Modern

Det har gått bra. Tidigast om 45 minuter får vi träffa honom. Den som opererade var Peter Sigvardsson, inte vad jag skrev tidigare.

Iwan är på operation sedan kl åtta som planerat. Fastan gick bra. Hugo och jag tittar på tecknad film.

Klockan är kvart i tio och Iwan är vaken igen och babblar med sin oroliga mamma. En sjuksköterska var in här och jag frågade om risken att operationen blir uppskjuten, men hon menade att har man fått en tid så blir det av i 99% av fallen. Så imorgon väcker de oss vid sju, för ännu ett bad och applicering av bedövningssalva där han ska stickas. Sen lämnar jag med varm hand över honom till operation så vi får det här överstökat. Mina delmål är att han ska kunna stå på benen innan han somnar för natten imorgon, och att vi ska få permission på julafton. Och att han och jag ska åka slalom i Alperna tillsammans om tio år.

Idag har vi haft en ok dag. Jag har avverkat tre filmer (Farsan, I rymden finns inga känslor samt The Holiday) och har varit på stan en sväng. Jag unnade mig ett par nattlinnen och en blus att ha på julafton (för någon sorts julfirande ska vi ha). Jag köpte även en liten tomtetröja till Iwan som han kan ha på lördag.

Nu är klockan åtta och jag har satt på en italiensk film, Tre lektioner i kärlek, och ska komplettera min lösgodismiddag med en bit varmrökt lax och ris. Knasigt men jag har hunnit se lika många filmer idag som jag gjort redan Antonia föddes. Typ.

Ja, jag är orolig nu. Vi har tid för operation klockan åtta imorgon. Iwan har fått bada ikväll, och ska bada igen imorgon bitti. Min första oro är att operationen ska flyttas pga akutfall, det är så jobbigt att hålla Iwan fastande. Och min andra oro är så klart att något ska gå fel. En kirurg informerade idag att ingreppet egentligen är enkelt men Iwan har så himla trångt så det finns mycket små marginaler och en risk att ryggmärgen skadas.

Så, jag upprepar för mig själv vad en mamma här (med cancersjuk son i Antonias ålder) sade idag: ”Ibland måste man bara sätta ena foten framför den andra, och det kommer inte kännas bättre men det går framåt.”

Nu ska jag peta i mig middagen som kallnat och sen se fram mot kirurgens ord efter operationen:

”Allt har gått bra.”

Antonia fortsatte på sitt konstverk igår. Så himla fint! Hon kommer hit i eftermiddag igen, förhoppningsvis i tid till tårtkalaset vid halv tre. Vi har lärt känna Felix och hans mamma Malin från Kalmar här. Felix är ett halvår äldre än Antonia, och vi förgyller tillvaron för varandra här. Han har en syster hemma som han saknar, och han skrattar åt Iwans joller och kallar det för ”bebiska”.

Jag har börjat filmracet med att titta på Fares Fares film Farsan och skrattar högt åt Farsan försök att göra Jörgen ”manlig”. Får se vad det blir sen, kanske Harry Pottermaraton, Sagan om Ringen eller några romantiska komedier.

Jag ser det som ett gott betyg på min villkorslösa moderskärlek att jag inte såg tidigare att Iwan var lite annorlunda. Jag blev inte uppmärksam på det förrän vid 8-månaderskontrollen då det var tydligt att han inte växt som han skulle. Men nu när jag tittar tillbaka på den här bilden på Iwan när han är 6 månader (idag är han 10,5 månader) så ser jag ju att han har samma charmiga proportioner som idag 🙂

Jag fick just hjälp av en sköterska att väcka liv i min DVD-spelare, så imorgon ska jag botanisera i det stora filmbiblioteket. Kanske kan jag imorgon få den videokväll jag suktat efter? Ska skaffa mig en chipspåse i kiosken imorgon 🙂