpa ett smycke av henne för den 100-bathsedel jag hade med mig (20 kr). Jag valde ett jättefint halsband med en brun snäcka. Hon frågade om jag skulle komma tillbaka efer Kambodja och när jag sade att jag inte kommer förrän nästa år sade hon -No… looong time, looong time…

Sen gick jag förbi mitt massageställe och tog avsked av dem. De var en familj där mamman och en av döttrarna gav massage, och en annan kvinnlig släkting. Och pappan i familjen rykte in också när mina fötter skulle skrubbas… 🙂 De gav mig också ett varmt avsked och jag fick nästan en klump i halsen… När jag gick därifrån kunde jag inte låta bli att fundera på varför total isolering är det enda vi längtar efter på semestern – att gömma sig på sommarstället så långt bort från allt och alla som möjligt… Tja folk kanske gillar det, men för mig är det inget som slår att kunna småprata med folk och grannar och bekanta…

Så, imorgon bär det alltså av till Kambodja och Angkor Wat. Det ska faktiskt bli lite skönt att lämna solen några dagar så solbrännan hinner lägga sig, och så man får lite stimulans i form av kultur, resa och utmaningen att hitta nytt boende mm… Vi gör sällskap med ett par svenskar, så eventuellt tar vi taxi hela vägen, om vi kan få det för typ 100 spänn skallen.. vilket inte ska vara omöjligt… Varken de eller vi vågade rikigt ge oss iväg själva, men med stöd av varandra ska vi nog palla med alla äventyr med gränsövergång och taxi och guidade turer och gud vet vad som väntar…

Jag vet inte riktigt vilka internetmöjligheter vi kommer ha så om jag är borta några dagar så vet ni varför.

Ha det gott tills vi hörs igen, och lämna gärna en kommentar så blir jag jätteglad (och vet om jag skriver rakt ut i cyberrymden eller om någon läser….)

Solvarma kramar
/Hella