Modern

Idag har vi planterat hyacinter och gjort lite prydnader.

Ska du frysa i vinter? Eller ska du köpa en tröja från Woolpower? Jag har insett att ull är grejen, sen jag köpte ett ullfrottéställ åt Antonia. Efter en tur till dagmamman i vanliga kläder + ullfrotté, men ingen overall, i ett par minusgrader, så hade hon varma goa kinder när hon kom fram. Och eftersom ullfrotté är mycket värmande men ändå tunt så blev dagmamman orolig och undrade ”vad Antonia hade på sig egentligen” när hon efter en halvtimmes lek hade blivit blossande röd. Först då insåg hon att Antonia hade dubbla lager på sig. Så – om du också vill ha blossande varma kinder i vinter, men slippa klä dig som en Michelingubbe, så finns det ingen återvändo – gå in på outnet.se och beställ en tröja från Woolpower Östersund. Och kanske ett par vantar, och ett par strumpor…

Jag har just fått hem min egen Woolpower tröja och jag älskar den! För det första – nej, den sticks inte. Jag är känslig, jättekänslig, för stickiga kläder. Jag blir galen av minsta kli! Jag brukar inte för tåla den mjukaste mjuka ull, som är till för känsliga. Men jag har inget problem med denna tröja. Dessutom – spana in den sköna kragen, de underbara muddarna med hål för tummen, den snygga loggan och den lite längre bakdelen som värmer rumpan. Elastisk dessutom, så magen får plats, vilket var det som fick mig att börja leta efter nya tröjalternativ. Jag har en storlek XL nu, men skulle nog kunna ha L utan magen. Kolla måttabellen för att få rätt storlek. Lycka till!

Totalfokus och uppsjungning inför kvällens konsert i Slaka kyrka.

Ja men jag hade ju behövt sova ordentligt inatt. Lade mig i tid och allt. Istället hölls jag vaken av mardrömmandes Antonia som gnydde regelbundet. Vid halv fyra vaknade jag med huvudvärk, och strax därefter började Antonia vråla: ”Ge mig mat! Ge mig mat! Mamma hämta mat åt mig!” Jag fattar att hon var hungrig för hon äter uselt sedan de två sjukdomsveckorna, och har tappat allt man skulle kunna kalla för hull, som hon hade lagt på sig under hösten. Och vi serverar henne mat minst 5 ggr per dag, men det är som om hon är van att vara ashungrig, för hon äter 4-5 tuggor med god aptit, och sen slutar hon helt, när värsta hungern är stillad? Dags att skaffa Jesper Juuls bok ”Nu ska vi äta” kanske? Den lär ska vara bra. Hyfsad intelligens, stor empati och den bästa välvilja räcker ingenstans när det gäller sånna här frågor på Nobelprisnivå…

Läget idag alltså: Trött, snorig, ont i huvudet men lycklig. 🙂 mig saknas inget 🙂 Fast jag kan tänka mig att bli lite bortskämd om någon är på det humöret, typ bli serverad glögg och pepparkakor med fötterna i högläge…

Som ni kanske vet tycker jag om att baka kakor. Det har mest blivit mjuka kakor och tårtor, men på sistone har jag gett mig på lite småkakor. Nu har jag lovat mig själv chokladbiskvier till jul (efter att ha ätit underbara hembakade sådana på Stadsmissionens café) och när det stod i receptet att man skulle ha sprits för att göra bottnarna var jag inte sen att ta chansen att investera i en sådan! Så mycket ännu roligare det kommer bli att baka framöver, när jag kan pynta fint också, grädde, chokladtryffel, mousse, you name it!… Till att börja med var det i alla fall väldigt smidigt att göra biskvibottnar med spritsen. Smeten var som tapetklister och fastnade inte från några skedar så sprits var en bra idé (recept från Leila).

”-Mamma, jag vill följa med dig och sjunga.”

Så sade min lilla kärlek när jag backade in på uppfarten idag (och körde fram igen, och backade igen, snabbskottning heter det har jag lärt mig…). Jag hade inte fört kören på tal alls, så det kom ur henne själv. Hon har varit med på ett rep, och ett par stämrep hemma hos oss, och hon gillar det uppenbarligen.

Hur klär men en sån här kula? I säck? Min jacka går inte igen, måste ta mig till Myrorna och skaffa något stort och varmt att dra över mig närmaste två månaderna…

Igår fick ju Antonia följa med mig till jobbet. Det blev väldigt lyckat. Hon tultade runt och var ovanligt frimodig och flirtade med Oskar och Jonas och Fredrig (Fredrik) som blev såå smickrade över att hon lärde sig deras namn direkt. Hon visade upp sin fina Kalle-Jocke (Pinochio) och berättade att hon fått den av farmor, och Kalle-Jocke blev även hennes lekkamrat som fick titta på och beundra när hon klättrade på stolen och bäddade ner sig, medan mamma var lite tråkig och bara jobbade. Vi bakade lite pepparkakor kvällen innan, som vi tog med och bjöd på, men Antonia äter bara upp prickarna (Non stopsen) och sen säger hon: ”Mamma, den är slut”…

Vid ett par tillfällen våldade hon till sig min stol och dator, och tilldelade mig den miniräknare jag tidigare gett henne. ”Du kan titta på tv på den” sade hon, och böjde sig även fram och klappade mig på huvudet med orden ”Vad bra det går lilla vän”…

Antonia hittade en tub strössel i fikahörnan, och hällde själv upp en redig hög åt sig, som han kalasade på, och slutligen spred ut i ett jämnt lager över soffan och golvet.

Lite sömnig blev hon sista halvtimmen, så då blev det koja med KalleJocke under ett par stolar.