Ja men jag hade ju behövt sova ordentligt inatt. Lade mig i tid och allt. Istället hölls jag vaken av mardrömmandes Antonia som gnydde regelbundet. Vid halv fyra vaknade jag med huvudvärk, och strax därefter började Antonia vråla: ”Ge mig mat! Ge mig mat! Mamma hämta mat åt mig!” Jag fattar att hon var hungrig för hon äter uselt sedan de två sjukdomsveckorna, och har tappat allt man skulle kunna kalla för hull, som hon hade lagt på sig under hösten. Och vi serverar henne mat minst 5 ggr per dag, men det är som om hon är van att vara ashungrig, för hon äter 4-5 tuggor med god aptit, och sen slutar hon helt, när värsta hungern är stillad? Dags att skaffa Jesper Juuls bok ”Nu ska vi äta” kanske? Den lär ska vara bra. Hyfsad intelligens, stor empati och den bästa välvilja räcker ingenstans när det gäller sånna här frågor på Nobelprisnivå…
Läget idag alltså: Trött, snorig, ont i huvudet men lycklig. 🙂 mig saknas inget 🙂 Fast jag kan tänka mig att bli lite bortskämd om någon är på det humöret, typ bli serverad glögg och pepparkakor med fötterna i högläge…
